Allmänläkare, familjeläkare, husläkare, distriktsläkare och tidigare provinsialläkare. Kärt barn har många namn.

Oavsett vad deras titel är så bemannar de hälsocentralerna, vårdcentralerna och inte minst sjukstugorna.

Eftersom de är den läkare du som patient först kommer i kontakt med vid ditt besök är de inte bara kunniga i de vanligaste sjukdomarna, såsom förkylningar, urin-, sår-, led- och virusinfektioner, hypertoni, hjärtsvikt, hudförändringar och psykiska besvär. De måste även känna igen symptom på det som är mer ovanligt och alarmerande för att kunna remittera patienter vidare.

Allmänläkarna inom primärvården är också nyckelpersoner i omställning till nära vård. Det vill säga omställningen till en personcentrerad vård med delaktiga patienter.

Enligt Världshälsoorganisationen (WHO) är primärvården en grundläggande del av ett inkluderande och jämlikt hälso- och sjukvårdssystem. Länder med ett starkt system för primärvården har bättre och effektivare hälsoutfall än länder som fokuserar på sjukhustjänster.

Allmänläkarna står inför många utmaningar. Bland annat tung arbetsbelastning och, på vissa vårdcentraler, enormt många patienter. Socialstyrelsens direktiv och riktvärde är att en allmänläkare inte ska ha mer än 1100 patienter samt att patienterna ska ha en fast läkarkontakt. Detta är mål som Region Västerbotten strävar att uppnå, och det går i rätt riktning.

Numera har 20 procent av Västerbottens medborgare en fast läkarkontakt, vilket är en förbättring med 10 procent de senaste två åren.

Margaretha Löfgren (V)
Ordförande i beredningen för primärvård och tandvård

Vänsterpartiet förstår den oro som finns om patienthotellet flyttas från Hotell Björken till annan placering i Umeå. När regionerna i norra sjukvårdsregionen gick in i diskussionerna om patienthotellet och upphandling var det för att hitta en lösning för alla fyra regionerna. Vänsterpartiet hade till exempel gärna sett att regionerna kunnat återta hotellet och driva i egen regi. Det fanns det inte stöd för.

Med det vinnande anbudet kommer Region Västerbotten kunna finansiera hotellboende och transporter, öppna lättvårdsplatser och fler vårdplatser på Norrlands universitetssjukhus för att ta emot de som behövt vårdstöd på Björken och ändå ha kvar pengar att förstärka vården med. Det vinner vi alla på.

Att fortsätta med en lösning där hyresvärd och leverantör kunde sätta pris och regionerna bara hade att acceptera, är ingen bra lösning. Det enda verktyg som funnits för att hålla nere hyreskostnaderna har varit hotet om att lämna lokalerna. Sedan flera år väljer regioner i norra sjukvårdsregionen att köpa hotellnätter i Umeå framför att använda Hotell Björken.

I det här fallet har lagen om offentlig upphandling gjort vad den ska, bidragit till ökad insyn i prissättning och hur marknaden ser ut, bidragit till att komma åt överpriser, och att använda offentliga medel effektivare.

På några punkter försämras tillgängligheten. Det kommer vi inte ifrån. Det gäller främst de som klarar sig själva utan vård under sin övernattning. Det är en försämring som kompenseras med tillgång till lättvårdsplatser på Norrlands universitetssjukhus (NUS) för de som behöver.

Vi tror att vi kommer kunna skapa ett tryggare boende på NUS, för den mindre grupp som bott på Björken och som är i behov av mer hjälp och stöd. De kommer att kunna få plats på sjukhuset. Regionen kommer då ha fler platser att arbeta med, större personalgrupp, och bättre möjlighet till stöd för de som behöver det.

Jonas Karlberg (V), regionråd med ansvar för jämställdhet och jämlikhet, Region Västerbotten
Eva Arvidsson (V), andre vice ordförande hälso- och sjukvårdsnämnden, Region Västerbotten

Vid ingången av 2025 lämnade Sveriges regioner två extrema år bakom sig. Sveriges ekonomi var på väg att återhämta sig, om än i långsammare takt än sin omvärld. Vi i den rödgröna majoriteten i Region Västerbotten kunde lägga en budget med överskott men var på det klara med att vi inte var ute ur de svåra ekonomiska förutsättningar som varit.

Våren 2025 inträffade den största konkursen i Sverige i modern tid med Northvolt. Konkursen slog direkt mot den offentliga ekonomin men innebar också en personlig tragedi för många människor som planerat sina liv i Skellefteå. Regionen fick tillsammans med Skellefteå kommun och andra kliva in och hjälpa de människor som inte längre hade ett jobb.

Utmaningarna 2025 handlade inte bara om att få det att gå ihop på sista raden, utan om att skapa en stark regional utveckling och tillgång till vård i hela länet och att möta med- och motgångar. Vården som regionerna ger utvecklas ständigt, med det följer ökande kostnader. En vanlig dag besöker över 5000 personer regionens sjukhus eller primärvård, och hos dem är patientnöjdheten bland den bästa i Sverige. Men tillgängligheten behöver blir bättre.

Västerbotten är en glest befolkad region och för oss i den rödgröna majoriteten är det viktigt att säkerställa att invånare i norra Sverige har tillgång till god och likvärdig vård. När andra regioner har tvingats lägga ner sjukhusavdelningar har vi i stället behållit dem och öppnat nya. Det orsakar ökat lidande när patienter inte kan få vård i tid. Därför har under året nya kirurgiska akutvårdsplatser och intermediära vårdplatser öppnats. Under året har vi utökat med cirka 40 personer inom patientnära roller, medan antalet administrativa tjänster har minskat. Region Västerbotten utvecklar sina tre sjukhus och minskar samtidigt köerna.

Vi vill att människor ska kunna bo i hela länet. Då blir den pågående omställningen till nära vård med primärvården som nav viktig. Under året har vi lagt uppdrag att stärka primärvården, och att öka tillgängligheten till primärvård. Den rödgröna majoriteten har tagit ett långsiktigt beslut att i den takt ekonomin tillåter öka primärvårdens budget med minst en procent mer per år än övrig verksamhet.

Region Västerbotten fortsätter att minska sitt beroende av hyrpersonal. Under 2025 minskade kostnaderna för hyrbemanning jämfört med föregående år inom samtliga verksamhetsområden. För inhyrda sjuksköterskor minskade kostnaderna kraftigt, men även kostnaderna för inhyrda läkare fortsatte att sjunka. Regionens mål för 2025 var att kostnaderna för inhyrd personal skulle uppgå till högst 3,7 procent av den totala personalkostnaden. För helåret blev andelen 3,73 procent. Flera verksamheter har minskat kostnader och samtidigt lyckats stärka sin egen bemanning genom utbildning, rekrytering och förbättrad arbetsmiljö. Detta har bidragit till ökad kontinuitet, stärkt patientsäkerhet och bättre förutsättningarför verksamhetsutveckling och beredskap.

För sjukvården i Västerbotten är en av de största utmaningarna det stora behovet av investeringar i våra sjukhus. Större delen av våra sjukhus byggdes från 50-talet till mitten av 70-talet och behöver rustas och anpassas till dagens och morgondagens vård. Därför bygger vi om Skellefteå sjukhus, har byggt nytt på Lycksele sjukhus, bygger ett nytt laboratoriemedicinskt hus vid Norrlands universitetssjukhus och fortsätter renovera befintliga lokaler.

Förutsättningarna 2025 har varit bättre och resultatet vändes också från negativt till ett svagt positivt resultat. Utmaningar med budgetunderskott, produktivitet och tillgänglighet finns fortsatt kvar och förstärks av ökade vårdbehov, kompetensbrist och stora investeringsbehov. För att stärka ekonomin, möta vårdbehovet och långsiktigt finansiera planerade investeringar, har vi i majoriteten höjt skatten med 50 öre inför 2026 men även fattat beslut att genomföra åtgärder för att begränsa kostnadsutvecklingen. Fokus framåt är att hålla kostnadsutvecklingen på en nivå som motsvarar intäkternas utveckling och fortsätta ge en jämställd och jämlik vård och en hållbar regional utveckling.

Jonas Karlberg (V), regionråd med ansvar för jämställdhet och jämlikhet
Peter Olofsson (S), regionstyrelsens ordförande
Emma Lindqvist (MP), regionråd med ansvar för miljö, klimat och hållbarhet

Om mindre än ett halvår går Sverige till val. Ett val som kommer att avgöra riktningen för vårt land under många år framöver, och vi står vid ett vägskäl. Under Tidöregeringens mandatperiod har fattigdomen ökat. Arbetslösheten är en av de högsta inom EU. Förtroendet för både den egna ekonomin och för landets utveckling har sjunkit, enligt DN/Ipsos. Endast en av tre unga tycker att framtiden ser ljus ut. Detta är ingen tillfällighet. Det är konsekvenserna av dåliga politiska prioriteringar.

Ändå vägrar Tidöregeringen att lyssna och ta väljarnas oro på allvar. Finansminister Elisabeth Svantesson uppmanar folk att pruta i mataffären, som om problemet ligger i svenskarnas ICA-köp. Därför är det inte förvånande att Tidöregeringen inte haft majoritet i någon opinionsmätning sedan hösten 2022. Väljarna kräver förändring. Väljarna förtjänar andra prioriteringar än det Tidöpartierna har att erbjuda.

I tre av Sveriges största städer, i sju regioner och i över sextio kommuner förbättrar vår politik redan vardagen för över tre miljoner människor.

• I Stockholm har Vänsterpartiet köpt tillbaka hyresrätter för att stärka allmännyttan och kunnat stoppa onödiga etableringar av vinstdrivna förskolor.
• I Göteborg har det rödgröna styret kortat arbetstiden på kommunala arbetsplatser inom förskolan och socialtjänsten. Utöver det sänker de priserna i kollektivtrafiken med 140 kronor i månaden för göteborgarna.
• I Uppsala har Vänsterpartiet avskaffat LOV inom äldreomsorgen
  och lyckats reservera upphandlingar till icke vinstdrivande aktörer.
• I Västra Götaland har vi kortat köerna till operation mest i hela landet, och höjt de lägsta lönerna för regionens anställda.
• I Solna har Vänsterpartiet brutit ett 24-årigt högerstyre och gjort historiska satsningar på skolan. Genom en kraftigt höjd skolpeng har skolresultaten ökat och klasstorlekarna minskat.
• I Sundbyberg har vi stärkt äldreomsorgen genom fler undersköterskor och sjuksköterskor i egen regi, samt satsat på personalens arbetsvillkor. Så här ser ansvarsfullt ledarskap ut. Det handlar inte om tomma löften, utan om resultat för vanligt folk.

Vänsterpartiet vill bygga ett Sverige där ingen behöver välja mellan hyra och middag. Där varje barn har en bra skola, oavsett var man bor. Där unga kan flytta in i sitt första hem. Där arbetare orkar ett helt arbetsliv. Där bussen och tåget går i tid. Ett Sverige som håller ihop.

För att det ska bli verklighet behövs ett politiskt ledarskap som levererar reformer som minskar klyftorna, skapar jobb och påskyndar klimatomställningen.

Sverige behöver en regering med Vänsterpartiet som kan driva politik för de som bär det här landet varje dag: den ensamstående mamman som hoppar över sin egen middag så att barnen får äta, pensionärerna som byggde Sverige men som nu räknar varenda krona, lastbilschauffören som förlorade jobbet och försöker leva på en ersättning som knappt räcker till mat och hyra. De förtjänar respekt, inte misstänksamhet. Stöd, inte bestraffning. Politiken måste säga: Du är inte ensam. Du förtjänar ett liv i landet du bor i.

När vanligt folk börjar tvivla på sin framtid är svaret inte fler skattesänkningar för miljardärer eller nya nedskärningar i välfärden. Unga behöver hopp. Familjer behöver trygghet. Äldre behöver värdighet. Vi förtjänar ett land som står upp för dem som behöver det mest och inte vänder dem ryggen. Sverige behöver ett ledarskap som visar att politiken kan leverera trygghet, hopp och värdighet.

Tiden är här. Sverige behöver en ny riktning nu. Vänsterpartiet i regering är garanten för den.

Jonas Karlberg, regionråd i Region Västerbotten

Alexandra Mattsson, borgarråd i Stockholm stad

Daniel Bernmar, kommunalråd i Göteborg stad

Hanna Victoria Mörck, kommunalråd i Uppsala kommun

Omer Khan, kommunalråd i Solna stad

Towe Bengtsson, kommunalråd i Sundbyberg stad

Maria Garmer, kommunalråd i Växjö kommun

Mathias Karvonen, kommunalråd i Luleå kommun

Liselotte Sandell Roos, kommunalråd i Kalmar kommun

Sanna Inga Poromaa, kommunalråd i Kiruna kommun

Anne-Marie Wallouch, kommunalråd i Kristinehamn kommun

Klara Hedin, gruppledare i Sundsvall kommun

Anneli Mylly, kommunstyrelsens ordförande i Degerfors kommun

Sara Strandberg, kommunstyrelsens vice ordförande i Vaxholm stad

Hans Klingstedt, kommunstyrelsens vice ordförande i Norsjö kommun

Svante Nylund, kommunstyrelsens vice ordförande i Hammarö kommun

Carina Örgård, regionråd i Region Västra Götaland

Neil Ormerod, regionråd i Region Uppsala län

Lena Granath, regionråd i Region Kalmar län

Linda Jonsson, regionråd i Region Norrbotten

Elisabeth Björk, regionråd i Region Värmland

Elin Hoffner, regionråd i Region Jämtland-Härjedalen

Idag är det Folkhögskolans dag och som Vänsterpartiets representant i Västerbottens folkhögskolestyrelse vill jag säga några ord om detta.

Som vi alla vet är folkhögskolorna en viktig del av den svenska folkbildningen. Genom att erbjuda alternativa vägar till utbildning ger de alla människor möjlighet att utbilda sig och utvecklas. Exempelvis ger de möjlighet till personer som inte har avslutat gymnasiet att ta examen eller en nystart för den som vill byta riktning i livet. De spelar också en viktig roll för samhället i stort genom att stärka demokratin, bidra till kultur, erbjuda mötesplatser för människor med olika bakgrund och, framför allt, bidra till minskade utbildningsklyftor.

Trots detta har den nuvarande regeringen minskat anslaget till folkbildningen med cirka 30 procent, vilket har slagit hårt mot många folkhögskolor och studieförbund runt om i landet. Inte minst i Västerbotten där styrelsen på grund av de minskade anslagen tvingats fatta flera tuffa beslut. Ett av de mest kännbara har varit att avveckla den allmänna kursen vid Vindelns folkhögskola vilket innebär färre utbildningsmöjligheter lokalt och en omställning för både deltagare och medarbetare.

Om ytterligare nedskärningar genomförs riskerar konsekvenserna att bli mycket kännbara för folkhögskolorna runt om i landet. Här i Västerbotten skulle det kunna innebära färre utbildningsplatser, särskilt inom allmän kurs där många kompletterar sin behörighet. Mindre enheter och filialer kan tvingas stänga, vilket skulle slå hårt mot glesbygdsområden där folkhögskolan ofta är en av få utbildningsmöjligheter. Även kulturverksamhet och kortkurser kan minska, liksom det individuella stöd som många deltagare är beroende av. Trots detta planerar regeringen att minska bidragen ännu mer. Detta tycker jag är helt fel.

Vi i Vänsterpartiet kommer att kämpa för att folkhögskolorna ska få tillräckliga resurser. Både för att de ska kunna erbjuda många utbildningsplatser och bra stöd till deltagare med olika behov, men också för att förbättra förutsättningarna och arbetsmiljön för lärarna. En sådan politik kommer resultera både i ökade möjligheter för individer och gynna samhället i stort.

Om du håller med mig om detta, rösta för ett regeringsskifte 2026 och bidra i vår kamp för att stärka den svenska folkbildningen och folkhögskolorna!

Jamshed Molki (V)
Västerbottens folkhögskolestyrelse

Idag är det den internationella Romadagen. Det är en dag då vi uppmärksammar romers rika historia och kultur, men också en dag då vi behöver stanna upp och påminna oss om den verklighet romer möter idag.

Trots att gruppen levt i Sverige sedan 1500-talet upplever många romer fortfarande ett utanförskap, känner misstro mot myndigheter samt står inför svårigheter att få jobb och bostad. Många lever även i rädsla. Detta är inte en slump – det är en konsekvens av en lång historia av diskriminering där svenska myndigheter förföljt, registrerat och stigmatiserat romer. Allt detta långt in i modern tid. Effekterna märks tydligt även här i Västerbotten där samverkan med romer som grupp är svår att få till. Detta måste förändras. Sverige behöver göra mer.

Vänsterpartiet värnar alla fem nationella minoriteter och jobbar aktivt för att skapa ett samhälle för alla inkluderas och ingen diskrimineras. För oss räcker det inte att uppmärksamma situationen, vi behöver agera för att förändra den.

I motionen 2021/22:2604 Bättre livsvillkor för romer och resande förslog vi bland annat en sanningskommission, ett nationellt center för romska frågor och ett starkare arbete för inkludering som viktiga steg framåt. Delar av motionen bifölls men arbetet går långsamt och i en nysläppt rapport från MUCF (2026) konstateras att regeringen inte gjort tillräckligt i sitt arbete för romsk inkludering. Detta duger inte.

Romers rättigheter handlar inte om välvilja – det handlar om rättvisa. Om vi menar allvar med att vi vill ha ett inkluderande samhälle måste vi gå från ord till handling.

Anna Dahlén (V)
Andre vice ordförande i beredningen för funktionshinder och samverkan

Inom många kommunala verksamheter i Västerbotten förväntas vårdpersonal vara ombytta och klara när arbetspasset börjar. För vård och omsorg finns det tydliga krav på arbetskläder för att minska smittspridning och skydda både personal och brukare, och personalen får inte komma till arbetsplatsen ombytta.

I praktiken innebär det att personalen förväntas byta om till arbetskläder på sin egen fritid — utan ersättning — men ändå på arbetsplatsen. För många handlar det om upp till 30 minuter per arbetspass.

Det kan låta som en liten sak, men över tid blir det många timmar obetalt arbete. Samtidigt vet vi att vård- och omsorgsyrken redan är pressade. Enligt fackförbundet Kommunal är hållbara arbetstider och möjlighet till återhämtning avgörande för en bra arbetsmiljö. Många inom välfärden arbetar redan under hög belastning, där stress och brist på vila är ett växande problem. När arbetskläder är en förutsättning för att kunna utföra arbetet borde det också vara självklart att ombytet räknas som arbetstid.

Tyvärr möts frågan ofta av argument som: ”vi har alltid gjort så”, ”det handlar om sunt förnuft” eller ”det handlar om att ge och ta”. Men bara för att något alltid har gjorts på ett visst sätt betyder det inte att det är rätt – eller att det ska fortsätta. Och det sunda förnuftet säger att den som utför arbetsuppgifter också ska få ersättning för det.

I dag upplever många inom vården att det mest handlar om att ge, medan väldigt lite kommer tillbaka. Kanske är det dags att ställa en enkel fråga: Vill vi verkligen fortsätta bjuda våra arbetsgivare på vår fritid – utan ersättning och ibland utan ens ett tack?

Vårdpersonalen förtjänar bättre än så.

Daria Mårtensson, facklig-politisk ansvarig Vänsterpartiet Västerbotten

Arvid Lindgren, facklig-politisk ansvarig Vänsterpartiet Västerbotten

Det finns tydliga ojämlikheter i folkhälsan beroende på geografi, inkomst, ålder och kön. Den generella folkhälsan är sämre i inlandet än vid kusten. Det finns också skillnader inom de större tätorterna där folkhälsan är sämre i mer socioekonomiskt utsatta områden.

Vi i den rödgröna majoriteten, S, V och MP, vill därför reformera Västerbottens hälsoundersökningar genom att

• kraftigt öka genomförandet av VHU i hela länet
• erbjuda alla invånare en undersökning vid 40, 50 och 60 års ålder
• utveckla verksamheten med riktade hälsoinsatser kopplade till undersökningarnas individuella resultat.

Att skapa förutsättningar för god folkhälsa är den bästa investeringen för att undvika ohälsa och sjukdom. Men för att lyckas göra det behöver regionen bli mer förebyggande, jämlik och hållbar.

Många kroniska sjukdomar kan förhindras eller behandlas med förändrade levnadsvanor – till exempel hjärt-kärlsjukdom, cancer, typ 2-diabetes och karies. Och hälso- och sjukvården har ett uttalat uppdrag att arbeta för att förebygga ohälsa.

Västerbottens hälsoundersökningar, VHU, har erbjudits i länets alla kommuner sedan 1996. Målet är att motivera och stödja hälsosammare levnads- och vardagsvanor och på så sätt minska risken för ohälsa och sjukdom. Ett mycket bra arbete utvecklas nu på flera ställen i länet i och med att VHU riktas tydligt till funktionshindrade inom LSS-boenden.

Västerbottens hälsoundersökningar är i grunden ett mycket bra verktyg, men de senaste åren har vi sett en starkt nedåtgående trend vad gäller antalet genomförda VHU. Under ett antal år har deltagandet minskat och det finns en uppenbar risk att man inte når de som behöver undersökningarna mest. Trenden måste brytas.

Vi vill att alla i åldrarna 40, 50 och 60 år ska bli erbjudna en hälsoundersökning. Men man är långt ifrån det målet idag och Västerbottens hälsocentraler väljer i hög grad bort att genomföra hälsoundersökningarna, till viss del på grund av en pressad situation.

Vi uppfattar att många som arbetar inom sjukvården ser fördelarna av förebyggande insatser och vill jobba mer hälsofrämjande, men har svårt att hitta utrymme för det i praktiken. Därför är det viktigt att vi också skapar förutsättningar för medarbetarna att klara av denna satsning.

Efter genomförd undersökning saknas ofta en fortsättning i form av åtgärder för den som behöver göra en livsstilsförändring. Fler stödjande individuella insatser måste till när undersökningen är gjord. VHU behöver utvecklas till att bli Västerbottens hälsoinsatser, VHI.

Det betyder att vi behöver jobba ordentligt med riktade insatser. Det handlar både om att ge extra stöd till de som behöver det mest och att göra insatser mer inkluderande.

God hälsa är idag en klassfråga, det vill vi förändra!

Jonas Karlberg (V), regionråd med ansvar för jämställdhet och jämlikhet
Peter Olofsson (S), regionstyrelsens ordförande
Emma Lindqvist (MP), regionråd med ansvar för miljö, klimat och hållbarhe