I dag 12 maj är det internationella sjuksköterskedagen som vi uppmärksammar till minne den första moderna sjuksköterskan Florence Nightingales födelse 1820. I hennes minne brukar man ofta prata om sjuksköterskeyrket som ett kall.

Just att det har ansetts vara ett kall har många gånger legat yrket till last i det moderna samhället där det som kvinnodominerat yrke fått stå tillbaka i arbetsmiljö och löneutveckling. Men idag drygt 200 år efter hennes födelse kan vi konstatera att det i ett modernt samhälle krävs hållbar arbetsmiljö och jämställda löner för att människor ska vilja utbilda sig och stanna kvar i sjuksköterskeyrket hela arbetslivet.

I Västerbotten har vi genom politiskt samarbete i den rödgröna majoriteten genomfört bra satsningar mot den utvecklingen. Redan 2004 införde vi arbetstidsmodellen 3–3, där arbetstiden förkortats med 12–15 procent per år med bibehållen heltidslön. Modellen har införts på många vårdavdelningar på länets sjukhus. Men detta är inte tillräckligt. Mer behöver göras för att skapa förutsättningar för ett hållbart arbetsliv för sjuksköterskor i vården.

Sjuksköterskorna brukar ofta benämnas som ”spindeln i nätet” och är de som håller ihop den teambaserade vården på arbetsplatserna med sitt kunskapsbaserade ledarskap. Därför är det centralt att vi driver på för reformer som förbättrar arbetsmiljön, arbetstiderna och lönesättningen för detta kvinnodominerade yrke.

• Vi vill att fler arbetsplatser i Västerbotten ska införa arbetstidsförkortningar, som 3–3 eller andra modeller.
• Vi tror också att det är viktigt att våra sjuksköterskor i högre utsträckning kan påverka sitt schema då vi är övertygade om att det är en viktig del i sjuksköterskornas arbetsliv att vi skapar förutsättningar för ett hållbart liv där det finns balans mellan arbete och fritid.
• Vi vill se en vård som styrs av de som har bäst kunskap om vetenskapen och som har erfarenhet och där ser vi sjuksköterskorna som centrala med sin kunskap och ledarskap.
• Vi vill se att vi som region tar större ansvar och erbjuder betalda utbildningar för att trygga kompetensförsörjning och rekrytering till våra verksamheter. Detta kan göras exempelvis genom AST, Akademisk specialisttjänstgöring, och forskningstjänster.

Jag vill som legitimerad sjuksköterska idag hylla er alla mina kollegor som gör ett fantastiskt jobb i vår region. Tack!

Daniel Johansson
Legitimerad sjuksköterska och regionpolitiker för Vänsterpartiet i Region Västerbotten

Vänsterpartiet Västerbottens regiongrupp

Nedskärningar i sjukvården väntar på många håll i landet. Regeringen och Sverigedemokraterna är inte villiga att ge regionerna mer resurser. Nu krävs ett statligt räddningspaket för sjukvården.

Den statliga finansieringen har alltid varit en viktig del i offentlig sektor. Det är den vägen vi omfördelar mellan olika delar av landet, mellan generationerna, mellan rika och fattiga, mellan män och kvinnor. Vid millennieskiftet kom varannan skattekrona från staten, men sedan har det minskat år efter år och är nu en tredjedel. Mellanskillnaden täcks upp av kommuner och regioner, men framför allt deras anställda i sin vardag på arbetet.

Konsekvensen blir en sjukvård där personalen har att jobba mot ständigt högre krav i en allt tuffare arbetsmiljö. Sjukvården lider idag av en personalbrist som kan vara rent livsfarlig för patienterna. När IVO granskade 27 akutsjukhus kom inget undan anmärkning om bristande bemanning.

Inför budgetpropositionen för 2023 skickade Sveriges kommuner och regioner en vädjan till regeringen. De skrev att de behövde kraftiga tillskott för att klara de ökade kostnader som följer av bland annat stigande priser och att vi blir äldre. Men regeringen och SD gav dem inte i närheten av det som behövdes. I år budgeterar 17 av 21 regioner att gå med underskott, Region Västerbotten är en av dem. När regeringen och SD nu presenterade sin vårbudget för 2024 kom inga nya pengar alls.

Oavsett om det är ett medvetet val eller bara passivitet så är Kristerssons och Åkessons politik chockerande och världsfrånvänd. Istället för att göra något har de prioriterat att sänka skatten för sig själva och andra höginkomsttagare.

Vi i Vänsterpartiet prioriterar annorlunda. Alla har rätt till en bra och tillgänglig sjukvård. Det ska gå att lita på att sjukvården finns när man behöver den, oavsett vem man är och var man bor.

I Vänsterpartiets vårbudgetmotion föreslås ett statligt räddningspaket för sjukvården. Det innehåller följande:

• Vi vill satsa 8 miljarder på regionerna under 2023.
• Vi kräver att landets kommuner och regioner före sommaren får besked om en lägsta nivå för statsbidrag i höstens budgetproposition.
• Låt kommuner och regioner, tillfälligt eller tillsvidare, använda riktade medel som generella.
• Staten måste garantera långsiktiga förutsättningar för kommuner och regioner – indexera statsbidragen så de följer kostnadsutvecklingen.

De 8 miljarder Vänsterpartiet föreslår till regionerna för 2023 motsvarar lönekostnaden för ungefär 300 anställda i Region Västerbotten.

Vi vill rädda sjukvården, inte slå undan benen i ett redan svårt läge.

Jonas Karlberg (V), gruppledare Vänsterpartiet Region Västerbotten och regionråd med ansvar för jämställdhet och jämlikhet

Lördag den 25 mars genomförde Vänsterpartiet Västerbotten sin distriktsårskonferens. Och då antogs följande uttalande:

Allt vi som vänsterpartister gör har samma mål: att förändra samhället, att göra män och kvinnor jämlika, att ta bort klasskillnader och andra orättvisor och att skapa hållbara lösningar för klimatet.

Vänsterpartiet Västerbotten ser med oro på en samhällsutveckling där klyftor ökar samtidigt som klimatarbetet gått i stå. Utvecklingen går nu åt helt fel håll. Vänsterpartiet har en mängd förslag för att begränsa konsekvenserna. Det handlar om kostnader för mat, för el, för bränsle och för hyrorna.

Den nuvarande regeringen, i Sverigedemokraternas koppel, låter de som redan har det svårt ekonomiskt dra det tyngsta lasset. Det vill säga alla i låglöneyrken där vi finner främst ensamstående kvinnor med barn, invandrare och dessutom många pensionärer.

Vi fortsätter kämpa för rättvisa!

Vänsterpartiet Västerbotten, 25 mars 2023

Lördag 25 mars 2023 genomförde Vänsterpartiet Västerbotten sin distriktsårskonferens. I samband med det antogs följande uttalande:

Vi, Västerpartiet Västerbotten, känner stor oro för vart regeringen vill ta frågan om kärnkraft och uranbrytning. Vi ser en fortsatt exploatering av norra Sveriges klimat, miljö och livsvillkor.

Sedan 2018 har det varit förbjudet att bryta uran i Sverige. Regeringspartierna och Sverigedemokraterna agerar nu efter valet, bland annat har moderata riksdagsledamöter motionerat om att riva upp förbudet. Sverige är ett uranrikt land, men beslutet från 2018 att inte utvinna grundar sig i de omfattande miljökonsekvenserna det innebär att bryta uran.

Utvinning av uran är en väldigt miljöförstörande verksamhet som innebär stora risker för omgivningen, grundvattnet, naturmiljön, arbetsmiljön och hälsan hos de som arbetar i eller bor i närheten av urangruvor. Den är även förknippad med stora sociala risker, bland annat för mänskliga rättigheter och för ursprungsbefolkningen i länder där uran bryts.

Hos oss påverkas samerna och deras renbetesland. Uranutvinningen är så smutsig att miljölagstiftningen inte i praktiken tillåter den i Sverige.

Kärnkraftens produktionskostnader är så höga att den inte är fördelaktig att producera när man jämför med förnybara energikällor som vatten- och vindkraft.

Vi vill se en hållbar energi- och klimatpolitik för Sverige och norra Sverige. Inte fortsatt kortsiktig exploatering!

Vänsterpartiet Västerbotten, 25 mars 2023

Något som blev tydligt av covid-pandemin var att sjukdom, ohälsa och vård inte är vare sig jämställt eller jämlikt. Varken globalt eller här i Sverige.

Pandemin slog hårdare mot förorterna, mot serviceyrken, mot låginkomsttagare. När patienter kom in till sjukvården klarade vården sämre att vårda människor med melaninrik hud. Utbildning, teknik och mjukvara var framtagen och utvecklad på vit hud. För sjukvård är det en väl dokumenterad historisk sanning att vården utvecklades på män. Kvinnor som forskningsdeltagare undveks med följd att kvinnors vanliga sjukdomar är underbeforskade.

Inom kvinnosjukvården konstateras sedan lång tid att sjukvården inte är jämlik. Kvinnor med invandrarbakgrund, och också svenska kvinnor med melaninrik hud, har både rapporterat själva och blivit bekräftade i forskningen, att de bemöts på ett annat sätt. Att komplikationer vid förlossning är vanligare bland dem, liksom skador i samband med förlossning och annan vård.

Bland anställda och studenter är erfarenheten densamma, strukturell rasism och öppen rasism är närvarande i vardagen, från kollegor, men kanske främst från patienter som ställer krav på att kunna välja vem de möter och förväntar sig kunna behandla personal utifrån sina rasistiska uppfattningar.

Vårdvalssystemet underlättar för den som vill välja behandlare utifrån sin rasism. Till det ska läggas att de förslag om helt eller delvis förstatligande som regeringspartierna ska utreda inte på något sätt i sig ifrågasätter möjligheterna att kunna diskriminera, regeringen har ingen vilja att ändra vårdvalssystemet.

De förslag som nu vädras slår mot alla med invandrarbakgrund eller som inte heller är svenska. En del av förslagen kan väntas slå hårdare mot kvinnor, som till exempel att bristande språkkunskaper ska vara skäl för uppsägning, och att personen som varnas på egen hand och egen bekostnad ska lära sig svenska till en viss, som det verkar godtycklig, nivå. Språket är viktigt, men i en värld där till exempel Kommunal pekar på att det är personalbrist i inom äldreomsorgen i 7 av 10 kommuner, borde det vara i samhällets intresse att rekrytera personal i och utanför Sverige, och att träna upp sina anställda till den nivå de väntas hålla, oavsett om det är språk eller annan kompetens som behöver underhållas.

Sverigedemokrater och Moderater driver krav på att patienter ska betala tolk själv. De invandrare som kommer att förvägras tolk kommer i stor utsträckning vara kvinnor. Kvinnor med redan låga inkomster. Kvinnor som kan tvingas använda sina barn som tolk eller sina makar för att tolka. Brist på tolk eller svårigheter att kommunicera mellan läkare och patient är en återkommande förklaring till skador, sjukdom och död.

Bland dem som gömmer sig undan utvisning eller som jobbar utan uppehållstillstånd i Sverige och som ska fångas in med den angiverilag som SD driver på för kommer också finnas kvinnor, och den vård som kan komma att undanhållas dem är grundläggande vård som mödravård, preventivmedelsrådgivning eller antibiotika för att få en urinvägsinfektion behandlad.

Regeringen, med Sverigedemokraternas stöd som villkor, väljer att aktivt driva utvecklingen för att skapa ojämlika förutsättningar för människor som flyr krig och förstörelse att kunna ta del av den svenska välfärden. Genom att utmåla människor som söker skydd här som ett hot och en belastning blir det möjligt att neka människor grundläggande rättigheter och tillgång till välfärd. De förslag som finns i Tidö-avtalet rättfärdigas med etniska förtecken och de kommer slå extra hårt mot kvinnor.

Till sist, den budget regeringen och Sverigedemokraterna lagt handlar om nedskärningar i tiomiljardersklassen på svensk välfärd. Den offentliga välfärden är viktig för kvinnors möjlighet till försörjning men också möjliggörande för självständighet genom service som barnomsorg, fritidsverksamhet, och inte att glömma hemtjänst och annat stöd som annars måste lösas av anhöriga.

Nadja Awad, riksdagsledamot, Vänsterpartiet

Jonas Karlberg, gruppledare, Vänsterpartiet Region Västerbotten

Lösningen som de borgerliga partierna föreslår i sin debattartikel i VK den 30 januari innebär inte mindre administration och kortare led från golv till ledning. Det bäddar däremot för mer administration.

Vi i den politiska majoriteten har en pragmatisk syn på organisation. Vi utgår från de förutsättningar vi har i form av personal, ekonomiska resurser, de behov invånarna i Västerbotten och norra Sveriges sjukvårdsregion har och på vilket sätt organisationen kan vara ett verktyg för att nå dit vi vill.

Västerbotten är en stor region, sett till yta och avstånd, men sett till befolkningsmängden är vi i jämförelse med andra regioner små. Det innebär också att många verksamheter inom Region Västerbotten skulle vara väldigt små om de inte samordnades med andra.

I en region som Västerbotten är värdet av en sammanhållen sjukvårdsorganisation stor och faktiskt något av det som gör oss unika. Vi har talat om det som ett sjukhus på tre orter. Det gör också att vi har kunnat hantera de skillnader i förutsättningar som finns mellan de tre sjukhusen på ett oftast konstruktivt sätt. Västerbotten kan inte ge lika vård vid alla sjukhusen, men det går att öka tillgången till hälso- och sjukvård för alla invånare genom en sammanhållen organisation där alla verksamheter i hela regionen hjälps åt.

Ett exempel. År 2017, då sex nya länskliniker organiserades inom sjukhusvården gjordes det utifrån ett konstaterande att den vård som erbjöds skilde sig åt beroende på var man bodde. Det fanns olika köer vid de tre sjukhusen och samma vård erbjöds inte alla patienter. Regionen erbjöd inte jämlik vård där störst behov går först. För små och sköra enheter leder detta till en ojämlik tillgång till hälso- och sjukvård.

Vi har lyft ut vissa verksamheter från länskliniker när det har gett försämrade konsekvenser och har alltid ett överordnat mål: Vi ska ha en jämlik och jämställd tillgång till hälso- och sjukvård, och de mest behövande ska få vård först. Det är den riktning vi i den rödgröna majoriteten väljer att gå.

Lösningen som de borgerliga partierna föreslår innebär inte, som de själva hävdar, mindre administration och kortare led från golv till ledning. Tvärtom bäddar det för mer administration, och troligtvis ökande konkurrens om resurser, forskningsanslag, studenter och personal mellan sjukhusen. Det är vad vi ser när vi tittar på andra regioner som organiserat sig så.

När man vill att varje sjukhus ska vara en helt egen resultatenhet innebär det en egen budget och eget ansvar för att lösa de problem som uppstår. Allt för ofta innebär det att var och en blir sig själv närmast. När vården blir alltmer avancerad och specialiserad driver utvecklingen på mot en centralisering. Den utvecklingen bryts inte av att dela upp organisationen i fler enheter. Det kommer leda till att stora blir större och de små tynar bort.

Lokal förankring och ett nära ledarskap väger samtidigt mycket tungt. Det är därför vi har olika organisationer för olika verksamheter. Det är därför vi vill att personalen ska ha stort inflytande över hur verksamheten ska bedrivas. Det är också därför vi på samma sätt inte är för ett förstatligande av hälso- och sjukvården.

Jonas Karlberg (V), regionråd med ansvar för jämställdhet och jämlikhet
Peter Olofsson (S), regionstyrelsens ordförande
Emma Lindqvist (MP), regionråd med ansvar för miljö och hållbarhet

Under onsdagen beslutade Region Västerbotten att installera över 100 publika laddstolpar på länets sjukhus och hälsocentraler. 141 stycken installeras för regionens egna fordon. Arbetet för att nå klimatmålen måste ta stora kliv.

För att kunna köra elbil i hela Västerbotten måste vi ha en stabil och jämnt geografiskt fördelad laddinfrastruktur. Som den största offentliga organisationen har Region Västerbotten ett stort ansvar att visa vägen.

Därför lägger den rödgröna majoriteten under tre år över åtta miljoner kronor på fler laddstolpar vilket innebär över 240 laddpunkter utplacerade i alla femton kommuner. Hälften av dem riktar sig till besökare och arbetspendlare.

Vi i den rödgröna majoriteten styr målmedvetet Region Västerbottens verksamhet mot att bli
en ledande miljöregion. Under förra mandatperioden höjde vi våra klimatambitioner med regionens nya miljö- och klimatstrategi.

Vi ska minska organisationens utsläpp med minst 60 procent till 2030 för att bli klimatneutrala 2045.

Av regionens utsläpp är transporter en av de största utsläppskategorierna. Därför har utbytet från fossildrivna fordon till elfordon pågått och fortsätter att pågå. När debatten handlar om att sänka de fossila bränslekostnaderna agerar vi för att underlätta för människor att komma ur fossilberoende. Det är viktigt för att alla människor i länet ska vara fria att transportera sig, kunna bo var vi vill och bidra till omställningen.

Utfasningen av fossila transporter behöver gå snabbt. Och ett bra sätt att driva på förändring är att göra något som är synligt för andra. Undersökningar visar att när till exempel kommuner köper in elbilar så ökar också försäljningen av elbilar till kommunmedborgarna.

Även om laddning av privata elbilar framför allt sker i hemmen så är det viktigt att se att det finns möjlighet till laddning när vi kör längre sträckor och när vi besöker våra hälso- och sjukvårdsinrättningar. För många i vårt län innebär dessa besök att köra långa sträckor.

Laddstolparna som regionen investerar i kommer att placeras på hälsocentraler, sjukstugor och de tre sjukhusen.

Utvecklingen av vårt samhälle sker nu. Region Västerbotten ska fortsätta att vara en drivande aktör.

Jonas Karlberg (V), regionråd med ansvar för jämställdhet och jämlikhet

Emma Lindqvist (MP), regionråd med ansvar för miljö, klimat och hållbarhet

Peter Olofsson (S), regionstyrelsens ordförande

I Västerbotten finns en stor del samisk befolkning, både renskötande och icke renskötande samer. 6:e februari är deras nationaldag, en viktig dag. Det borde vara en dag för glädje och firande men firandet fastnar mest i halsen.

Vi har i närtid sett hur koloniseringen tagit ny fart i och med den gröna omställningen och hur samers existens hotas än mer idag. Vi har senaste åren haft näringsministrar som stått framför mikrofoner och skanderat att de ”älskar gruvor”. Vilket de också visat i och med beslut om Gállok/Kallak och LKAB:s fyndighet uppe i Kiruna där den samiska ursprungsbefolkningen enkelt viftas undan. Nu har regeringen också tydligt öppnat upp för att det ska bli tillåtet att bryta uran i Sverige med hänvisning till den gröna omställningen.

Var ligger då Sveriges uranfyndigheter? I Sápmi förstås. För samer, ja alla västerbottningar, kommer detta få ödesdigra konsekvenser då nuvarande regering med Ebba Busch, som älskar gruvor, i spetsen med all sannolikhet kommer tillåta öppnande av en gruva i Rönnbäcken utanför Tärnaby. Mitt i Umeälvens ursprung, i fjällvärlden med sin känsliga natur, mitt i vapstensamernas område.

Rikliga uranfyndigheter finns även inom Sorsele och Åsele kommuner, även detta inom Sápmi. Så sannolikt är att med den nya regeringens ”älska gruvor”-politik och energipolitiska konservatism med ej förnyelsebar kärnkraft kommer vi få se fler gruvetableringar och uranbrytning i Sápmi, i Västerbotten. Återigen ska Sápmi stå tillbaka när södra Sveriges behov ska tillgodoses.

Firandet fastnar lätt i halsen när vi ser den destruktiva nykolonisationen i jakt på rikedomar till andra än de som lever i Sápmi och på stor bekostnad av det samiska folket, kulturen och naturen.

Vänsterpartiet kommer att ta kampen mot dessa kolonisatörer och värna om det samiska folkets rätt till land, mark och vatten. Vi kräver att ILO.169 ska ratificeras, att samers rätt till sin kultur, sitt språk och sina näringar sätts som högsta prioritet snarare än utländska riskkapitalbolags intressen till snabba pengar.

Så, med knuten näve uppmärksammar vi och hyllar alla samer idag. Tillsammans ska vi skapa en framtid där ni har den rätt FN och världssamfundet kommit överens om att ursprungsbefolkningar världen över ska ha.

Nordsamiska: Lihkku sámi álbmotbeivviin
Lulesamiska: Vuorbbe sámij álmmukbiejvvijn
Pitesamiska: Lihkko sáme älbmukbäjjváj
Umesamiska: Lïhkkuos sämij ålmagenbeäjvvie
Sydsamiska: Lahkoe saemiej åålmegebiejjine

Daniel Johansson, Margaretha Löfgren och Jonas Karlberg
Vänsterpartiets gruppledning, Region Västerbotten

Förlossningsvården i Västerbotten har länge varit ansträngd. För att förbättra situationen har vi i den rödgröna majoriteten vidtagit flera olika åtgärder genom åren. Vi konstaterar att åtgärderna inte varit tillräckliga, men vår ambition ligger fast – Västerbotten ska ha tre akutsjukhus och tre förlossningar i länet.

När regionen även denna jul beslutade att hålla Lycksele BB stängt över jul gjordes därför en utredning för att ta fram fler förslag på lösningar. Som det har rapporterats går vi nu vidare med utredningens främsta förslag för att säkra Lycksele BB.

I Västerbotten har vi tre akutsjukhus och tre förlossningsenheter. Vi i den rödgröna majoriteten är eniga om att det så ska förbli. Lycksele BB är landets minsta förlossningsenhet och avgörande för utvecklingen i Västerbottens inland. Men en förlossningsenhet med ca 300 födslar per år innebär utmaningar för att behålla och utveckla barnmorskors och läkares kompetens samt för att utbilda fler nya barnmorskor. Dessa utmaningar saknar dock inte lösningar – personalen på Lycksele BB och Barnmorskeförbundet har en lång lista på såväl nya som beprövade lösningar som vi tar till oss.

2017 gjorde vi förändringar i förlossningsvårdens organisation då Centrum för Obstetrik och Gynekologi (CFOG) blev en gemensam länsklinik för länets tre sjukhus. Med en gemensam länsklinik kunde personalen rotera mellan länets tre förlossningskliniker vilket stärkte Lycksele BB något, men tärde på personalen från Skellefteå och Umeå som fick åka mycket mellan sjukhusen.

2021 påbörjade vi därför arbetet att ta fram en handlingsplan för en stabil bemanning av barnmorskor. I samband med stängningen av Lycksele BB i julas blev det dock tydligt att vi behöver göra mer än så. Därför tillsattes en utredning för att ta reda på möjliga vägar framåt för att säkra BB i Lycksele. Utifrån dess slutsatser har vi i den rödgröna majoriteten tagit beslut att:

• Upphandla den totala bemanningen till förlossningsvården på Lycksele BB under en begränsad tidsperiod. Personal och chefer är hoppfulla om Lycksele BB:s framtid, men de behöver lugn och ro för att bygga upp personalgruppen igen. Därför satsar den rödgröna majoriteten i enlighet med utredningens rekommendation på att fortsätta hålla Lycksele BB stängt under en begränsad tid och att ledningen i samråd med de anställda under den tiden upphandlar den totala bemanningen av förlossningspersonal.
• Utveckla en Lyckselemodell. Personalen och cheferna på Lycksele BB har många idéer om vad som behöver göras för att vända trenden på förlossningsenheten. Vi i den rödgröna majoriteten och tjänstepersonsledningen för dialog med personalen, men behöver bli ännu bättre på att lyssna och ta till oss personalens synpunkter. Därför ska en projektgrupp bestående av representanter från personalen och ledningen på Lycksele BB arbeta fram långsiktiga lösningar utifrån Lycksele situation, som bland annat handlar om barnmorskeledda förlossningar.
• Säkerställa omhändertagandet av gravida kvinnor i inlandet under Lycksele BB:s stängning. Besluten om de tidsbegränsade stängningarna av Lycksele BB har aldrig varit lätta att ta. Men besluten har vi tagit för personalens och de förlösande mammornas och de nyföddas skull. Under tiden som Lycksele BB är stängt ska vi garantera omhändertagandet av alla havande i inlandet.

Vi i den rödgröna majoriteten vill ta vara på den enande kraften som finns bland alla regionens partier i denna fråga. Vi vill därför uppmana till samsyn och inte splittring samt vädja till andra politiker att visa den seriositet som denna allvarliga situation kräver.

Vi vill att människor ska fortsätta leva och verka i inlandet, och vi vill att allt fler barn ska växa upp här. Kanske behöver också våra respektive partier på den nationella nivån bli bättre på att lyssna till oss politiker runtom i landet som bättre känner till landsbygdernas förutsättningar och utmaningar och dess viktiga roll för vårt land. Vi kommer göra allt vi kan för att behålla Sveriges minsta förlossningsenhet – för Lycksele BB handlar om så mycket mer än bara ett BB.

Jonas Karlberg (V), regionråd med ansvar för jämlikhet och jämställdhet

Kjell Bäckman (V), andre vice ordförande Hälso- och sjukvårdsnämnden

Peter Olofsson (S), regionstyrelsens ordförande

Anna-Lena Danielsson (S), ordförande Hälso- och sjukvårdsnämnden

Emma Lindqvist (MP), regionråd med ansvar för miljö, klimat och hållbarhet

Hans Brettschneider (MP), ledamot Hälso- och sjukvårdsnämnden

Idag, tisdag 24 januari, inleds Västerbotten på Grand hôtel där aktörer från Västerbotten, Sverige och världen samlas för erfarenhetsutbyte, nya kontakter, samverkan och påverkan. Ett arrangemang som kostar mycket pengar och som arrangeras i Stockholm, inte i Umeå, Skellefteå eller Lycksele. Under 2021 lades nästan tre miljoner på arrangemanget, 2,7 miljoner ur regionens tillväxtmedel och 900 000 kr ur egna medel.

Vi i Vänsterpartiet är kritiska till att regionen lägger skattemedel på ett dyrt företagsevent som kommer få västerbottningar till del. Att vi är kritiska till Västerbotten på Grand är inget nytt, men vi tycker att det är särskilt illa när regionen befinner sig i ett ekonomiskt ansträngt läge.

Vid senaste Regionala utvecklingsnämnden la vi ett förslag om att avveckla Västerbotten på Grand hôtel och Västerbotten i Almedalen. Den typen av arrangemang behöver inte stödjas med skattemedel.

När det gäller Västerbotten på Grand har ett av argumenten till att anordna det där varit att det är svårt att få investerare att resa till norra Sverige. Frågan är om det längre är sant, om det nu var det tidigare. Västerbotten befinner sig i en expansiv fas. Det finns många och goda skäl för investerare och företagsföreträdare att bege sig till Västerbotten. Den bästa marknadsföringen kan vi göra på plats.

Ett alternativ för att både spara pengar i en ekonomiskt svår situation, samtidigt som man synliggör Västerbotten, är att slå samman Västerbotten på Grand, Digitala Västerbotten och Mötesplats Lycksele och arrangera dem på plats i Västerbotten. Mötesplatserna bör ha fokus på Västerbotten, invånare, näringsliv, kulturskapare och civilsamhälle.

Västerbotten är intressant just nu och därför anser vi att det finns stora möjligheter att skapa attraktiva mötesplatser, här på plats, i Västerbotten.

Jonas Karlberg (V), regionråd med ansvar för jämställdhet och jämlikhet
Lennart Gustavsson (V), andre vice ordförande i regionala utvecklingsnämnden
Lilian Nilsson (V), ledamot i regionala utvecklingsnämnden