Författare: annamarialindgren

På sommaren minskar antalet som lämnar blod och det är ofta en väldigt ansträngd tid för landets blodcentraler. I värsta fall kan behandlingar och operationer behöva ställas in. Trots det får inte alla människor ge blod på samma villkor. 14 juni är det internationella blodgivardagen och vi vill lyfta frågan om att få ge blod på lika villkor, oavsett sexuell läggning.

Innan 2012 fick en man som hade haft sex med en annan man aldrig lämna blod igen. Det är nu ändrat. Men fortfarande gäller olika regler.

Från 1 maj 2021 gäller nya regler för att ge blod. Det är tillåtet för män som har sex med män att lämna blod, men med kravet om en karenstid på sex månader. Det vill säga han får inte ha haft sex med en annan man på ett halvår – oavsett om det är en ny partner eller inte.

För kvinnor som har sex med kvinnor och olikkönade par gäller att de måste vänta tre månader med att ge blod efter det att de haft en ny sexuell kontakt. Det finns ingen regel som säger att de inte kan ha sex alls under denna tid. Män som har sex med män pekas därmed ut som en särskild riskgrupp.

I juni i fjol öppnades det upp för en ändring i reglerna för riskbedömning av blodgivare. Folkhälsomyndigheten fick i uppdrag att sammanställa kunskap från andra länder som infört modeller med individbaserad riskbedömning samt att undersöka om dessa erfarenheter går att överföra till svenska förhållanden.

Rapporten slår fast att inget av länderna som ingått i studien har rapporterat någon betydande ökning av transfusionsöverförd smitta efter att de övergått till individbaserad riskbedömning.

Folkhälsomyndigheten menar också att erfarenheterna från länderna man tittat på går att överföra till svenska förhållanden. Dock skulle det krävas en ny metod för screening som innebär att man kan upptäcka virus på ett tidigare stadium.

Socialstyrelsen har nu fått i uppdrag att utreda möjligheterna för att införa den här typen av screening.

Hela blodgivarsystemet för samtliga givare bygger på tillit – att man fyller i blanketterna sanningsenligt för att minska risken för smittspridning av blodburna sjukdomar. Men denna tillit gäller alltså inte alla.

Antalet aktiva blodgivare minskar varje år i Sverige, men det finns många som vill ge blod. Vi behöver alla blodgivare vi kan få, självklart utan att äventyra patientsäkerheten.

Vi i Vänsterpartiet anser att män som har sex med män inte automatiskt ska räknas ha ett så kallat riskbeteende och att det självklart bör ske en individuell riskbedömning för att fler ska kunna bli blodgivare i Sverige. Män som har sex med män ska ha möjlighet att lämna blod på samma villkor som andra.

Jonas Karlberg (V), regionråd med ansvar för jämställdhet och jämlikhet

Margaretha Löfgren (V), ordförande i Beredningen för primärvård och tandvård

Daniel Johansson (V), ordförande i Demokratiberedningen

Det finns ett stort engagemang för Lycksele BB hos medborgare, näringsliv och politiska företrädare i regionen och kommuner. Att Lycksele BB ska finnas kvar och ge invånarna i Södra Lappland en trygg kvinnosjukvård är också något det finns en total enighet om bland samtliga politiska partier inom Region Västerbotten.

Vi förstår att det finns en stor oro kring Lycksele BB då det ännu inte varit möjligt att återöppna samtidigt som vi ser rapporteringar att andra regioner också har svårt att öppethålla mindre förlossningsmottagningar.

Målet för oss i den politiska majoriteten är att Lycksele BB ska kunna hålla öppet och drivas i egen regi. För detta krävs långsiktighet och att verksamheten är hållbar. Den viktigaste delen i detta är personalen och att de är delaktiga och blir lyssnade på i denna process för att skapa en god arbetsplats och verksamhet som fungerar i Lycksele.

Sedan Lycksele BB behövde stänga har medarbetarna arbetat med att utveckla och anpassa förlossningsmottagningen. Detta är centralt för att få en god bemanningssituation och för att fler blivande föräldrar ska välja Lycksele för sin förlossning. Personalgruppen har bland annat arbetat med metodutveckling och gjort studiebesök på andra förlossningsmottagningar i landet och vidareutbildat personal. Nästa steg är att få till former för att återöppna akutgynekologin.

Manifestationen som sker i Lycksele den 30 maj arrangeras av allianspartierna och det är olyckligt hur de väljer att politisera detta när det finns en politisk enighet. Politisk konflikt kommer inte göra att förlossningsmottagningen kan öppna snabbare. Vi i alla partier bör ta tillvara på den enighet som finns och tillsammans göra vad som krävs för att Lycksele BB åter ska öppna.

Jonas Karlberg (V), Regionråd med ansvar för jämställdhet och jämlikhet

Peter Olofsson (S), Regionstyrelsens ordförande

Emma Lindqvist (Mp), Regionråd med ansvar för miljö, klimat och hållbarhet

Tandhälsan i Sverige är generellt god, men den är inte jämlik idag. Många i glesbebyggda områden, äldre och socioekonomiskt utsatta grupper får inte den hjälp de behöver på grund av att det inom folktandvården fattas tandläkare, tandsköterskor och tandhygienister.

Bristen på personal inom folktandvården kommer inte att lösas inom de närmaste åren, trots en prognos om att antalet tandläkare kommer att öka med 10 procent fram till år 2035, framförallt på grund av att folkmängden ökar.

Regionernas utökade ansvar för vissa patientgrupper, däribland unga vuxna, i kombination med svårigheter att rekrytera och behålla personal leder till en allt tydligare uppdelning av tandvårdsmarknaden. En allt större del av folktandvårdens resurser tas i anspråk för tandvården till barn och unga vuxna, för befolkningsansvaret och för patientgrupper med särskilda behov.

Som en konsekvens blir privattandvården alltmer koncentrerad till allmäntandvård till vuxna inom ramen för det statliga tandvårdsstödet. Denna tudelning av marknaden påverkar folktandvårdens attraktivitet som arbetsgivare negativt, eftersom behandlare ofta efterfrågar en variation av patienter och behandlingar.

Från statens sida kan detta göras genom förändringar i gränssnittet mellan regionernas ansvar och det statliga tandvårdsstödet, exempelvis åldersgränsen för avgiftsfri tandvård till barn och unga vuxna och stödet till patienter med särskilda behov. Från regionernas sida behövs en fungerande dialog och samverkan med privata vårdgivare i planeringen av tandvården i regionen.

Tandvårdslagen bör innehålla vissa etiska principer för tandvårdens prioriteringar. Behovs-solidaritetsprincipen om att den som har det största behovet av tandvård ska ges företräde till tandvården behöver föras in i tandvårdslagen. Principen om att tandvården ska ges med respekt för alla människors lika värde och för den enskilda människans värdighet behöver föras in i tandvårdslagen.

Tandvårdens samlade resurser måste därför fördelas bättre och jämlikare för att fler ska kunna ha friska tänder. Alla har rätt till tandvård oavsett var man bor i landet eller vilken inkomst man har.

Margaretha Löfgren (V), ordförande i beredningen för primärvård och tandvård

Susanne Dufvenberg (S), andre vice ordförande i beredningen för primärvård och tandvård

Mahmoud Alturk (S), ledamot i beredningen för primärvård och tandvård

Lars Ohlsson (S), ledamot i beredningen för primärvård och tandvård

I dag 12 maj är det internationella sjuksköterskedagen som vi uppmärksammar till minne den första moderna sjuksköterskan Florence Nightingales födelse 1820. I hennes minne brukar man ofta prata om sjuksköterskeyrket som ett kall.

Just att det har ansetts vara ett kall har många gånger legat yrket till last i det moderna samhället där det som kvinnodominerat yrke fått stå tillbaka i arbetsmiljö och löneutveckling. Men idag drygt 200 år efter hennes födelse kan vi konstatera att det i ett modernt samhälle krävs hållbar arbetsmiljö och jämställda löner för att människor ska vilja utbilda sig och stanna kvar i sjuksköterskeyrket hela arbetslivet.

I Västerbotten har vi genom politiskt samarbete i den rödgröna majoriteten genomfört bra satsningar mot den utvecklingen. Redan 2004 införde vi arbetstidsmodellen 3–3, där arbetstiden förkortats med 12–15 procent per år med bibehållen heltidslön. Modellen har införts på många vårdavdelningar på länets sjukhus. Men detta är inte tillräckligt. Mer behöver göras för att skapa förutsättningar för ett hållbart arbetsliv för sjuksköterskor i vården.

Sjuksköterskorna brukar ofta benämnas som ”spindeln i nätet” och är de som håller ihop den teambaserade vården på arbetsplatserna med sitt kunskapsbaserade ledarskap. Därför är det centralt att vi driver på för reformer som förbättrar arbetsmiljön, arbetstiderna och lönesättningen för detta kvinnodominerade yrke.

• Vi vill att fler arbetsplatser i Västerbotten ska införa arbetstidsförkortningar, som 3–3 eller andra modeller.
• Vi tror också att det är viktigt att våra sjuksköterskor i högre utsträckning kan påverka sitt schema då vi är övertygade om att det är en viktig del i sjuksköterskornas arbetsliv att vi skapar förutsättningar för ett hållbart liv där det finns balans mellan arbete och fritid.
• Vi vill se en vård som styrs av de som har bäst kunskap om vetenskapen och som har erfarenhet och där ser vi sjuksköterskorna som centrala med sin kunskap och ledarskap.
• Vi vill se att vi som region tar större ansvar och erbjuder betalda utbildningar för att trygga kompetensförsörjning och rekrytering till våra verksamheter. Detta kan göras exempelvis genom AST, Akademisk specialisttjänstgöring, och forskningstjänster.

Jag vill som legitimerad sjuksköterska idag hylla er alla mina kollegor som gör ett fantastiskt jobb i vår region. Tack!

Daniel Johansson
Legitimerad sjuksköterska och regionpolitiker för Vänsterpartiet i Region Västerbotten

Vänsterpartiet Västerbottens regiongrupp

Nedskärningar i sjukvården väntar på många håll i landet. Regeringen och Sverigedemokraterna är inte villiga att ge regionerna mer resurser. Nu krävs ett statligt räddningspaket för sjukvården.

Den statliga finansieringen har alltid varit en viktig del i offentlig sektor. Det är den vägen vi omfördelar mellan olika delar av landet, mellan generationerna, mellan rika och fattiga, mellan män och kvinnor. Vid millennieskiftet kom varannan skattekrona från staten, men sedan har det minskat år efter år och är nu en tredjedel. Mellanskillnaden täcks upp av kommuner och regioner, men framför allt deras anställda i sin vardag på arbetet.

Konsekvensen blir en sjukvård där personalen har att jobba mot ständigt högre krav i en allt tuffare arbetsmiljö. Sjukvården lider idag av en personalbrist som kan vara rent livsfarlig för patienterna. När IVO granskade 27 akutsjukhus kom inget undan anmärkning om bristande bemanning.

Inför budgetpropositionen för 2023 skickade Sveriges kommuner och regioner en vädjan till regeringen. De skrev att de behövde kraftiga tillskott för att klara de ökade kostnader som följer av bland annat stigande priser och att vi blir äldre. Men regeringen och SD gav dem inte i närheten av det som behövdes. I år budgeterar 17 av 21 regioner att gå med underskott, Region Västerbotten är en av dem. När regeringen och SD nu presenterade sin vårbudget för 2024 kom inga nya pengar alls.

Oavsett om det är ett medvetet val eller bara passivitet så är Kristerssons och Åkessons politik chockerande och världsfrånvänd. Istället för att göra något har de prioriterat att sänka skatten för sig själva och andra höginkomsttagare.

Vi i Vänsterpartiet prioriterar annorlunda. Alla har rätt till en bra och tillgänglig sjukvård. Det ska gå att lita på att sjukvården finns när man behöver den, oavsett vem man är och var man bor.

I Vänsterpartiets vårbudgetmotion föreslås ett statligt räddningspaket för sjukvården. Det innehåller följande:

• Vi vill satsa 8 miljarder på regionerna under 2023.
• Vi kräver att landets kommuner och regioner före sommaren får besked om en lägsta nivå för statsbidrag i höstens budgetproposition.
• Låt kommuner och regioner, tillfälligt eller tillsvidare, använda riktade medel som generella.
• Staten måste garantera långsiktiga förutsättningar för kommuner och regioner – indexera statsbidragen så de följer kostnadsutvecklingen.

De 8 miljarder Vänsterpartiet föreslår till regionerna för 2023 motsvarar lönekostnaden för ungefär 300 anställda i Region Västerbotten.

Vi vill rädda sjukvården, inte slå undan benen i ett redan svårt läge.

Jonas Karlberg (V), gruppledare Vänsterpartiet Region Västerbotten och regionråd med ansvar för jämställdhet och jämlikhet