I Sverige bedrivs medicinsk vård i världsklass som är grundad i en respekt för alla människors lika värde. Det är inte bara en etisk princip, utan är strikt reglerat i svensk lagstiftning. Hälso- och sjukvårdslagen slår fast att ”målet för vården är god hälsa och vård på lika villkor för hela befolkningen. Vården ska ges med respekt för alla människors lika värde och för den enskilda människans värdighet. Den som har det största behovet av hälso- och sjukvård ska ges företräde till vården.”

Trots att vi sett ökade klyftor i samhället har det länge verkat som att vi åtminstone är lika inför sjukdom och lidande. Så är inte längre fallet. Idag ser vi en utveckling i fel riktning som strider mot gällande lagstiftning. Med de allt vanligare sjukvårdsförsäkringarna har det bildats ett A- och ett B-lag. Den som har en sjukvårdsförsäkring, ofta via arbetsgivare, går före i vårdkön och plötsligt har människans lika värde försvunnit och ersatts av idén att försäkrade ska värderas högre och prioriteras. Förlorare är de som inte har råd till eller som av åldersskäl inte kan teckna försäkring.

Försvarare av sjukvårdsförsäkringar tycker att systemet är bra och tror att det minskar vårdköerna. Så är det naturligtvis inte. Antalet läkare och sjuksköterskor blir inte fler, det är bara prioriteringarna som ändrats. Det är inte längre behov av vård som styr. Förlorare är i många fall äldre med större vårdbehov. Därför är det märkligt att de som säger sig stå för satsning på äldres behov ändå försvarar och hyllar detta system.

Köer till vården är olyckligt och svårt att undvika, men att införa ett ojämlikt system är inte lösningen. Att samma system dessutom ger privata vårdgivare möjligheten att göra stora vinster, genom att ta hand om ofta bagatellartade åkommor på skattebetalarnas bekostnad, minskar också den offentliga vårdens möjligheter att utvecklas. Det är dags att ta tillbaka resurserna till vår gemensamma välfärd.

Vänsterpartiet vill stoppa denna utveckling och se till att behov, inte plånbok, styr vem som får vård.

Karin Olsson
Sjuksköterska i 46 år, numera regionpolitiker för Vänsterpartiet

De kriminella gängen är hänsynslösa mot barnen. Det ska inte samhället också vara. Barnen bär framtiden. De har rätt att kräva att vi skapar hopp och framtidstro med lösningar på svåra problem.

Glädjen var stor när justitieministern drog tillbaka förslaget om att sätta 13-åringar i fängelse. Nästan alla utom Tidöregimen förkastar fängelse som påföljd och förordar förstärkt omhändertagande inom SiS när barn begått allvarliga brott. Poliser och andra som arbetar ute i verkligheten markerar alltmer behovet av förbyggande insatser. Nyrekrytering av barn måste stoppas. Det är uppenbart att hot om straff inte räcker.

Vänsterpartiet har sedan länge argumenterat för en generell välfärd och stark skola som kompletteras med tidiga insatser för utsatta barn och deras familjer. Näringslivet kan också bidra till exempel med några timmars avlönat arbete i veckan mot ett krav på att barnet sköter skolan.

Ministern agerade inför risken att förslaget skulle falla. Oppositionen var samlad i en gemensam reservation för avslag. Några liberaler tycks ha varit villiga att stödja oss. Till detta kom det SD-skapade kvittningskaoset. Men glädjen från i torsdags kan bli kortvarig. Regeringen tänker återkomma med ett förslag om 14 år som ny gräns. Kritiken kvarstår och träffar också denna gräns.

Redan sju av de nio särskilt utsedda experterna i utredningen motsatte sig en sänkning till 14 år. Det var bland annat representanter från Åklagarmyndigheten, Sveriges domstolar, Socialstyrelsen och Barnombudsmannen. Kritiken mot utredningen var massiv och samstämmig. Av de 95 remissinstanserna var det bara tre (3) som tillstyrkte förslaget. Flera påpekade att det strider mot Barnkonventionen.

Forskning visar att barn som begår brott ofta befinner sig i ett sammanhang präglat av omsorgsbrist, trauma, social problematik i familjen och psykisk ohälsa. Sådana omständigheter kräver att barnen bemöts med stöd och skydd. Systemet blir orimligt om barn utan tillräcklig mognad döms för brott som en eller flera vuxna lurat, drogat eller tvingat barnet att begå.

Socialstyrelsen menar att utvecklingen med ett ökat antal grova våldsbrott i första hand är ett samhälleligt misslyckande och därmed samhällets ansvar, inte det enskilda barnets. En gedigen mängd forskning visar att en sänkning av straffbarhetsåldern inte kommer att påverka den brottslighet som den är menad att påverka, åtminstone inte i positiv riktning. Många befarar tvärtom att man förstärker en kriminell identitet,

De kriminella gängen är hänsynslösa mot barnen. Det ska inte samhället också vara. Barnen bär framtiden. De har rätt att kräva att vi skapar hopp och framtidstro med lösningar på svåra problem.

Gudrun Nordborg (V), riksdagsledamot Västerbotten

Allmänläkare, familjeläkare, husläkare, distriktsläkare och tidigare provinsialläkare. Kärt barn har många namn.

Oavsett vad deras titel är så bemannar de hälsocentralerna, vårdcentralerna och inte minst sjukstugorna.

Eftersom de är den läkare du som patient först kommer i kontakt med vid ditt besök är de inte bara kunniga i de vanligaste sjukdomarna, såsom förkylningar, urin-, sår-, led- och virusinfektioner, hypertoni, hjärtsvikt, hudförändringar och psykiska besvär. De måste även känna igen symptom på det som är mer ovanligt och alarmerande för att kunna remittera patienter vidare.

Allmänläkarna inom primärvården är också nyckelpersoner i omställning till nära vård. Det vill säga omställningen till en personcentrerad vård med delaktiga patienter.

Enligt Världshälsoorganisationen (WHO) är primärvården en grundläggande del av ett inkluderande och jämlikt hälso- och sjukvårdssystem. Länder med ett starkt system för primärvården har bättre och effektivare hälsoutfall än länder som fokuserar på sjukhustjänster.

Allmänläkarna står inför många utmaningar. Bland annat tung arbetsbelastning och, på vissa vårdcentraler, enormt många patienter. Socialstyrelsens direktiv och riktvärde är att en allmänläkare inte ska ha mer än 1100 patienter samt att patienterna ska ha en fast läkarkontakt. Detta är mål som Region Västerbotten strävar att uppnå, och det går i rätt riktning.

Numera har 20 procent av Västerbottens medborgare en fast läkarkontakt, vilket är en förbättring med 10 procent de senaste två åren.

Margaretha Löfgren (V)
Ordförande i beredningen för primärvård och tandvård

Vänsterpartiet förstår den oro som finns om patienthotellet flyttas från Hotell Björken till annan placering i Umeå. När regionerna i norra sjukvårdsregionen gick in i diskussionerna om patienthotellet och upphandling var det för att hitta en lösning för alla fyra regionerna. Vänsterpartiet hade till exempel gärna sett att regionerna kunnat återta hotellet och driva i egen regi. Det fanns det inte stöd för.

Med det vinnande anbudet kommer Region Västerbotten kunna finansiera hotellboende och transporter, öppna lättvårdsplatser och fler vårdplatser på Norrlands universitetssjukhus för att ta emot de som behövt vårdstöd på Björken och ändå ha kvar pengar att förstärka vården med. Det vinner vi alla på.

Att fortsätta med en lösning där hyresvärd och leverantör kunde sätta pris och regionerna bara hade att acceptera, är ingen bra lösning. Det enda verktyg som funnits för att hålla nere hyreskostnaderna har varit hotet om att lämna lokalerna. Sedan flera år väljer regioner i norra sjukvårdsregionen att köpa hotellnätter i Umeå framför att använda Hotell Björken.

I det här fallet har lagen om offentlig upphandling gjort vad den ska, bidragit till ökad insyn i prissättning och hur marknaden ser ut, bidragit till att komma åt överpriser, och att använda offentliga medel effektivare.

På några punkter försämras tillgängligheten. Det kommer vi inte ifrån. Det gäller främst de som klarar sig själva utan vård under sin övernattning. Det är en försämring som kompenseras med tillgång till lättvårdsplatser på Norrlands universitetssjukhus (NUS) för de som behöver.

Vi tror att vi kommer kunna skapa ett tryggare boende på NUS, för den mindre grupp som bott på Björken och som är i behov av mer hjälp och stöd. De kommer att kunna få plats på sjukhuset. Regionen kommer då ha fler platser att arbeta med, större personalgrupp, och bättre möjlighet till stöd för de som behöver det.

Jonas Karlberg (V), regionråd med ansvar för jämställdhet och jämlikhet, Region Västerbotten
Eva Arvidsson (V), andre vice ordförande hälso- och sjukvårdsnämnden, Region Västerbotten

Vid ingången av 2025 lämnade Sveriges regioner två extrema år bakom sig. Sveriges ekonomi var på väg att återhämta sig, om än i långsammare takt än sin omvärld. Vi i den rödgröna majoriteten i Region Västerbotten kunde lägga en budget med överskott men var på det klara med att vi inte var ute ur de svåra ekonomiska förutsättningar som varit.

Våren 2025 inträffade den största konkursen i Sverige i modern tid med Northvolt. Konkursen slog direkt mot den offentliga ekonomin men innebar också en personlig tragedi för många människor som planerat sina liv i Skellefteå. Regionen fick tillsammans med Skellefteå kommun och andra kliva in och hjälpa de människor som inte längre hade ett jobb.

Utmaningarna 2025 handlade inte bara om att få det att gå ihop på sista raden, utan om att skapa en stark regional utveckling och tillgång till vård i hela länet och att möta med- och motgångar. Vården som regionerna ger utvecklas ständigt, med det följer ökande kostnader. En vanlig dag besöker över 5000 personer regionens sjukhus eller primärvård, och hos dem är patientnöjdheten bland den bästa i Sverige. Men tillgängligheten behöver blir bättre.

Västerbotten är en glest befolkad region och för oss i den rödgröna majoriteten är det viktigt att säkerställa att invånare i norra Sverige har tillgång till god och likvärdig vård. När andra regioner har tvingats lägga ner sjukhusavdelningar har vi i stället behållit dem och öppnat nya. Det orsakar ökat lidande när patienter inte kan få vård i tid. Därför har under året nya kirurgiska akutvårdsplatser och intermediära vårdplatser öppnats. Under året har vi utökat med cirka 40 personer inom patientnära roller, medan antalet administrativa tjänster har minskat. Region Västerbotten utvecklar sina tre sjukhus och minskar samtidigt köerna.

Vi vill att människor ska kunna bo i hela länet. Då blir den pågående omställningen till nära vård med primärvården som nav viktig. Under året har vi lagt uppdrag att stärka primärvården, och att öka tillgängligheten till primärvård. Den rödgröna majoriteten har tagit ett långsiktigt beslut att i den takt ekonomin tillåter öka primärvårdens budget med minst en procent mer per år än övrig verksamhet.

Region Västerbotten fortsätter att minska sitt beroende av hyrpersonal. Under 2025 minskade kostnaderna för hyrbemanning jämfört med föregående år inom samtliga verksamhetsområden. För inhyrda sjuksköterskor minskade kostnaderna kraftigt, men även kostnaderna för inhyrda läkare fortsatte att sjunka. Regionens mål för 2025 var att kostnaderna för inhyrd personal skulle uppgå till högst 3,7 procent av den totala personalkostnaden. För helåret blev andelen 3,73 procent. Flera verksamheter har minskat kostnader och samtidigt lyckats stärka sin egen bemanning genom utbildning, rekrytering och förbättrad arbetsmiljö. Detta har bidragit till ökad kontinuitet, stärkt patientsäkerhet och bättre förutsättningarför verksamhetsutveckling och beredskap.

För sjukvården i Västerbotten är en av de största utmaningarna det stora behovet av investeringar i våra sjukhus. Större delen av våra sjukhus byggdes från 50-talet till mitten av 70-talet och behöver rustas och anpassas till dagens och morgondagens vård. Därför bygger vi om Skellefteå sjukhus, har byggt nytt på Lycksele sjukhus, bygger ett nytt laboratoriemedicinskt hus vid Norrlands universitetssjukhus och fortsätter renovera befintliga lokaler.

Förutsättningarna 2025 har varit bättre och resultatet vändes också från negativt till ett svagt positivt resultat. Utmaningar med budgetunderskott, produktivitet och tillgänglighet finns fortsatt kvar och förstärks av ökade vårdbehov, kompetensbrist och stora investeringsbehov. För att stärka ekonomin, möta vårdbehovet och långsiktigt finansiera planerade investeringar, har vi i majoriteten höjt skatten med 50 öre inför 2026 men även fattat beslut att genomföra åtgärder för att begränsa kostnadsutvecklingen. Fokus framåt är att hålla kostnadsutvecklingen på en nivå som motsvarar intäkternas utveckling och fortsätta ge en jämställd och jämlik vård och en hållbar regional utveckling.

Jonas Karlberg (V), regionråd med ansvar för jämställdhet och jämlikhet
Peter Olofsson (S), regionstyrelsens ordförande
Emma Lindqvist (MP), regionråd med ansvar för miljö, klimat och hållbarhet

Om mindre än ett halvår går Sverige till val. Ett val som kommer att avgöra riktningen för vårt land under många år framöver, och vi står vid ett vägskäl. Under Tidöregeringens mandatperiod har fattigdomen ökat. Arbetslösheten är en av de högsta inom EU. Förtroendet för både den egna ekonomin och för landets utveckling har sjunkit, enligt DN/Ipsos. Endast en av tre unga tycker att framtiden ser ljus ut. Detta är ingen tillfällighet. Det är konsekvenserna av dåliga politiska prioriteringar.

Ändå vägrar Tidöregeringen att lyssna och ta väljarnas oro på allvar. Finansminister Elisabeth Svantesson uppmanar folk att pruta i mataffären, som om problemet ligger i svenskarnas ICA-köp. Därför är det inte förvånande att Tidöregeringen inte haft majoritet i någon opinionsmätning sedan hösten 2022. Väljarna kräver förändring. Väljarna förtjänar andra prioriteringar än det Tidöpartierna har att erbjuda.

I tre av Sveriges största städer, i sju regioner och i över sextio kommuner förbättrar vår politik redan vardagen för över tre miljoner människor.

• I Stockholm har Vänsterpartiet köpt tillbaka hyresrätter för att stärka allmännyttan och kunnat stoppa onödiga etableringar av vinstdrivna förskolor.
• I Göteborg har det rödgröna styret kortat arbetstiden på kommunala arbetsplatser inom förskolan och socialtjänsten. Utöver det sänker de priserna i kollektivtrafiken med 140 kronor i månaden för göteborgarna.
• I Uppsala har Vänsterpartiet avskaffat LOV inom äldreomsorgen
  och lyckats reservera upphandlingar till icke vinstdrivande aktörer.
• I Västra Götaland har vi kortat köerna till operation mest i hela landet, och höjt de lägsta lönerna för regionens anställda.
• I Solna har Vänsterpartiet brutit ett 24-årigt högerstyre och gjort historiska satsningar på skolan. Genom en kraftigt höjd skolpeng har skolresultaten ökat och klasstorlekarna minskat.
• I Sundbyberg har vi stärkt äldreomsorgen genom fler undersköterskor och sjuksköterskor i egen regi, samt satsat på personalens arbetsvillkor. Så här ser ansvarsfullt ledarskap ut. Det handlar inte om tomma löften, utan om resultat för vanligt folk.

Vänsterpartiet vill bygga ett Sverige där ingen behöver välja mellan hyra och middag. Där varje barn har en bra skola, oavsett var man bor. Där unga kan flytta in i sitt första hem. Där arbetare orkar ett helt arbetsliv. Där bussen och tåget går i tid. Ett Sverige som håller ihop.

För att det ska bli verklighet behövs ett politiskt ledarskap som levererar reformer som minskar klyftorna, skapar jobb och påskyndar klimatomställningen.

Sverige behöver en regering med Vänsterpartiet som kan driva politik för de som bär det här landet varje dag: den ensamstående mamman som hoppar över sin egen middag så att barnen får äta, pensionärerna som byggde Sverige men som nu räknar varenda krona, lastbilschauffören som förlorade jobbet och försöker leva på en ersättning som knappt räcker till mat och hyra. De förtjänar respekt, inte misstänksamhet. Stöd, inte bestraffning. Politiken måste säga: Du är inte ensam. Du förtjänar ett liv i landet du bor i.

När vanligt folk börjar tvivla på sin framtid är svaret inte fler skattesänkningar för miljardärer eller nya nedskärningar i välfärden. Unga behöver hopp. Familjer behöver trygghet. Äldre behöver värdighet. Vi förtjänar ett land som står upp för dem som behöver det mest och inte vänder dem ryggen. Sverige behöver ett ledarskap som visar att politiken kan leverera trygghet, hopp och värdighet.

Tiden är här. Sverige behöver en ny riktning nu. Vänsterpartiet i regering är garanten för den.

Jonas Karlberg, regionråd i Region Västerbotten

Alexandra Mattsson, borgarråd i Stockholm stad

Daniel Bernmar, kommunalråd i Göteborg stad

Hanna Victoria Mörck, kommunalråd i Uppsala kommun

Omer Khan, kommunalråd i Solna stad

Towe Bengtsson, kommunalråd i Sundbyberg stad

Maria Garmer, kommunalråd i Växjö kommun

Mathias Karvonen, kommunalråd i Luleå kommun

Liselotte Sandell Roos, kommunalråd i Kalmar kommun

Sanna Inga Poromaa, kommunalråd i Kiruna kommun

Anne-Marie Wallouch, kommunalråd i Kristinehamn kommun

Klara Hedin, gruppledare i Sundsvall kommun

Anneli Mylly, kommunstyrelsens ordförande i Degerfors kommun

Sara Strandberg, kommunstyrelsens vice ordförande i Vaxholm stad

Hans Klingstedt, kommunstyrelsens vice ordförande i Norsjö kommun

Svante Nylund, kommunstyrelsens vice ordförande i Hammarö kommun

Carina Örgård, regionråd i Region Västra Götaland

Neil Ormerod, regionråd i Region Uppsala län

Lena Granath, regionråd i Region Kalmar län

Linda Jonsson, regionråd i Region Norrbotten

Elisabeth Björk, regionråd i Region Värmland

Elin Hoffner, regionråd i Region Jämtland-Härjedalen

Idag är det Folkhögskolans dag och som Vänsterpartiets representant i Västerbottens folkhögskolestyrelse vill jag säga några ord om detta.

Som vi alla vet är folkhögskolorna en viktig del av den svenska folkbildningen. Genom att erbjuda alternativa vägar till utbildning ger de alla människor möjlighet att utbilda sig och utvecklas. Exempelvis ger de möjlighet till personer som inte har avslutat gymnasiet att ta examen eller en nystart för den som vill byta riktning i livet. De spelar också en viktig roll för samhället i stort genom att stärka demokratin, bidra till kultur, erbjuda mötesplatser för människor med olika bakgrund och, framför allt, bidra till minskade utbildningsklyftor.

Trots detta har den nuvarande regeringen minskat anslaget till folkbildningen med cirka 30 procent, vilket har slagit hårt mot många folkhögskolor och studieförbund runt om i landet. Inte minst i Västerbotten där styrelsen på grund av de minskade anslagen tvingats fatta flera tuffa beslut. Ett av de mest kännbara har varit att avveckla den allmänna kursen vid Vindelns folkhögskola vilket innebär färre utbildningsmöjligheter lokalt och en omställning för både deltagare och medarbetare.

Om ytterligare nedskärningar genomförs riskerar konsekvenserna att bli mycket kännbara för folkhögskolorna runt om i landet. Här i Västerbotten skulle det kunna innebära färre utbildningsplatser, särskilt inom allmän kurs där många kompletterar sin behörighet. Mindre enheter och filialer kan tvingas stänga, vilket skulle slå hårt mot glesbygdsområden där folkhögskolan ofta är en av få utbildningsmöjligheter. Även kulturverksamhet och kortkurser kan minska, liksom det individuella stöd som många deltagare är beroende av. Trots detta planerar regeringen att minska bidragen ännu mer. Detta tycker jag är helt fel.

Vi i Vänsterpartiet kommer att kämpa för att folkhögskolorna ska få tillräckliga resurser. Både för att de ska kunna erbjuda många utbildningsplatser och bra stöd till deltagare med olika behov, men också för att förbättra förutsättningarna och arbetsmiljön för lärarna. En sådan politik kommer resultera både i ökade möjligheter för individer och gynna samhället i stort.

Om du håller med mig om detta, rösta för ett regeringsskifte 2026 och bidra i vår kamp för att stärka den svenska folkbildningen och folkhögskolorna!

Jamshed Molki (V)
Västerbottens folkhögskolestyrelse

Idag är det den internationella Romadagen. Det är en dag då vi uppmärksammar romers rika historia och kultur, men också en dag då vi behöver stanna upp och påminna oss om den verklighet romer möter idag.

Trots att gruppen levt i Sverige sedan 1500-talet upplever många romer fortfarande ett utanförskap, känner misstro mot myndigheter samt står inför svårigheter att få jobb och bostad. Många lever även i rädsla. Detta är inte en slump – det är en konsekvens av en lång historia av diskriminering där svenska myndigheter förföljt, registrerat och stigmatiserat romer. Allt detta långt in i modern tid. Effekterna märks tydligt även här i Västerbotten där samverkan med romer som grupp är svår att få till. Detta måste förändras. Sverige behöver göra mer.

Vänsterpartiet värnar alla fem nationella minoriteter och jobbar aktivt för att skapa ett samhälle för alla inkluderas och ingen diskrimineras. För oss räcker det inte att uppmärksamma situationen, vi behöver agera för att förändra den.

I motionen 2021/22:2604 Bättre livsvillkor för romer och resande förslog vi bland annat en sanningskommission, ett nationellt center för romska frågor och ett starkare arbete för inkludering som viktiga steg framåt. Delar av motionen bifölls men arbetet går långsamt och i en nysläppt rapport från MUCF (2026) konstateras att regeringen inte gjort tillräckligt i sitt arbete för romsk inkludering. Detta duger inte.

Romers rättigheter handlar inte om välvilja – det handlar om rättvisa. Om vi menar allvar med att vi vill ha ett inkluderande samhälle måste vi gå från ord till handling.

Anna Dahlén (V)
Andre vice ordförande i beredningen för funktionshinder och samverkan