Ska Sverige bli ett i raden av länder där många hamnar utanför välfärden? Ett land där massarbetslösheten biter sig fast oavsett konjunktur. Ett land där den generella välfärden i praktiken har ersätts av grundtrygghet och välgörenhet för dem med låga inkomster och privata försäkringar för dem som tjänar bättre. Ett land där den offentliga skolan och vården har blivit så dålig att de med medel ser sig om efter privata alternativ för sig och sina familjer. Ett land där klasskillnaderna har dragit iväg och där arbetarbarn nästan aldrig möter överklassbarn. Svaret ges den 19 september när Sverige går till riksdagsval.
Det finns två sidor av Sveriges samhällsutveckling efter snart fyra år med borgerlig regering och politik. Klassklyftorna har ökat, fler är fattiga, köerna till socialkontoren fylls på. Statistiken på området talar sitt entydiga språk. Bland de nya fattiga märks de som står utanför arbetsmarknaden, många av dem unga eller flyktingarna och pensionärerna med låga pensioner. Det är grupper som knappt hörs i den politiska debatt som har den välmående medelklassen i Stockholm som norm och utgångspunkt. Glesbygdsborna, flyktingarna, de unga arbetslösa eller de långtidssjuka är i bästa fall föremål för debatt, men deras egna röster hörs sällan.
Alliansens beröringsskräck med Norrbotniabanan förödande för projektet
Startskottet för byggandet av Botniabanan skedde 1999. Ulf Adelsohn, ordförande i SJ och tidigare partiledare för (M) krävde 2005, alltså när halva bygget var färdigställt, på fullt allvar att det skulle avbrytas och stoppas i malpåse. Slöseri med resurser och pengarna behövs för satsningar i Stockholm och andra storstadsregioner i södra Sverige var det tydliga budskapet. Hans uppseendeväckande förslag kan ses som en tydlig illustration på den samlade borgerlighetens negativa inställning till de norra delarna av vårt avlånga land. Med Alliansens tydliga nej till Norrbotniabanan, idag med Centerpartiets Åsa Torstensson vid rodret, bekräftas den borgerliga regeringens närmast koloniala attityd gentemot norra Sverige.
Debatten om avdrag för tjänster i hushållet går het. Jag har inget emot hushållsnära tjänster i sig, de får gärna finnas, man får gärna anlita någon som utför dem om man vill det. Men man får betala själv, skattebetalarna ska inte stå för en del av notan genom avdrag på skatten.
Skatteavdraget går främst till de rikaste. Statistiken från SCB talar ett entydigt språk: Halva befolkningen (20 år och äldre) hade 2008 en årsinkomst under 200 000 kronor. Av dem var det endast 6 promille som hade denna skattereduktion. Bland de fem procent av befolkningen som hade över en halv miljon i årsinkomst var det däremot betydligt vanligare. Drygt sju procent av dem hade skattereduktion för hushållsnära tjänster. De rikaste tar inte bara ut reduktionen betydligt oftare, de tar dessutom ut större summor. Det är en direkt omvänd fördelningspolitik.
Inför höstens riksdagsval så är det viktigt att ge väljarna tydliga besked om de politiska alternativen.
Av den anledningen så utmanar vi i Vänsterpartiet Västerbotten Centerpartiet i länet på en debatt under våren.
Vår tanke är att de två toppkandidaterna på respektive riksdagslista ska mötas i en debatt om regeringsalternativen och politiken efter valet i höst.
Eftersom våra båda partier har sina årskonferenser/distriktsstämmor i Lycksele 20-21 mars så kunde det ha varit ett bra tillfälle till en offentlig debatt. Tyvärr så tackade ni i länscentern nej. Vi utgår ifrån att det är ett tillfälligt nej.
Vi ger dock er centerpartister i länet en ny möjlighet. Vår inbjudan står fast! Det borde inte vara så svårt att komma överens om ett nytt datum, ny tid och ny plats för en debatt mellan våra toppkandidater.
Finns bara det politiska engagemanget och viljan kvar hos er centerpartister så vore det väl märkligt om en debatt inte skulle bli av!
Väl mött i en kommande debatt!
Jonas Sjöstedt och LiseLotte Olsson
1.a resp. 2.a namn på Vänsterpartiets riksdagslista i Västerbotten.
Förankring handlar inte främst om på vilken ort man är skriven. Ännu viktigare är var man som politiker är aktiv och vilka politiska frågor man driver. Det är just av den anledningen som jag vill kandidera till riksdagen i Västerbotten och ingen annanstans – även om jag av familjeskäl är skriven i Stockholm. Det skriver Jonas Sjöstedt, första namn på Vänsterpartiets riksdagsvalsedel i länet.
Jonas Sjöstedt och Hans Linde skriver om USA.s och Sveriges roll i Afghanistan.
Ytterligare 30 000 soldater från USA ska sändas till Afghanistan, den amerikanska styrkan har tredubblats på kort tid. Det krig som Sverige deltar i trappas upp snabbt. Vi menar att detta är ett krig som inte kan vinnas. Istället kommer den militära upptrappningen att leda till att fler afghaner dör och sannolikt också till att fler afghaner ser de utländska trupperna som ockupanter och ansluter sig till talibanerna. Inga tecken finns på att motståndet mot de utländska soldaternas närvaro minskar, tvärtom.
Riksdagskandidaten Jonas Sjöstedt (v) tar i den här artikeln upp AD:s skandalösa dom mot Byggnads och elektrikernas fackliga organisationer. Domen bygger på det s.k Lavalfallet.
Arbetsdomstolen, AD, har beslutat att Byggnads och elektrikernas fackliga organisationer ska få böta 2,5 miljoner kronor. Domen bygger på förhandsbeskedet från EUs domstol i det så kallade Lavalfallet. Fackets brott är att de har visat solidaritet och krävt att lettiska byggarbetare ska få kollektivavtal och därmed rimliga löner och arbetsvillkor när de byggde om en skola i Vaxholm. Det är en ren klassdom som visar att EU, idag med AD som redskap, aktivt bekämpar fackliga rättigheter och vill ha en arbetsmarknad med social dumping. Bara de allra lägsta nivåerna i fackliga avtal ska kunna sättas som villkor för arbetande från andra EU-länder i Sverige.
Detta är en oacceptabel dom av flera skäl:
Det är inte acceptabelt att en arbetare från ett annat EU-land ska få sämre villkor och diskrimineras i jämförelse med svenska arbetskamrater. Det är inte solidaritet, det är att utnyttja folk som kommer från länder med sämre arbetsvillkor.
När det öppnas för att dumpa villkoren på svensk arbetsmarknad så hotar det på sikt svenska löntagares rättigheter. Det kommer att användas som ett argument för att pressa tillbaks löner och arbetsvillkor – annars kan man utnyttja arbetare från andra EU-länder med sämre villkor.
Domen missgynnar seriösa företag som behandlar sina anställda väl och sluter kollektivavtal. Domen gynnar mindre seriösa företagare som behandlar anställda illa.
Genom domen ställs svenska arbetare direkt mot jobbare från andra länder. Det gynnar rasistiska strömningar som vill skylla hög arbetslöshet och sämre villkor på arbetsmarknaden på arbetare från andra änder som ”tar våra jobb”. Detta är speciellt illa i en tid då de rasistiska Sverigedemokraterna växer i styrka.
För arbetarrörelsen så måste denna dom få konsekvenser. Lagar och regler måste ändras, den social dumpingen måste bekämpas. Att ändra EUs utstationeringsdirektiv är an möjlig väg som bör prövas. Men det lär inte räcka, domen grundas på EUs fördrag och dess skrivningar om fri rörlighet. Det krävs därför även en fördragsändring. En rödgrön regering bör därför kräva att EUs fördrag får ett socialt protokoll som garanterar löntagarnas rättigheter. Om det inte är möjligt så måste ett bindande undantag som garanterar svenska kollektivavtal för dem som arbetar i Sverige skrivas in i fördraget. En rödgrön regering kan ställa detta som absolut villkor nästa gång fördraget ändras för att EU ska utvidgas. Förhoppningsvis följer fler länder efter.
LiseLotte Olsson (v) ifrågasätter Ålö Maskiners agerande när de tänker anlita bemanningsföretag i stället för att återanställa uppsagda i enlighet med LAS. Riksdagsledamoten från Västerbotten gör det genom en interpellation till arbetsmarknadsminister Sven Otto Littorin (m).
r massarbetslösheten biter sig fast oavsett konjunktur. Ett land där den generella välfärden i praktiken har ersätts av grundtrygghet och välgörenhet för dem med låga inkomster och privata försäkringar för dem som tjänar bättre. Ett land där den offentliga skolan och vården har blivit så dålig att de med medel ser sig om efter privata alternativ för sig och sina familjer. Ett land där klasskillnaderna har dragit iväg och där arbetarbarn nästan aldrig möter överklassbarn. Svaret ges den 19 september när Sverige går till riksdagsval.