Författare: annamarialindgren

Sjukvården går på knäna. Det är inte ett slitet uttryck, det är verkligheten för sjuksköterskan som tvingas ta dubbla pass, för ambulanspersonalen som inte hinner äta, för patienten som får vänta i månader på operation. Region efter region tvingas skära ner. Och vad gör regeringen? Jo, står bredvid och applåderar sig själv för “ansvarstagande ekonomi”.

I verkligheten handlar deras “ansvar” om nedskärningar. Om minus i budgeten för de som räddar liv, medan pengar rinner i väg till skattesänkningar för de rikaste. Regeringen snackar om att korta köerna, men driver en politik som förlänger dem. Sedan regeringen tillträdde har 80 000 fler människor väntat olagligt länge på vård, och i dag har bara tre regioner i landet tillräckligt med vårdplatser.

Lågkonjunkturen, som regeringen struntat i att motverka, har gjort att kommuner och regioner tappat 27 miljarder i skatteintäkter sedan 2022. Som lök på laxen utreder regeringen nu hinder för regioner och kommuner att höja skatten, och om det går att lägga straffavgifter på regionerna när tillgänglighetsmålet inte nås. Allt som i grunden är orsakat av brist på personal, utbildningsplatser och ekonomiska resurser i regionerna. Regeringen vill straffa regionerna för att staten inte tar sitt ansvar.

Vården fungerar inte utan personal som orkar, utan pengar till läkemedel och löner, utan trygghet för den som söker hjälp. Därför vill vi satsa, inte skära ner i statsbudgeten. Vi vill att pengarna ska gå till fler vårdplatser, bättre arbetsvillkor och en tillgänglig sjukvård oavsett om du bor i Storuman eller i Stockholm.

Vänsterpartiet satsar tio miljarder på sjukvården i vår skuggbudget. Det gör vi för att beta av de olagligt långa vårdköerna – men också för att förbättra arbetsvillkoren för personalen inom kvinnosjukvården, förlossningsvården, akuten och ambulanssjukvården.

Vi vill dessutom se en särskild satsning på sjukvården i glesbygden, så att människor får tillgång till vård oavsett var i landet de bor. Det innebär att Västerbottens län skulle få 573 miljoner kronor mer om Vänsterpartiet fick bestämma.

Regeringens politik gör Sverige sjukare. Vänsterpartiet vill göra Sverige friskare.

Karin Rågsjö, Vänsterpartiets sjukvårdspolitiska talesperson

Jonas Karlberg (V), regionråd med ansvar för jämställdhet och jämlikhet, Region Västerbotten

Eva Arvidsson (V), andre vice ordförande i hälso- och sjukvårdsnämnden, Region Västerbotten

Daniel Johansson (V), regionpolitiker och gruppledare i Storuman

Margaretha Löfgren (V), ordförande i beredningen primärvård och tandvård, Region Västerbotten

Sorsele kommun går miste om nästan 1000 kronor per invånare varje år. Region Västerbotten förlorar över 100 miljoner. Det är resurser som hade kunnat gå till vård, skola och omsorg. Samtidigt valde regeringen att stoppa förslaget om en rättvisare kostnadsutjämning. Och Tidöpartierna har valt att göra skattesänkningar som gynnar höginkomsttagare, samtidigt som regionerna under förra året gjorde ett samlat underskott på 9,7 miljarder. Det motsvarar budget för en till region. Vänsterpartiet vill minska skatteorättvisan och öka statens ansvar för jämlik kommunal service.

Kostnadsutjämningen är det viktigaste verktyget för att minska skillnaderna mellan olika kommuner och regioner. Systemet omfördelar via statsbidrag för att jämna ut skillnader mellan områden med många äldre eller barn i skolålder och de som har bättre ekonomiska förutsättningar genom en större andel befolkning i arbetsför ålder. Man väger också in andra strukturella faktorer som gör verksamheten dyrare.

Kort efter att Tidöregeringen tillträdde tillsattes en utredning för att se över kostnadsutjämningssystemet. Utredningen kom fram till att det finns orimliga skillnader mellan kommuner och regioner. Med utredningens förslag hade Region Västerbotten haft 522 kr mer per invånare, Sorsele kommun 950 kr mer per invånare och Umeå kommun 122 kr mer per invånare. Det hade inneburit viktiga och stora tillskott i kassan. Förlorarna skulle bli främst höginkomsttagarkommuner runt Stockholm och i Skåne. Utredningen hamnade i byrålådan.

Regeringen hade också gett ett tilläggsuppdrag. Utredarna skulle svara på om det är möjligt att lagstifta om ett förbud mot att höja kommunalskatten. Utredarna svarade att det skulle vara ett alldeles för stort ingrepp i kommunernas och regionernas självstyre.

Självstyret ska bidra till att medborgarna har nära till besluten och att verksamhet och ekonomi ska kunna anpassas utifrån lokala och regionala förutsättningar och behov. Att prata om jämlik skola eller lika vård för alla ekar tomt om det inte finns pengar att anställa personal med.

I dagarna lade Tidöregeringen ett utredningsuppdrag – återigen om att begränsa kommuners och regioners rätt att ta ut skatt. Det ska läggas till att regeringen valt att inte justera utjämningssystemet, konsekvent valt att inte räkna upp de generella statsbidragen för att kompensera att de tappat i värde. Som konsekvens har hela region-Sverige och ett stort antal kommuner drabbats av stora underskott samtidigt som de tvingats göra besparingar. 2024 gjorde regionerna ett samlat underskott på 9,7 miljarder. Det motsvarar budget för en till region. Samtidigt genomförde regeringen stora skattesänkningar på 30 miljarder. Skattesänkningar som särskilt gynnar höginkomsttagare.

Tidö-partierna aviserar nu ett rekordstort reformutrymme, och förbereder nya skattesänkningar. Offentlig sektor och de som jobbar i den får betala. Vi kommer inte sitta still och acceptera. Vi vill ha en annan regering! Det finns politiska förslag att samarbeta kring, som det har funnits bred uppslutning om. Ta fram utjämningsutredningen igen. Ta fram landsbygdsutredningen. Det finns bra förslag som kan genomföras.

Vänsterpartiet har presenterat 30 förslag och 6 miljarder kronor till Norrland för att sätta Norrland i centrum. Vi kommer att fortsätta visa att en annan väg är möjlig!

Maria Broberg (V), kommunfullmäktiges ordförande, Sorsele kommun
Bore Sköld (V), gruppledare, Umeå kommun
Jonas Karlberg (V), regionråd, Region Västerbotten
Gudrun Nordborg (V), riksdagsledamot

Den 22 september presenterar regeringen sitt budgetförslag för kommande år, och finansminister Elisabeth Svantesson har öppnat för att det kan innehålla skattesänkningar för hushållen. Hittills har den största delen av regeringens satsningar denna mandatperiod utgjorts av skattesänkningar för de rika. Medan väldigt lite resurser har gått till att stärka sjukvården, där behoven av satsningar är stora efter att under flera år ha varit hårt pressad av sviterna från pandemin och inflationen.

Statsminister Ulf Kristersson lovade att ingen vårdpersonal skulle behöva sägas upp, men bröt snabbt det löftet genom att inte tillskjuta i närheten av de pengar som behövdes. Konsekvenserna ser vi över hela landet i form av vårdavdelningar som läggs ned, personal som sägs upp, ökande vårdköer och regioner som höjer skatterna.

Inför det kommande valåret är det dock tänkbart att regeringen öppnar plånboken för fler än de rikaste. Men människor behöver mer än en stärkt hushållskassa, de behöver framtidstro. Förstår Tidö-laget att en gemensam välfärd, med fungerande infrastruktur, utbildning och sjukvård är minst lika viktigt? Vågar i så fall sjukvården hoppas på att få ta del av regeringens valbudgetsatsningar?

Hälso- och sjukvården blir ständigt bättre på att förebygga, behandla och bota sjukdomar, vilket är glädjande för oss alla och bra för samhället. Idag får vi mer sjukvård för pengarna, med det finns också fler behandlingar som vi kan och vill ge till de som behöver. Men det leder också till ökade kostnader för skattebetalarna och regionerna att hantera.

I Västerbotten kämpar vi för att alla invånare ska ha tillgång till en god vård som är likvärdig med resten av landet, men också med den kvalitet och spetskompetens som kan förväntas av ett universitetssjukhus. Vi har prioriterat att hålla vårdavdelningar öppna i glesbygd trots ekonomiska utmaningar. Universitetssjukhuset i Umeå ger specialiserad vård till invånarna i de fyra nordligaste länen och nationell högspecialiserad vård inom flera områden. I samverkan med andra aktörer säkrar vi vård, forskning och utbildning för en hel landsända. Mätningar visar att invånarna har högt förtroende för sjukvården i Västerbotten, men vi vet att alla som behöver vård inte kommer i kontakt med vården tillräckligt snabbt och det är ett problem.

Ett glesbefolkat län med stora avstånd innebär särskilda utmaningar. Västerbotten har en femtedel av Skånes befolkning på en fem gånger så stor yta. Det finns ett utjämningssystem som ska kompensera kommuner och regioner för att de har så olika förutsättningar. En utredning med förslag på förändringar av utjämningssystemet presenterades nyligen. Tanken var att förändringen skulle införas 2026 och det skulle ge Region Västerbotten nästan 100 miljoner kronor mer. Men regeringen har dragit ut på arbetet och inte kommit fram med något förslag.

Inte heller har Tidöpartierna valt att räkna upp statsbidragen med hänsyn till inflationen, så som våra partier vill göra. Kanske beror regeringens ointresse för sjukvården på att Kristdemokraterna, som har ansvar för frågorna nationellt, inte är särskilt måna om att regionerna ska lyckas med sitt uppdrag. De har ju varit tydliga med att de vill ta makten över sjukvården från västerbottningarna och ge den till staten. Vad som skulle ske med våra sjukstugor och sjukhus när det första kravet på effektiviseringar sedan kommer vill vi helst slippa få reda på.

Det vore glädjande för alla medborgare om regeringens budget innehåller några goda nyheter för regionerna och sjukvården, men vi vågar inte hoppas på det. Men oavsett vilket besked regeringen ger så kommer vi fortsätta kämpa för att säkerställa att vård ges efter behov och att vi har en likvärdig hälso- och sjukvård i hela Västerbotten, från fjäll till kust.

Peter Olofsson (S), regionstyrelsens ordförande
Jonas Karlberg (V), regionråd med ansvar för jämlikhet och jämställdhet
Emma Lindqvist (MP), regionråd med ansvar för miljö, klimat och hållbarhet

Det är inte ofta som vi från Vänsterpartiet har anledning att rösta för regeringens förslag i riksdagen. Under våren har det dock hänt, bland annat för starkare kontaktförbud. Ett kontaktförbud till skydd mot en våldsam eller trakasserande person ska nu meddelas oftare, omfatta större geografiska områden, i vissa fall till och med en hel kommun, och oftare förenas med elektronisk övervakning, till exempel fotboja.

En viktig markering är att förbudszonen för kontaktförbudet ska kunna omfatta ett så stort område att polisen ska kunna hinna fram till skydd när en gräns för förbudet överskrids.

Reformen är efterlängtad och det är lätt att säga: Äntligen! Efter att små, små steg i skärpande riktning har tagits flera gånger tidigare. Syftet är främst att förbättra skyddet för kvinnor och barn, men kontaktförbud ska också kunna användas till skydd för målsägande och vittnen. Också den utvidgningen är lätt att välkomna.

Detta är gällande rätt sedan den 1 juli 2025.

Andra ”reformer” innebär bakslag. Kvinnojourerna i Sverige har under decennier byggt upp skyddade boenden som erbjudit kvinnor och deras barn trygghet och kompetent stöd vid uppbrott från en våldsam man. Under senare år har privata intressenter skapat en marknad omkring skyddade boenden. Flera jourer rapporterar att kvinnor och barn som placerats i sådana bolagsdrivna boenden visserligen får ett säkert boende, men mer sällan det stöd och hjälp som de också har trängande behov av. För detta hänvisas kvinnorna ofta till en kvinnojour.

För att begränsa bland annat sådant missbruk har en tillståndsplikt för skyddade boenden införts. Kraven på tillstånd fokuseras dock mer på det fysiska skyddet i form av lås och säkra dörrar liksom på formell utbildning hos personalen än på våldskompetens och beprövade erfarenheter.

De snedvridna kraven för tillstånd har medfört att flera kvinnojourer kapitulerat och lagt ner sina skyddade boenden. En ansökan om tillstånd kostar dessutom 77 500 kr. Institutionen för vård och omsorg, IVO, är den myndighet som ska hantera tillstånden. Efter mejlväxling har vi fått vissa uppgifter: Antalet beviljade tillstånd är nu efter att lagen gällt i mer än ett år, 18 och 21 skyddade boenden har anmälts som drivna av en kommun. Det innebär 39 boenden. Enligt Socialstyrelsens inventering av skyddade boenden fanns det 282 sådana 2019. En katastrofal förändring.

Än värre, lagen presenterades positivt: Stärkta rättigheter för barn och vuxna i skyddat boende, men den innebär faktiskt nya risker för både kvinnor och barn. De särbehandlas. Barnet behöver ett separat tillstånd. Det blir blixtbelyst av denna könsneutrala text i lagens förarbeten: ”Barn som följer med en vårdnadshavare till ett skyddat boende ska bedömas och beviljas insatsen individuellt, och socialnämnden ska ansvara för att tillgodose barnets behov av stöd- och hjälpinsatser. När det finns samtycke från båda vårdnadshavarna ska barnet beviljas insatsen med stöd av socialtjänstlagen. Saknas samtycke från den vårdnadshavare som barnet inte placeras tillsammans med, ska socialnämnden, efter ansökan hos förvaltningsrätten, kunna bevilja barnet en insats i form av skyddat boende.”

Skulle detta kunna innebära att kvinnan inte skulle få ta med sitt barn till skyddat boende? Ja, dessvärre. Praxis varierar men vissa menar att risken för mannens våld upphör när kvinnan lämnat hemmet. Redan två månader efter att den nya lagen trätt i kraft kom den första domen som bekräftade detta. Där bestämdes att barnen skulle bo kvar hos pappan, trots att han utövat våld mot mamman.

Att stifta lagar är en sak, att se till att lagens paragrafer kan omsättas i verkligt stöd för kvinnor och barn som utsätts för mäns våld kräver mycket mer. Det kräver våldskompetens inom rättsväsendet och våra välfärdssystem. Och det kräver ekonomiska resurser för att dessa instanser ska kunna verkställa lagens intentioner. Vänsterpartiet kommer envist att fortsätta att kräva detta. Vi kommer också att begära att socialtjänstminister Camilla Waltersson Grönvall snarast kallas till socialutskottet i höst.

Gudrun Nordborg (V), ledamot i riksdagen och justitieutskottet och Västerbottens riksdagsledamot
Maj Karlsson (V), ledamot i riksdagen och socialutskottet

Kristdemokraterna verkar ha lämnat sin kristna grund för länge sen, i alla fall den som min mormor bekände sig till. Hur kan man annars medverka till att humanitärt bistånd till svältande människor genom UNRWA stoppas, medverka till inhuman migrationspolitik och ta från de fattiga och ge till de rika?

Sista tiden har jag funderat en hel del kring värderingar, mina egna och de som råder i samhället.

Mina föräldrar växte upp i småbrukarhem med många syskon. Mormor var en stark, humoristisk kvinna som fann sin tröst och vägledning i bibeln. ”Bryt den hungrige ditt bröd och den som är fattig och husvill, hav i ditt hem” var en av de deviser som hon faktiskt levde efter. Hennes ande svävar än över släkten! Pappa lyckades, trots kort skolgång, fortbilda sig inom televerket och var tacksam och trogen socialdemokrat hela livet. Alla människors lika värde, yttrandefrihet och solidaritet med de svaga är värderingar jag fått hemifrån och bär med mig. Jag kan därför inte sluta förvånas av den totala avsaknaden av följsamhet till de värderingar som la grunden till ett par av våra politiska partier.

Kristdemokraterna verkar ha lämnat sin kristna grund för länge sen, i alla fall den som min mormor bekände sig till. Hur kan man annars medverka till att humanitärt bistånd till svältande människor genom UNRWA stoppas, medverka till inhuman migrationspolitik och ta från de fattiga och ge till de rika genom skattelättnader och ökad kostnad för till exempel läkemedel?

I ett av Regionfullmäktiges sammanträden i våras ville en av KD:s ledamöter stryka ett påstående som hade framförts i intervju till Demokratiberedningen, därför att det inte passade hens åsikt. Möjligen ett tillfälligt ”feltänk” av en rutinerad politiker, men skrämmande och ett tydligt bevis på att demokrati och yttrandefrihet inte kan tas för givet. Demokratiberedningen gör ett bra arbete och behövs!

Liberalernas inställning är ännu märkligare. Hur kan de vilja genomföra politik som strider mot deras egna grundläggande värderingar och som kommer från ett parti som avskyr liberaler? Obegripligt!

Efter att ha medverkat till genomförandet av SD:s migrations- och klimatpolitik har nu turen kommit till demokratibiståndet. Organisationer, som har gedigen erfarenhet inom området, riskerar nu att bli av med resurser till medan SD:s Hepatica får pengar trots undermåliga ansökningar och att man misslyckats med att nå upp till SIDA:s kriterier.

Efter att upprepade gånger hört ledamöter från SD, trogna sina värderingar, i Regionfullmäktige fördöma satsningar inom demokrati, kultur och jämlikhet har jag svårt att tro att deras ambitioner inom demokratibistånd är seriösa. Tycker liberalerna att deras samarbete med SD har varit lyckat eller har de modet att säga de ovanliga orden i politiska sammanhang: Vi gjorde fel?

Lyckligtvis verkar kyrkan fortfarande agera efter sina värderingar och, tillsammans med andra organisationer, arbeta för att underlätta för människor som drabbats av regeringens inhumana ekonomi- och migrationspolitik. Jag hoppas att kyrkan också handlar klokt när det gäller förvaltning av sitt stora skogsinnehav och inte låter kortsiktiga ekonomiska intressen styra på bekostnad av miljö och biologisk mångfald.

Karin Olsson (V), Regionpolitiker
Medlem i Svenska kyrkan

Replik på Alliansens ”Rödgrön passivitet fördjupar vårdplatsbristen”

Socialstyrelsens senaste genomgång av tillgång på vårdplatser i riket visade att antalet faktiska vårdplatser totalt minskade under 2024. Region Västerbotten är en av de regioner som under samma period ökat sitt faktiska antal vårdplatser. Socialstyrelsens genomgång visade också att Region Västerbotten satt ambitiösa mål på indikatorer med effekt på tillgången till vårdplatser, som personalomsättning, med mera. Några har vi nått, några har vi misslyckats att nå, men ambitionen är tydlig.

Bilden av vilka regioner som har minskat sina vårdplatser mer än förändringen i behov, oavsett brist tidigare, är också tydlig. Det är (då) moderatledda regioner eller regioner där Moderaterna ingår i styret: Halland, Gävleborg och Uppsala. I Uppsala skedde ett skifte i majoritet under 2024 och de ökar nu sina platser. Den region som minskat gapet mest under det gångna året är Region Norrbotten, där en majoritet bestående av S, V och C bygger upp vården igen, i uppstädningen efter det projekt den borgerliga majoriteten drev förra mandatperioden om att minska administrativ personal. Ett projekt som inte kan beskrivas annat än som en sjukvårdspolitisk härdsmälta, och som fick vårdpersonal att säga upp sig i protest.

Region Västerbotten har under 2024 anställt 216 fler personer inom hälso- och sjukvården. Det är läkar-, sjuksköterske- och tandläkarstudenter, en ökning med 97 personer jämfört med 2023. Antalet undersköterskor och sjuksköterskor har ökat med 62 respektive 54 personer. Satsningar på ST-läkare har lett till en ökning av specialistläkare med 19 personer. Dessutom har fler fått finansierade studier till specialistsjuksköterska, vilket bidragit till en ökning av distriktssköterskor med 14 personer.

Totalt sett har hälso- och sjukvårdsförvaltningen ett positivt rekryteringsnetto, med 985 nyanställningar och 690 personer som slutat under 2024. Under samma period har antalet anställda totalt i Region Västerbotten ökat med 148 personer, det vill säga en minskning inom Regionstyrelsen och Regionala utvecklingsnämnden med 68 personer.

Region Västerbotten arbetar utifrån den kompetensförsörjningsstrategi som togs hösten 2022 för åren 2023-2030. Utöver den har den rödgröna majoriteten skrivit fram behov av ytterligare åtgärder i regionplan och verksamhetsåtgärder, både för ekonomi och personalförsörjning, som vi också arbetar vidare med.

Peter Olofsson (S), regionråd och ordförande Regionstyrelsen

Jonas Karlberg (V), regionråd med ansvar för jämställdhet och jämlikhet

Emma Lindqvist (MP), regionråd med ansvar för miljö, klimat och hållbarhet