Författare: annamarialindgren

Läkemedel ska inte vara en klassfråga. Alla ska ha rätt till de mediciner de behöver, oavsett plånbokens storlek. Att, som Tidöregeringen gjort, höja kostnaderna för människor som redan är sjuka och utsatta är oacceptabelt i ett välfärdssamhälle. 

När hyror, mat och andra nödvändiga utgifter blivit dyrare har regeringen gjort det ännu dyrare att vara sjuk. Högkostnadsskyddet för läkemedel har höjts från 2 900 till 3 800 kronor för nya högkostnadsperioder. Dessutom börjar rabatten gälla senare än tidigare, nu vid 2000 kronor. För många hushåll är det mycket pengar. 

Konsekvensen riskerar att bli att människor väntar med att hämta ut mediciner, ransonerar sina läkemedel eller tvingas välja mellan hyran och en behandling de behöver. Det är inte bara orimligt för den enskilda människan. Det kan också leda till sämre hälsa och högre vårdkostnader för samhället. 

Vänsterpartiet slåss för en jämlik vård där ingen ska behöva betala priset för regeringens nedskärningspolitik. Vården ska finnas efter behov, inte efter betalningsförmåga. Det nya höga högkostnadsskyddet slår hårt mot dem som redan har det tufft. 

Vi behöver stärka välfärden och se till att vården förblir tillgänglig för alla. Det ska inte bli dyrare att vara sjuk. Därför säger Vänsterpartiet: sänk högkostnadsskyddet för läkemedel. 

Eva Arvidsson, 2:e vice ordförande i hälso– och sjukvårdsnämnden (V) 

När regeringen nu säger ja till gruvplanerna i Stekenjokk kör man ännu en gång över både expertmyndigheter, samerna som urfolk och människor som lever och verkar i området.

Bergsstaten bedömde att fyndigheten inte kunde påvisas vara ekonomiskt lönsam. Det var alltså inte miljörörelsen eller någon aktivistgrupp som sade nej. Det var den myndighet som har uppdraget att bedöma om en gruva är realistisk och ekonomiskt hållbar.

Bergsstaten verkar dessutom ha lärt sig något av katastroferna i Blaiken och Svärtträsk, där skattebetalarna fortfarande får stå för saneringen efter kostnader på hundratals miljoner kronor.

Men Tidöregeringen och Sverigedemokraterna väljer ändå att köra över expertmyndighetens bedömning. Det är en farlig väg när regeringen nonchalerar kunskap och kompetens till förmån för sin egen kolonialpolitik.

Samtidigt har riksdagen beslutat att avskaffa det kommunala vetot mot uranbrytning. Det är ytterligare ett steg bort från det lokala självstyret. Människor som ska leva med konsekvenserna får allt mindre inflytande över besluten, samtidigt som makten flyttas längre bort från de samhällen som berörs.

Det säger mycket om hur dagens regering ser på Norrlands inland och fjällvärld. Våra marker och naturresurser ska exploateras snabbt, medan vinsterna försvinner någon annanstans.

I Vänsterpartiets rapport Norrland i centrum beskrivs hur stora värden under lång tid har hämtats från Norrland genom skog, vattenkraft, mineraler och energi, samtidigt som investeringarna tillbaka varit för små. Inland och fjällvärld förväntas gång på gång leverera resurser till resten av landet utan att få rimliga förutsättningar tillbaka. Stekenjokk riskerar att bli ännu ett exempel på det.

Samtidigt lämnas samerna och lokalbefolkningen kvar med konsekvenserna.

Var finns satsningarna på vägarna som ska bära de tunga transporterna? Var finns investeringarna i sjukvård, räddningstjänst och bostäder? Var finns garantierna för att kommunen och regionen faktiskt får del av värdena som tas ur marken?

Om gruvor ska öppnas i våra områden måste det ske på våra villkor, med lokal förankring, verkliga investeringar och ett tydligt värde tillbaka till bygden. Exploateringen måste också vara långsiktigt hållbar och ta hänsyn till naturen, rennäringen och kommande generationer. Kommuner, samer och lokalbefolkning måste ha ett verkligt inflytande över beslut som påverkar deras mark, vatten och framtid, inte bara informeras när besluten redan är fattade.

Ingen sådan plan har presenterats.

Regeringen talar gärna om den gröna omställningen. Men en omställning där inlandet ännu en gång ska leverera råvaror medan vinsterna hamnar hos riskkapitalbolag och i storstäder är inte rättvis. Det är gammal kolonialpolitik i ny förpackning.

När dessutom expertmyndigheten avråder på grund av tveksam lönsamhet ska vi inte starta nya gruvor.

Vi i Vänsterpartiet accepterar inte att inlandet och fjällvärlden behandlas som en råvarukoloni.

Birger Lahti
Energi- och landsbygdspolitisk talesperson, Vänsterpartiet

Jonas Karlberg
Regionråd, Region Västerbotten

Glenn Berggård
Regionråd, Region Norrbotten

Linda Jonsson
Regionråd, Region Norrbotten

Elin Hoffner
Regionråd, Region Jämtland Härjedalen

Daniel Johansson
Gruppledare, Vänsterpartiet Storuman

Margareta Löfgren
Ordförande, Vänsterpartiet Vilhelmina

Marie Svensson
Gruppledare, Vänsterpartiet Region Jämtland Härjedalen

Hans Viklund
Gruppledare, Region Västernorrland

Ulrica Ödebygd
Vice gruppledare, Region Västernorrland

I Sverige bedrivs medicinsk vård i världsklass som är grundad i en respekt för alla människors lika värde. Det är inte bara en etisk princip, utan är strikt reglerat i svensk lagstiftning. Hälso- och sjukvårdslagen slår fast att ”målet för vården är god hälsa och vård på lika villkor för hela befolkningen. Vården ska ges med respekt för alla människors lika värde och för den enskilda människans värdighet. Den som har det största behovet av hälso- och sjukvård ska ges företräde till vården.”

Trots att vi sett ökade klyftor i samhället har det länge verkat som att vi åtminstone är lika inför sjukdom och lidande. Så är inte längre fallet. Idag ser vi en utveckling i fel riktning som strider mot gällande lagstiftning. Med de allt vanligare sjukvårdsförsäkringarna har det bildats ett A- och ett B-lag. Den som har en sjukvårdsförsäkring, ofta via arbetsgivare, går före i vårdkön och plötsligt har människans lika värde försvunnit och ersatts av idén att försäkrade ska värderas högre och prioriteras. Förlorare är de som inte har råd till eller som av åldersskäl inte kan teckna försäkring.

Försvarare av sjukvårdsförsäkringar tycker att systemet är bra och tror att det minskar vårdköerna. Så är det naturligtvis inte. Antalet läkare och sjuksköterskor blir inte fler, det är bara prioriteringarna som ändrats. Det är inte längre behov av vård som styr. Förlorare är i många fall äldre med större vårdbehov. Därför är det märkligt att de som säger sig stå för satsning på äldres behov ändå försvarar och hyllar detta system.

Köer till vården är olyckligt och svårt att undvika, men att införa ett ojämlikt system är inte lösningen. Att samma system dessutom ger privata vårdgivare möjligheten att göra stora vinster, genom att ta hand om ofta bagatellartade åkommor på skattebetalarnas bekostnad, minskar också den offentliga vårdens möjligheter att utvecklas. Det är dags att ta tillbaka resurserna till vår gemensamma välfärd.

Vänsterpartiet vill stoppa denna utveckling och se till att behov, inte plånbok, styr vem som får vård.

Karin Olsson
Sjuksköterska i 46 år, numera regionpolitiker för Vänsterpartiet

De kriminella gängen är hänsynslösa mot barnen. Det ska inte samhället också vara. Barnen bär framtiden. De har rätt att kräva att vi skapar hopp och framtidstro med lösningar på svåra problem.

Glädjen var stor när justitieministern drog tillbaka förslaget om att sätta 13-åringar i fängelse. Nästan alla utom Tidöregimen förkastar fängelse som påföljd och förordar förstärkt omhändertagande inom SiS när barn begått allvarliga brott. Poliser och andra som arbetar ute i verkligheten markerar alltmer behovet av förbyggande insatser. Nyrekrytering av barn måste stoppas. Det är uppenbart att hot om straff inte räcker.

Vänsterpartiet har sedan länge argumenterat för en generell välfärd och stark skola som kompletteras med tidiga insatser för utsatta barn och deras familjer. Näringslivet kan också bidra till exempel med några timmars avlönat arbete i veckan mot ett krav på att barnet sköter skolan.

Ministern agerade inför risken att förslaget skulle falla. Oppositionen var samlad i en gemensam reservation för avslag. Några liberaler tycks ha varit villiga att stödja oss. Till detta kom det SD-skapade kvittningskaoset. Men glädjen från i torsdags kan bli kortvarig. Regeringen tänker återkomma med ett förslag om 14 år som ny gräns. Kritiken kvarstår och träffar också denna gräns.

Redan sju av de nio särskilt utsedda experterna i utredningen motsatte sig en sänkning till 14 år. Det var bland annat representanter från Åklagarmyndigheten, Sveriges domstolar, Socialstyrelsen och Barnombudsmannen. Kritiken mot utredningen var massiv och samstämmig. Av de 95 remissinstanserna var det bara tre (3) som tillstyrkte förslaget. Flera påpekade att det strider mot Barnkonventionen.

Forskning visar att barn som begår brott ofta befinner sig i ett sammanhang präglat av omsorgsbrist, trauma, social problematik i familjen och psykisk ohälsa. Sådana omständigheter kräver att barnen bemöts med stöd och skydd. Systemet blir orimligt om barn utan tillräcklig mognad döms för brott som en eller flera vuxna lurat, drogat eller tvingat barnet att begå.

Socialstyrelsen menar att utvecklingen med ett ökat antal grova våldsbrott i första hand är ett samhälleligt misslyckande och därmed samhällets ansvar, inte det enskilda barnets. En gedigen mängd forskning visar att en sänkning av straffbarhetsåldern inte kommer att påverka den brottslighet som den är menad att påverka, åtminstone inte i positiv riktning. Många befarar tvärtom att man förstärker en kriminell identitet,

De kriminella gängen är hänsynslösa mot barnen. Det ska inte samhället också vara. Barnen bär framtiden. De har rätt att kräva att vi skapar hopp och framtidstro med lösningar på svåra problem.

Gudrun Nordborg (V), riksdagsledamot Västerbotten

Allmänläkare, familjeläkare, husläkare, distriktsläkare och tidigare provinsialläkare. Kärt barn har många namn.

Oavsett vad deras titel är så bemannar de hälsocentralerna, vårdcentralerna och inte minst sjukstugorna.

Eftersom de är den läkare du som patient först kommer i kontakt med vid ditt besök är de inte bara kunniga i de vanligaste sjukdomarna, såsom förkylningar, urin-, sår-, led- och virusinfektioner, hypertoni, hjärtsvikt, hudförändringar och psykiska besvär. De måste även känna igen symptom på det som är mer ovanligt och alarmerande för att kunna remittera patienter vidare.

Allmänläkarna inom primärvården är också nyckelpersoner i omställning till nära vård. Det vill säga omställningen till en personcentrerad vård med delaktiga patienter.

Enligt Världshälsoorganisationen (WHO) är primärvården en grundläggande del av ett inkluderande och jämlikt hälso- och sjukvårdssystem. Länder med ett starkt system för primärvården har bättre och effektivare hälsoutfall än länder som fokuserar på sjukhustjänster.

Allmänläkarna står inför många utmaningar. Bland annat tung arbetsbelastning och, på vissa vårdcentraler, enormt många patienter. Socialstyrelsens direktiv och riktvärde är att en allmänläkare inte ska ha mer än 1100 patienter samt att patienterna ska ha en fast läkarkontakt. Detta är mål som Region Västerbotten strävar att uppnå, och det går i rätt riktning.

Numera har 20 procent av Västerbottens medborgare en fast läkarkontakt, vilket är en förbättring med 10 procent de senaste två åren.

Margaretha Löfgren (V)
Ordförande i beredningen för primärvård och tandvård

Vänsterpartiet förstår den oro som finns om patienthotellet flyttas från Hotell Björken till annan placering i Umeå. När regionerna i norra sjukvårdsregionen gick in i diskussionerna om patienthotellet och upphandling var det för att hitta en lösning för alla fyra regionerna. Vänsterpartiet hade till exempel gärna sett att regionerna kunnat återta hotellet och driva i egen regi. Det fanns det inte stöd för.

Med det vinnande anbudet kommer Region Västerbotten kunna finansiera hotellboende och transporter, öppna lättvårdsplatser och fler vårdplatser på Norrlands universitetssjukhus för att ta emot de som behövt vårdstöd på Björken och ändå ha kvar pengar att förstärka vården med. Det vinner vi alla på.

Att fortsätta med en lösning där hyresvärd och leverantör kunde sätta pris och regionerna bara hade att acceptera, är ingen bra lösning. Det enda verktyg som funnits för att hålla nere hyreskostnaderna har varit hotet om att lämna lokalerna. Sedan flera år väljer regioner i norra sjukvårdsregionen att köpa hotellnätter i Umeå framför att använda Hotell Björken.

I det här fallet har lagen om offentlig upphandling gjort vad den ska, bidragit till ökad insyn i prissättning och hur marknaden ser ut, bidragit till att komma åt överpriser, och att använda offentliga medel effektivare.

På några punkter försämras tillgängligheten. Det kommer vi inte ifrån. Det gäller främst de som klarar sig själva utan vård under sin övernattning. Det är en försämring som kompenseras med tillgång till lättvårdsplatser på Norrlands universitetssjukhus (NUS) för de som behöver.

Vi tror att vi kommer kunna skapa ett tryggare boende på NUS, för den mindre grupp som bott på Björken och som är i behov av mer hjälp och stöd. De kommer att kunna få plats på sjukhuset. Regionen kommer då ha fler platser att arbeta med, större personalgrupp, och bättre möjlighet till stöd för de som behöver det.

Jonas Karlberg (V), regionråd med ansvar för jämställdhet och jämlikhet, Region Västerbotten
Eva Arvidsson (V), andre vice ordförande hälso- och sjukvårdsnämnden, Region Västerbotten

Vid ingången av 2025 lämnade Sveriges regioner två extrema år bakom sig. Sveriges ekonomi var på väg att återhämta sig, om än i långsammare takt än sin omvärld. Vi i den rödgröna majoriteten i Region Västerbotten kunde lägga en budget med överskott men var på det klara med att vi inte var ute ur de svåra ekonomiska förutsättningar som varit.

Våren 2025 inträffade den största konkursen i Sverige i modern tid med Northvolt. Konkursen slog direkt mot den offentliga ekonomin men innebar också en personlig tragedi för många människor som planerat sina liv i Skellefteå. Regionen fick tillsammans med Skellefteå kommun och andra kliva in och hjälpa de människor som inte längre hade ett jobb.

Utmaningarna 2025 handlade inte bara om att få det att gå ihop på sista raden, utan om att skapa en stark regional utveckling och tillgång till vård i hela länet och att möta med- och motgångar. Vården som regionerna ger utvecklas ständigt, med det följer ökande kostnader. En vanlig dag besöker över 5000 personer regionens sjukhus eller primärvård, och hos dem är patientnöjdheten bland den bästa i Sverige. Men tillgängligheten behöver blir bättre.

Västerbotten är en glest befolkad region och för oss i den rödgröna majoriteten är det viktigt att säkerställa att invånare i norra Sverige har tillgång till god och likvärdig vård. När andra regioner har tvingats lägga ner sjukhusavdelningar har vi i stället behållit dem och öppnat nya. Det orsakar ökat lidande när patienter inte kan få vård i tid. Därför har under året nya kirurgiska akutvårdsplatser och intermediära vårdplatser öppnats. Under året har vi utökat med cirka 40 personer inom patientnära roller, medan antalet administrativa tjänster har minskat. Region Västerbotten utvecklar sina tre sjukhus och minskar samtidigt köerna.

Vi vill att människor ska kunna bo i hela länet. Då blir den pågående omställningen till nära vård med primärvården som nav viktig. Under året har vi lagt uppdrag att stärka primärvården, och att öka tillgängligheten till primärvård. Den rödgröna majoriteten har tagit ett långsiktigt beslut att i den takt ekonomin tillåter öka primärvårdens budget med minst en procent mer per år än övrig verksamhet.

Region Västerbotten fortsätter att minska sitt beroende av hyrpersonal. Under 2025 minskade kostnaderna för hyrbemanning jämfört med föregående år inom samtliga verksamhetsområden. För inhyrda sjuksköterskor minskade kostnaderna kraftigt, men även kostnaderna för inhyrda läkare fortsatte att sjunka. Regionens mål för 2025 var att kostnaderna för inhyrd personal skulle uppgå till högst 3,7 procent av den totala personalkostnaden. För helåret blev andelen 3,73 procent. Flera verksamheter har minskat kostnader och samtidigt lyckats stärka sin egen bemanning genom utbildning, rekrytering och förbättrad arbetsmiljö. Detta har bidragit till ökad kontinuitet, stärkt patientsäkerhet och bättre förutsättningarför verksamhetsutveckling och beredskap.

För sjukvården i Västerbotten är en av de största utmaningarna det stora behovet av investeringar i våra sjukhus. Större delen av våra sjukhus byggdes från 50-talet till mitten av 70-talet och behöver rustas och anpassas till dagens och morgondagens vård. Därför bygger vi om Skellefteå sjukhus, har byggt nytt på Lycksele sjukhus, bygger ett nytt laboratoriemedicinskt hus vid Norrlands universitetssjukhus och fortsätter renovera befintliga lokaler.

Förutsättningarna 2025 har varit bättre och resultatet vändes också från negativt till ett svagt positivt resultat. Utmaningar med budgetunderskott, produktivitet och tillgänglighet finns fortsatt kvar och förstärks av ökade vårdbehov, kompetensbrist och stora investeringsbehov. För att stärka ekonomin, möta vårdbehovet och långsiktigt finansiera planerade investeringar, har vi i majoriteten höjt skatten med 50 öre inför 2026 men även fattat beslut att genomföra åtgärder för att begränsa kostnadsutvecklingen. Fokus framåt är att hålla kostnadsutvecklingen på en nivå som motsvarar intäkternas utveckling och fortsätta ge en jämställd och jämlik vård och en hållbar regional utveckling.

Jonas Karlberg (V), regionråd med ansvar för jämställdhet och jämlikhet
Peter Olofsson (S), regionstyrelsens ordförande
Emma Lindqvist (MP), regionråd med ansvar för miljö, klimat och hållbarhet