Författare: annamarialindgren

Nu i helgen går årets Rally-VM i Umeå av stapeln. För många umebor är rallyt ett uppskattat evenemang och en riktig folkfest för alla med motorintresse. Men det som sker i kölvattnet av Rally-VM är också en påminnelse om hur samers rättigheter som urfolk systematiskt åsidosätts och att det tyvärr finns en djupt liggande misstro till folkgruppen.

Hatet och hoten mot renskötande samer har stadigt eskalerat i samband med att samebyarna i området protesterat mot dragningen av vissa sträckor. Kommentarsfälten i alla medier har fyllts med hat riktat mot samer och det har nu gått så långt att renar har hittats brutalt dödade i vad som misstänks vara hatbrott.

Det som nu händer är inte en isolerad företeelse, utan bara det senaste uttrycket av en historisk urfolkspolitik som osynliggjort och kränkt samers grundläggande rättigheter. Renskötande samer har utgjort en särskild måltavla för missnöje och förakt, då gruvnäring, skogsbruk och näringslivets intressen gång på gång ställts i konflikt med samers rättigheter, kulturyttringar och traditionella näringar. Detta förvärras då renskötseln bedrivs i ett alltmer trängt utrymme där olika intressen konkurrerar om markanvändningen.

Den offentliga debatten kring rennäringen har dessutom bidragit till en uppiskad stämning, där renskötseln felaktigt målas ut som ett hinder för utveckling och hatet har spätts på.

Vi i Vänsterpartiet menar att detta måste få ett slut. Vi kan inte tillåta att evenemang som Rally Sweden blir en arena för att rasism mot samer blossar upp och tar sig uttryck i hot, hatbrott och våld. Politikens ansvar är att aktivt motverka denna utveckling och stå upp för urfolkens rättigheter. Detta gäller lokalt såväl som på riksnivå.

I riksdagen har Vänsterpartiet länge drivit på för en starkare rättighetsbaserad politik för samerna, så att Sverige uppfyller de krav som ställs när man erkänt ett urfolk samt krävt att polisen måste prioritera hatbrotten mot samer.

För att möta det som nu händer i Umeå så är det viktigt att samhällets aktörer tydligt tar ställning och markerar mot det hat som kommer fram runt Rally-VM. Allt annat riskerar att normalisera det förtryck som pågår. Det ska inte finnas någon otydlighet kring att samer har rätt att leva utan rädsla, rätt att utöva sin kultur och rätt att bruka sina marker utan att ständigt trängas ut av andra intressen.

Det kan inte heller ses som en självklarhet att Rally Sweden fortsättningsvis ska beredas tillgång till skog och mark som efterfrågas på bekostnad av samebyarnas rennäring och rättigheter. Om det inte går att finna en hållbar lösning så är det såklart rennäringen som ska beaktas. Tjusningen och vinsterna med att hålla rallytävlingar i det snötäckta Sápmi måste komma med respekt och lyhördhet inför alla invånare i länet.

Gudrun Nordborg (V), riksdagsledamot

Jonas Karlberg (V), regionråd i Västerbotten

Bore Sköld (V), gruppledare för Vänsterpartiet Umeå

Våld mot kvinnor är utbrett i vårt samhälle, så även i Västerbotten. Förra året kom en rapport publicerad av Umeå universitet och Sametinget om våld mot samiska kvinnor. Rapporten lyfter att samiska kvinnor är betydligt mer utsatta än samiska män samt att samiska kvinnor 2021 uppger en högre våldsutsatthet än kvinnor i Sverige 2017. Över hälften av de tillfrågade samiska kvinnorna uppger att de utsatts för sexuellt våld, sju av tio av psykiskt våld och nästan var tredje för fysiskt våld enligt rapporten. Fruktansvärda siffror. Varje våldsutsatt kvinna är en för mycket.

Rapporten pekar också på en okunskap från majoritetssamhället, där avsaknaden av ett samiskt perspektiv i styrdokument kan leda till att viktig information negligeras i mötet med samiska personer. Det finns en okunskap om det samiska samhällets uppbyggnad och det är viktigt att förstå den samiska identiteten. Vi behöver även långsiktigt arbeta med den bristande tillit till myndigheter som finns bland samiska kvinnor och män.

Vänsterpartiet har drivit frågan om vård och behandling för våldsutsatta och jobbat för att Centrum mot våld ska finnas etablerat i hela Västerbotten. Man ska kunna få hjälp oavsett var i länet man bor. I Umeå och Skellefteå har stödet funnits på lite olika sätt. Nu förstärker vi möjligheten till vård och behandling där. I södra Lappland jobbar man nu fram en egen lösning för hur tillgången till vård och behandling ska se ut.

Vi kommer jobba för att Centrum mot våld får tillgång till kulturförståelse och inblick i den samiska kontexten så att även de samiska kvinnorna får det stöd och den hjälp de behöver.

Vi i Vänsterpartiet vill också att man utreder ett kompetenscenter för samisk hälsa i Västerbotten.

Anna Dahlén (V), andre vice ordförande i beredningen för funktionshinder och samverkan, Region Västerbotten

Eva Arvidsson (V), andre vice ordförande i hälso- och sjukvårdsnämnden, Region Västerbotten

“Här behöver man göra det som är bäst för folket. Lokalbefolkningen i Kiruna. Här behöver man göra det som är bäst för Sverige och Europa.” Så säger Näringsministern i SVT Norrbotten 24/1.

Ännu en gruvetablering i en glest befolkad del av vårt avlånga land långt från Stockholms innerstad. Påverkar ingen, kanske den första tanken är. På samma plats lever människor med stor psykosocial stress för samma mark. Yttre faktorer som påverkar den identitet som ärvts i generationer. Att se på när förutsättningar förändras och beslut fattas över huvudet får direkt påverkan på hälsan.

I mars 2024 trädde Konsultationslagen i kraft fullt ut. Den ska säkerställa samers rätt till delaktighet på alla nivåer: regering, statliga myndigheter, kommuner och regioner i beslut som särskilt rör dem. Mänskliga rättigheter och urfolksdeklarationen är också något som Sverige skrivit under.

Marktillgången för samer, både renskötande och icke renskötande, har minskat drastiskt. Tidigare rörelsemönster är förstörda, vägar och järnvägar, gruvor och samhällen, vindkraft och vattenkraft, flyg och försvar samt turism. Många vill ta del av samma marker och även om de är vidsträckta blir det inte mycket kvar när alla tagit sin del. “Marken är central, hon är allt”, citat av en okänd renskötande same.

I exemplet Kiruna har regeringen helt kört över kommunen. Vi är mycket oroade över att vi kommer få se samma tillvägagångssätt här i Västerbotten där ett antal gruvprojekt ligger på regeringens bord. I Storumans kommun finns två prospekt där den samiska befolkningen riskerar att bli överkörda av regeringen. Allt detta sker i den gröna omställningens namn, men det liknar mest den kolonisering av Sápmi som aldrig slutat.

Nyligen släppte Amnesty International rapporten ”Just transition or ”Green Colonialism” där man undersökt vilken hänsyn som tas till det samiska folkets rättigheter som urfolk vid exploateringsprojekt i Sápmi. Resultatet är nedslående. Samers grundläggande rättigheter ignoreras i strid med internationella regelverk och åtaganden. Den svenska staten står inför ett vägval, vill man genomföra en rättvis omställning eller fortsätta bedriva grön kolonialism?

Den 6 februari är det samernas nationaldag. En dag att fira, men också en dag som påminner om att arbetet för att säkra samers rätt till identitet, språk, land och vatten är viktigare nu än någonsin. Regeringen med stöd av SD har tydligt visat vad man prioriterar. Utländska riskkapitalbolag går före vår egen ursprungsbefolkning. För oss finns det inget tvivel vilka vi prioriterar.

Vi backar Sápmi!

Anna Dahlén (V), andre vice ordförande i beredningen för funktionshinder och samverkan, Region Västerbotten

Daniel Johansson (V), ordförande i demokratiberedningen, Region Västerbotten

Regeringen har lagt fram ett förslag på förändringar i högkostnadsskyddet som innebär att patienter ska betala en betydligt högre egenavgift än man gör idag. Detta skulle slå hårt mot många resurssvaga grupper och riskerar att på sikt försämra folkhälsan och öka sjukvårdens kostnader.

Högkostnadsskyddet för läkemedel finns till för att alla ska ha råd med de mediciner de behöver. Nu föreslår den högerkonservativa regeringen att taket för högkostnadsskyddet ska höjas drastiskt, från 2900 kr till 3800 kr. Det innebär en höjning med 31 procent för den enskilde. Förslaget slår hårdast mot dem som har lägst inkomster och som har det sämre ställt ekonomiskt. Däribland många kvinnor, som kommer att drabbas särskilt hårt av denna höjning.

Denna höjning görs dessutom i en tid där även kostnaderna för räntor, boende och livsmedel redan har skjutit i höjden på kort tid. Löner och bidrag har inte alls ökat i samma tempo, och många som är sjuka har inga pengar över att lägga på ökade läkemedelskostnader.

Vi är oroliga för att regeringens förslag kan leda till att patienter avstår från att hämta ut och använda läkemedel som de behöver. Det skulle i förlängningen innebära en försämrad folkhälsa, ökade kostnader för sjukvården och framför allt en stor försämring av den enskildes hälsa och mående.

Att läkemedelskostnaderna under lång tid har ökat förstår vi är ett problem men det är inte hållbart att patienterna ska kompensera för läkemedelsföretagens skenande priser. Vi i den rödgröna majoriteten motsätter oss därför regeringens förslag och tycker inte att den höjning av högkostnadsskyddet som föreslås bör införas.

Anna-Lena Danielsson (S), hälso- och sjukvårdsnämndens ordförande
Eva Arvidsson (V), 2:e vice ordförande hälso- och sjukvårdsnämnden
Hans Brettschneider (Mp), ledamot hälso- och sjukvårdsnämnden

Djurens välmående är en grundläggande värdering i vårt samhälle. Att våra djur ska få leva under förhållanden som respekterar deras naturliga behov och beteenden håller de flesta med om.

I Sverige har vi haft lagen om kornas betesrätt sedan 1980-talet. Men nu hotas den av regeringen genom landsbygdsminister Peter Kullgren (KD). Vad innebär då lagen? Jo, att alla nötdjur över sex månader, förutom tjurar, ska kunna komma ut på bete under sommaren.

Har man har sett kor på bete sommartid förstår man att det är en viktig del i deras naturliga beteende. Även forskningen kommer fram till att korna mår bättre när de får möjlighet att komma ut. De får bättre klövhälsa och benhälsa. Det minskar förekomsten av inflammationer. Kor är djur som är anpassade för att beta. Om en ko inte får beta så mår den dåligt. Det är inte svårare än så.

Lagen om betesrätt var en del i den nya djurskyddslagen 1988 som kom till efter en kampanj ledd av författaren Astrid Lindgren som var starkt engagerad i djurrättsfrågor. Djurskyddslagen säger att djur ska hållas så att de kan bete sig naturligt. Det vore att gå åt helt motsatt håll om vi slopade beteskravet.

Nuvarande högerregering och Sverigedemokraterna tillsatte en utredning 2023 som bland annat hade i uppdrag att undersöka om beteskravet var värt att behålla ur ett konkurrenskraftsperspektiv. Och i slutet på augusti i år kom resultatet. Utredningen föreslår att betesrätten ska tas bort för alla kor som hålls i lösdrift. Det motsvarar åtta av tio kor i Sveriges mjölkfabriker.

Det här är något som Kristdemokraterna aktivt har drivit i riksdagen under lång tid. Det är sorgligt att lönsamhet ska gå före kornas välmående.

Från branschen menar livsmedelsgrossisterna att ett slopat beteskrav hindrar försäljning av svenskt nötkött inom offentlig sektor. Att betesrätten är avgörande för att kunna servera svenskt kött i våra skolor och på våra sjukhus. Betesdrift används i hög utsträckning som hållbarhetskriterium i den offentliga upphandlingen.

Vi i Vänsterpartiet vill behålla beteskravet. Det gynnar naturen och de mindre och mellanstora mjölkgårdar som idag är viktiga att värna, inte minst av beredskapsskäl. Betande djur har stor betydelse för den biologiska mångfalden.

Vi är för ett system som slår vakt om kornas rätt att beta ute och att de som förlänger betestiden därutöver kan få bra ersättning. Vi vill att de lantbrukare som har naturbetesmarker med betesdjur ska få hundraprocentig kostnadstäckning, vilket de inte har idag.

Vi tror att Astrid Lindgren uppe i sin himmel tycker att en landsbygdsminister som tar bort kornas rätt att beta utomhus bara är en liten lort.

Kan landsbygdsminister Peter Kullgren lova att korna ska få behålla sin rätt att beta?

Kajsa Fredholm, riksdagsledamot, miljö- och jordbruksutskottet, Vänsterpartiet
Wilmer Prentius, ordförande, Vänsterpartiet Västerbotten
Filip Palukka, ordförande, Vänsterpartiet Skellefteå
Åsa Össbo, gruppledare, Vänsterpartiet Vilhelmina
Linda Glasin, ordförande, Vänsterpartiet Storuman
Maria Myrstener, gruppledare, Vänsterpartiet Nordmaling
Isabelle Sjöström, ordförande, Vänsterpartiet Nordmaling
Oskar Fransson, ordförande och gruppledare, Vänsterpartiet Vindeln

Replik på Åsa Ågren Wikström “Äntligen en regering som hörsammar Västerbotten”

Det Åsa Ågren Wikström (M) slår sig för bröstet om som moderat är en halvsanning och förtjänar att synas hårdare. Ja, de 200 miljarder kronor är mer i fasta kronor och ören än i förra infrastrukturpropositionen, men som andel av BNP är det en mindre andel än historiskt, från cirka 2 procent till 1 procent. Bryts satsningen ner på vad som prioriteras är en bråkdel av underhåll och utveckling av järnvägsnätet, satsningarna är främst på vägtrafik. Regeringen väljer också att satsa på ohållbara transportslag till exempel genom avvecklandet av flygskatt med en skattesänkning på 0,9 miljarder kronor.

Det vi kan vara överens om är att de satsningar som gjorts förut har varit för små, men regeringens infrastrukturproposition löser inte det. Den budget som läggs är inte tillräcklig. Underhållsskulden på både väg och järnväg är enorm. På vägsidan klassas var tredje statlig väg som dålig eller mycket dålig och järnvägens underhållsskuld uppgår till 90 miljarder och ökar med ofattbara 400 000 kr i timmen – sammantaget ett nationellt haveri av stora mått. Utöver dessa behov står vi inför en brådskande omställning av transportsektorn om vi ska klara de klimatmål Sverige förbundit sig till, en sjuttioprocentig minskning av utsläpp från transportsektorn till 2030.

Med det senaste årets nyheter om malmbanan, nattågstrafiken, Norrtåg, kollektivtrafik i norra Sveriges inland, med mera verkar regeringens vilja att prioritera att upprätthålla en god kollektivtrafik och järnvägsnät för hela landet vara begränsad. Det rör inte bara tillgång till persontransporter, utan också möjligheterna att transportera stora värden av varor, gods och råmaterial, på ett ekonomiskt och klimateffektivt sätt.

För att lösa behoven krävs en lösning på det systemfel som präglar svensk infrastruktur i form av dysfunktionella marknadslösningar. Här har regeringen inga svar överhuvudtaget, snarare har tidigare borgerliga regeringars politik bidragit aktivt till att Sverige hamnat i den situation vi är i, med privatisering av statlig verksamhet och en fragmentering av tidigare sammanhållna infrastruktursystem. Utan att tackla de grundläggande problemen kommer resurser som satsas förslösas och inte ge full önskad effekt.

Jonas Karlberg, gruppledare Vänsterpartiet Region Västerbotten och regionråd med ansvar för jämställdhet och jämlikhet