Författare: annamarialindgren

I dag 12 maj är det internationella sjuksköterskedagen som vi uppmärksammar till minne den första moderna sjuksköterskan Florence Nightingales födelse 1820. I hennes minne brukar man ofta prata om sjuksköterskeyrket som ett kall.

Just att det har ansetts vara ett kall har många gånger legat yrket till last i det moderna samhället där det som kvinnodominerat yrke fått stå tillbaka i arbetsmiljö och löneutveckling. Men idag drygt 200 år efter hennes födelse kan vi konstatera att det i ett modernt samhälle krävs hållbar arbetsmiljö och jämställda löner för att människor ska vilja utbilda sig och stanna kvar i sjuksköterskeyrket hela arbetslivet.

I Västerbotten har vi genom politiskt samarbete i den rödgröna majoriteten genomfört bra satsningar mot den utvecklingen. Redan 2004 införde vi arbetstidsmodellen 3–3, där arbetstiden förkortats med 12–15 procent per år med bibehållen heltidslön. Modellen har införts på många vårdavdelningar på länets sjukhus. Men detta är inte tillräckligt. Mer behöver göras för att skapa förutsättningar för ett hållbart arbetsliv för sjuksköterskor i vården.

Sjuksköterskorna brukar ofta benämnas som ”spindeln i nätet” och är de som håller ihop den teambaserade vården på arbetsplatserna med sitt kunskapsbaserade ledarskap. Därför är det centralt att vi driver på för reformer som förbättrar arbetsmiljön, arbetstiderna och lönesättningen för detta kvinnodominerade yrke.

• Vi vill att fler arbetsplatser i Västerbotten ska införa arbetstidsförkortningar, som 3–3 eller andra modeller.
• Vi tror också att det är viktigt att våra sjuksköterskor i högre utsträckning kan påverka sitt schema då vi är övertygade om att det är en viktig del i sjuksköterskornas arbetsliv att vi skapar förutsättningar för ett hållbart liv där det finns balans mellan arbete och fritid.
• Vi vill se en vård som styrs av de som har bäst kunskap om vetenskapen och som har erfarenhet och där ser vi sjuksköterskorna som centrala med sin kunskap och ledarskap.
• Vi vill se att vi som region tar större ansvar och erbjuder betalda utbildningar för att trygga kompetensförsörjning och rekrytering till våra verksamheter. Detta kan göras exempelvis genom AST, Akademisk specialisttjänstgöring, och forskningstjänster.

Jag vill som legitimerad sjuksköterska idag hylla er alla mina kollegor som gör ett fantastiskt jobb i vår region. Tack!

Daniel Johansson
Legitimerad sjuksköterska och regionpolitiker för Vänsterpartiet i Region Västerbotten

Vänsterpartiet Västerbottens regiongrupp

Nedskärningar i sjukvården väntar på många håll i landet. Regeringen och Sverigedemokraterna är inte villiga att ge regionerna mer resurser. Nu krävs ett statligt räddningspaket för sjukvården.

Den statliga finansieringen har alltid varit en viktig del i offentlig sektor. Det är den vägen vi omfördelar mellan olika delar av landet, mellan generationerna, mellan rika och fattiga, mellan män och kvinnor. Vid millennieskiftet kom varannan skattekrona från staten, men sedan har det minskat år efter år och är nu en tredjedel. Mellanskillnaden täcks upp av kommuner och regioner, men framför allt deras anställda i sin vardag på arbetet.

Konsekvensen blir en sjukvård där personalen har att jobba mot ständigt högre krav i en allt tuffare arbetsmiljö. Sjukvården lider idag av en personalbrist som kan vara rent livsfarlig för patienterna. När IVO granskade 27 akutsjukhus kom inget undan anmärkning om bristande bemanning.

Inför budgetpropositionen för 2023 skickade Sveriges kommuner och regioner en vädjan till regeringen. De skrev att de behövde kraftiga tillskott för att klara de ökade kostnader som följer av bland annat stigande priser och att vi blir äldre. Men regeringen och SD gav dem inte i närheten av det som behövdes. I år budgeterar 17 av 21 regioner att gå med underskott, Region Västerbotten är en av dem. När regeringen och SD nu presenterade sin vårbudget för 2024 kom inga nya pengar alls.

Oavsett om det är ett medvetet val eller bara passivitet så är Kristerssons och Åkessons politik chockerande och världsfrånvänd. Istället för att göra något har de prioriterat att sänka skatten för sig själva och andra höginkomsttagare.

Vi i Vänsterpartiet prioriterar annorlunda. Alla har rätt till en bra och tillgänglig sjukvård. Det ska gå att lita på att sjukvården finns när man behöver den, oavsett vem man är och var man bor.

I Vänsterpartiets vårbudgetmotion föreslås ett statligt räddningspaket för sjukvården. Det innehåller följande:

• Vi vill satsa 8 miljarder på regionerna under 2023.
• Vi kräver att landets kommuner och regioner före sommaren får besked om en lägsta nivå för statsbidrag i höstens budgetproposition.
• Låt kommuner och regioner, tillfälligt eller tillsvidare, använda riktade medel som generella.
• Staten måste garantera långsiktiga förutsättningar för kommuner och regioner – indexera statsbidragen så de följer kostnadsutvecklingen.

De 8 miljarder Vänsterpartiet föreslår till regionerna för 2023 motsvarar lönekostnaden för ungefär 300 anställda i Region Västerbotten.

Vi vill rädda sjukvården, inte slå undan benen i ett redan svårt läge.

Jonas Karlberg (V), gruppledare Vänsterpartiet Region Västerbotten och regionråd med ansvar för jämställdhet och jämlikhet

Lördag den 25 mars genomförde Vänsterpartiet Västerbotten sin distriktsårskonferens. Och då antogs följande uttalande:

Allt vi som vänsterpartister gör har samma mål: att förändra samhället, att göra män och kvinnor jämlika, att ta bort klasskillnader och andra orättvisor och att skapa hållbara lösningar för klimatet.

Vänsterpartiet Västerbotten ser med oro på en samhällsutveckling där klyftor ökar samtidigt som klimatarbetet gått i stå. Utvecklingen går nu åt helt fel håll. Vänsterpartiet har en mängd förslag för att begränsa konsekvenserna. Det handlar om kostnader för mat, för el, för bränsle och för hyrorna.

Den nuvarande regeringen, i Sverigedemokraternas koppel, låter de som redan har det svårt ekonomiskt dra det tyngsta lasset. Det vill säga alla i låglöneyrken där vi finner främst ensamstående kvinnor med barn, invandrare och dessutom många pensionärer.

Vi fortsätter kämpa för rättvisa!

Vänsterpartiet Västerbotten, 25 mars 2023

Lördag 25 mars 2023 genomförde Vänsterpartiet Västerbotten sin distriktsårskonferens. I samband med det antogs följande uttalande:

Vi, Västerpartiet Västerbotten, känner stor oro för vart regeringen vill ta frågan om kärnkraft och uranbrytning. Vi ser en fortsatt exploatering av norra Sveriges klimat, miljö och livsvillkor.

Sedan 2018 har det varit förbjudet att bryta uran i Sverige. Regeringspartierna och Sverigedemokraterna agerar nu efter valet, bland annat har moderata riksdagsledamöter motionerat om att riva upp förbudet. Sverige är ett uranrikt land, men beslutet från 2018 att inte utvinna grundar sig i de omfattande miljökonsekvenserna det innebär att bryta uran.

Utvinning av uran är en väldigt miljöförstörande verksamhet som innebär stora risker för omgivningen, grundvattnet, naturmiljön, arbetsmiljön och hälsan hos de som arbetar i eller bor i närheten av urangruvor. Den är även förknippad med stora sociala risker, bland annat för mänskliga rättigheter och för ursprungsbefolkningen i länder där uran bryts.

Hos oss påverkas samerna och deras renbetesland. Uranutvinningen är så smutsig att miljölagstiftningen inte i praktiken tillåter den i Sverige.

Kärnkraftens produktionskostnader är så höga att den inte är fördelaktig att producera när man jämför med förnybara energikällor som vatten- och vindkraft.

Vi vill se en hållbar energi- och klimatpolitik för Sverige och norra Sverige. Inte fortsatt kortsiktig exploatering!

Vänsterpartiet Västerbotten, 25 mars 2023

Något som blev tydligt av covid-pandemin var att sjukdom, ohälsa och vård inte är vare sig jämställt eller jämlikt. Varken globalt eller här i Sverige.

Pandemin slog hårdare mot förorterna, mot serviceyrken, mot låginkomsttagare. När patienter kom in till sjukvården klarade vården sämre att vårda människor med melaninrik hud. Utbildning, teknik och mjukvara var framtagen och utvecklad på vit hud. För sjukvård är det en väl dokumenterad historisk sanning att vården utvecklades på män. Kvinnor som forskningsdeltagare undveks med följd att kvinnors vanliga sjukdomar är underbeforskade.

Inom kvinnosjukvården konstateras sedan lång tid att sjukvården inte är jämlik. Kvinnor med invandrarbakgrund, och också svenska kvinnor med melaninrik hud, har både rapporterat själva och blivit bekräftade i forskningen, att de bemöts på ett annat sätt. Att komplikationer vid förlossning är vanligare bland dem, liksom skador i samband med förlossning och annan vård.

Bland anställda och studenter är erfarenheten densamma, strukturell rasism och öppen rasism är närvarande i vardagen, från kollegor, men kanske främst från patienter som ställer krav på att kunna välja vem de möter och förväntar sig kunna behandla personal utifrån sina rasistiska uppfattningar.

Vårdvalssystemet underlättar för den som vill välja behandlare utifrån sin rasism. Till det ska läggas att de förslag om helt eller delvis förstatligande som regeringspartierna ska utreda inte på något sätt i sig ifrågasätter möjligheterna att kunna diskriminera, regeringen har ingen vilja att ändra vårdvalssystemet.

De förslag som nu vädras slår mot alla med invandrarbakgrund eller som inte heller är svenska. En del av förslagen kan väntas slå hårdare mot kvinnor, som till exempel att bristande språkkunskaper ska vara skäl för uppsägning, och att personen som varnas på egen hand och egen bekostnad ska lära sig svenska till en viss, som det verkar godtycklig, nivå. Språket är viktigt, men i en värld där till exempel Kommunal pekar på att det är personalbrist i inom äldreomsorgen i 7 av 10 kommuner, borde det vara i samhällets intresse att rekrytera personal i och utanför Sverige, och att träna upp sina anställda till den nivå de väntas hålla, oavsett om det är språk eller annan kompetens som behöver underhållas.

Sverigedemokrater och Moderater driver krav på att patienter ska betala tolk själv. De invandrare som kommer att förvägras tolk kommer i stor utsträckning vara kvinnor. Kvinnor med redan låga inkomster. Kvinnor som kan tvingas använda sina barn som tolk eller sina makar för att tolka. Brist på tolk eller svårigheter att kommunicera mellan läkare och patient är en återkommande förklaring till skador, sjukdom och död.

Bland dem som gömmer sig undan utvisning eller som jobbar utan uppehållstillstånd i Sverige och som ska fångas in med den angiverilag som SD driver på för kommer också finnas kvinnor, och den vård som kan komma att undanhållas dem är grundläggande vård som mödravård, preventivmedelsrådgivning eller antibiotika för att få en urinvägsinfektion behandlad.

Regeringen, med Sverigedemokraternas stöd som villkor, väljer att aktivt driva utvecklingen för att skapa ojämlika förutsättningar för människor som flyr krig och förstörelse att kunna ta del av den svenska välfärden. Genom att utmåla människor som söker skydd här som ett hot och en belastning blir det möjligt att neka människor grundläggande rättigheter och tillgång till välfärd. De förslag som finns i Tidö-avtalet rättfärdigas med etniska förtecken och de kommer slå extra hårt mot kvinnor.

Till sist, den budget regeringen och Sverigedemokraterna lagt handlar om nedskärningar i tiomiljardersklassen på svensk välfärd. Den offentliga välfärden är viktig för kvinnors möjlighet till försörjning men också möjliggörande för självständighet genom service som barnomsorg, fritidsverksamhet, och inte att glömma hemtjänst och annat stöd som annars måste lösas av anhöriga.

Nadja Awad, riksdagsledamot, Vänsterpartiet

Jonas Karlberg, gruppledare, Vänsterpartiet Region Västerbotten