Den senaste prognosen från Sveriges kommuner och regioner (SKR) visar att läget för regionerna är betydligt allvarligare än när regeringen presenterade sin budget i september. Regionerna kommer att gå med 24 miljarder i underskott om inte regeringen och SD skjuter till mer pengar.

Vi ser med oro på hur det i Sverige sakta men säkert pågår en förändring av hur sjukvården ska organiseras och vem som ska kunna få tillgång till offentligt finansierad vård. Den SD-ledda regeringen menar att regionerna själva ska lösa ekonomin och väljer att inte skjuta till tillräckligt med pengar.

Konsekvenserna blir att sjukhus och vårdcentraler tvingas stänga och att personal varslas. I slutändan blir det medborgarna som får ta notan genom att de får en sämre hälso- och sjukvård.

Det svenska sjukvårdssystemet svartmålas och i stället börjar de borgerliga nu lyfta försäkringsbaserade system som räddningen. Helt enkelt en kampanj för att göra om och marknadisera svensk sjukvård.

Trots SKR:s varningar svälter regeringen ut välfärden och privata sjukvårdsförsäkringar tillåts öka. I förlängningen kommer fattiga människor stå utan sjukvård. Många av de som är fattiga idag är människor som varje dag bidrar till vårt gemensamma samhällsbygge, att de skulle bli utan vård kommer vi aldrig acceptera.

Den SD-ledda regeringen ger inte regionerna tillräckliga statsbidrag för att det ska gå att bedriva en god, jämlik och jämställd vård i hela landet. Statsbidragen har under en lång tid minskat i värde då de inte har följt med inflationen. Kriget i Ukraina och pandemin har dessutom drivit upp priserna och Region Västerbotten har idag inte täckning för den verksamhet vi bedriver.

På grund av detta har flera regioner behövt varsla hundratals anställda men med den utveckling vi har i Västerbotten och de utmaningar vi har i sjukvården så är det inget alternativ. Personalen och deras kompetens är en viktig resurs som ska utvecklas – inte avvecklas. Drar man kortsiktigt ner på personal kan det lätt slå fel och ge stora effekter på såväl arbetsmiljö, som tillgänglighet och ekonomi. Det har vi inte råd med.

Läget är tufft, men vi tror på den svenska välfärdsmodellen där vi gemensamt finansierar en välfärd med hög kvalitet. Vi vill inte hamna i en situation där det är plånboken som avgör vilken vård du kan få. Vi vill inte se ett samhälle där du behöver stå med mössan i hand och be om hjälp för att få det som är en mänsklig rättighet.

Trots det svåra läget kommer vi i Västerbotten att göra allt vi kan för att du som bor här ska få vård efter behov, inte efter storleken på plånboken.

Eva Arvidsson (V), andre vice ordförande i hälso- och sjukvårdsnämnden

Anna-Lena Danielsson (S), ordförande i hälso- och sjukvårdsnämnden

Hans Brettschneider (Mp), ledamot i hälso- och sjukvårdsnämnden

Just nu pågår Västerbotten på Grand där aktörer från Västerbotten, Sverige och världen samlas för erfarenhetsutbyte, nya kontakter, samverkan och påverkan. Ett arrangemang som kostar mycket pengar och som arrangeras i Stockholm, inte i Västerbotten.

Under 2021 lades nästan tre miljoner på arrangemanget, 2,7 miljoner ur regionens tillväxtmedel och 900 000 kr ur egna medel.

Vi i Vänsterpartiet är kritiska till att regionen lägger skattemedel på ett dyrt företagsevent som kommer få västerbottningar till del. Att vi är kritiska till Västerbotten på Grand är inget nytt, men vi tycker att det är särskilt illa när regionen befinner sig i ett ekonomiskt ansträngt läge.

Vi har lagt ett förslag i regionala utvecklingsnämnden om att avveckla Västerbotten på Grand. Den typen av arrangemang behöver inte stödjas med skattemedel.

Ett av argumenten till att ordna eventet i Stockholm har varit att det är svårt att få investerare att resa till norra Sverige. Det ifrågasätter vi. Västerbotten befinner sig i en expansiv fas och det finns många och goda skäl för investerare och företagsföreträdare att bege sig till Västerbotten. Den bästa marknadsföringen kan vi göra på plats.

Västerbotten är intressant just nu och därför anser vi att det finns stora möjligheter att skapa attraktiva mötesplatser, här på plats, i Västerbotten.

Jonas Karlberg (V), regionråd med ansvar för jämställdhet och jämlikhet

Lennart Gustavsson (V), andre vice ordförande i regionala utvecklingsnämnden

Lilian Nilsson (V), ledamot i regionala utvecklingsnämnden

Regeringen och Sverigedemokraternas budget driver Sverige mot en välfärdskollaps. Men det går att stoppa. Allt som krävs är politisk vilja och en klok ekonomisk politik. Det skriver Vänsterpartiets företrädare i Västerbotten.

Under decennier har välfärden skurits ned bit för bit, för att bekosta skattesänkningar och subventioner till de rikaste. Regeringens senaste budget är inget undantag – tvärtom. I den fattas hela 18 miljarder kronor, för att ens bibehålla nuvarande nivå i välfärden enligt Sveriges Kommuner och Regioners beräkningar. Det säger sig självt att detta riskerar att få stora konsekvenser, även här i Västerbotten. Inte minst sjukvården kommer att drabbas.

För att hjälpligt parera regeringens utsvältningspolitik måste många kommuner och regioner runt om i landet nu höja skatterna, för att inte tvingas öka på ofta redan stora budgetunderskott ytterligare. Det innebär att de tyngsta bördorna får bäras av de med låga inkomster, jämfört med om staten skjutit till pengarna.

Västerbotten har både höga skattesatser och många av regionens invånare har sämre kommunal, regional och statlig service än andra delar av landet. Det är effekten av den politik som varit sedan Bildt och som blir ännu starkare med den politik som den SD-beroende regeringen driver. Statens del av välfärdens finansiering har gått från hälften till en tredjedel sedan 2000.

För Vänsterpartiet är vår välfärd vår gemensamma rikedom. Den rikedomen bygger vi upp genom att satsa de resurser som krävs på sjukvården, skolan och omsorgen. För att fixa det har vi i vår statsbudget föreslagit en höjning av skatten på höga inkomster, en särskild skatt på bankernas övervinster, men också avskaffande av ett antal ineffektiva, orättvisa och mycket dyra skattesubventioner. Med de resurserna kan vi inte bara lätta trycken på de mest utsatta hushållen, och på kommunernas och regionernas ekonomi.

Det viktigaste är att vi kan vi lägga hela 20 miljarder mer än regeringen på välfärden. Det skulle inte bara täcka upp för de behov som SKR ser, utan faktiskt möjliggöra fler kollegor åt de anställda och bättra kvalitet åt medborgarna än idag.

Vänsterpartiets budgetförslag på 33 miljarder är samma summa som vi i Västerbotten skulle få ut med en skattehöjning på 40 öre. Det motsvarar lönen till 390 sjuksköterskor. För alla oss som är beroende av välfärden i vår vardag – antingen det är besök på vårdcentral och sjukhus, våra barns skola och förskola, eller ett tryggt äldreboende till våra föräldrar – så skulle det förstås göra en oerhörd skillnad.

För oss vänsterpartister är det självklart att detta måste prioriteras före ytterligare skattesänkningar för de välbeställda, eller utökade subventioner till rikas köksrenoveringar och poolbyggen. Det är en prioritering vi är övertygade om att de allra flesta västerbottningar delar med oss.

Eva Arvidsson (V), andre vice ordförande i hälso- och sjukvårdsnämnden och vice ordförande i distriktsstyrelsen Västerbotten

Daniel Johansson (V), ordförande i demokratiberedningen

Jonas Karlberg (V), regionråd med ansvar för jämställdhet och jämlikhet

Margaretha Löfgren (V), ordförande i beredningen för primärvård och tandvård

Wilmer Prentius (V), ordförande i distriktsstyrelsen Västerbotten

Konstens och kulturens kraft blir tydlig när två kulturplaner ställs emot varandra i Västerbotten: den breda majoritetens och Sverigedemokraternas.

Det blir påtagligt hur SD vill reglera kulturen då den varken ska provocera eller ha mångfald som prioritet. Man skriver svart på vitt: politiska, polariserande och provokativa inslag i konstkonsulentverksamheten ska inte vara i fokus.

Kulturen måste alltid vara fri och vi får inte tumma på den konstnärliga friheten. De konstnärliga och kulturella uttrycken får inte ställas under politiska agendor och ifrågasättande röster får inte tystas. Fri kultur kan bara finnas i en demokrati och ett bevis på att du lever i en demokrati är att kulturen är fri.

Många verksamheter inom konst- och kulturområdet behöver få del av offentliga medel och för ett välfärdsland som Sverige har det sedan länge varit självklart att vara med och offentligt stötta kulturen.

Det gäller även för oss regionalt och den knappa procent som går till konst och kultur i Västerbotten är väl satsade kronor och ören. En minskad kulturfinansiering skulle därför ändå inte kunna ”rädda” de röda siffrorna i regionens budget.

I ett läge där Västerbotten expanderar och vi behöver folk skulle det vara rent kontraproduktivt att skära ner på konst, kultur och folkbildning. Den alternativa kulturplan som SD lägger fram är med andra ord såväl förvirrande som farlig. Den skulle även innebära att Västerbotten tappar det mesta av den statliga medfinansieringen på cirka 90 miljoner kronor.

Region Västerbottens kulturplan är framtagen i bred dialog med länets kulturinstitutioner, verksamheter, kommuner, skapare och föreningar – vi behöver varandra och det är i samverkan vi tillsammans fortsätter utveckla Västerbotten.

De fem kulturpolitiska målen speglar det viktiga arbete vi har framför oss:

• Konsten och kulturen spelar en avgörande roll för samhället och regional utveckling.
• Barn och unga ska ha möjlighet till eget skapande och god tillgång till kultur.
• Kulturarv och kulturmiljöer ska vara levande.
• Goda villkor för professionella kulturskapare ger ett utbud av hög kvalitet.
• Den kulturella infrastrukturen ska vara tillgänglig och jämlik.

Sverigedemokraterna vurmar för kulturarvet, det är vi många som gör, men vi förstår också att dagens kultur är morgondagens kulturarv.

Utan en fri, obunden och dynamisk konst och kultur skulle vårt samhälle bli väldigt tyst och väldigt fattigt.

Vi behöver konst och kultur för dess estetiska värden och själva konsten i sig.

Vi behöver konst och kultur för dess estetiska värden och själva konsten i sig, men också för att det hjälper oss att se bortom det redan givna, utmana oss själva och hjälpa oss när livet känns svårt.

I den tid vi lever i just nu där vi ser att polariseringen ökar, antalet demokratier minskar, har ett pågående krig i vår närhet och där en pandemi hållit oss fångna under några år, så behöver vi mer konst, kultur och bildning, inte mindre.

Agneta Hansson (V), ledamot Kulturberedningen

Rickard Carstedt (S), ordförande Regionala Utvecklingsnämnden

Lars Brännström (MP), ledamot Regionala Utvecklingsnämnden

Nina Björby (S), ordförande Kulturberedningen

Tina Larsson (S), ledamot Kulturberedningen

Lars Lilja (S), ledamot Kulturberedningen

Den rödgröna majoriteten (S, V och Mp) i Region Västerbotten svarar på insändaren ”Är tandvården i Region Västerbotten något att vara stolt över?”, (VK 26/12-23).

Precis som (skribenten/replikören) ser vi i den rödgröna majoriteten de stora utmaningar som regionen står inför när det gäller tandvården, både i nuet och i framtiden. Framför allt är det bristen på tandläkare och den ojämlika tillgängligheten till vård som är problematisk.

I Västerbotten saknas i dagsläget 40–50 tandläkare, störst är bristen i Skellefteå och i inlandet. Bristen innebär färre vårdtillfällen och en försämrad munhälsa. Särskilt då Folktandvården inte kan ge vård efter behov utan, förutom akuttandvård, behöver prioritera patientgrupper i och med det särskilda ansvaret för barn och unga, en patientgrupp de knappt hinner med i dag.

Samma krav ställs inte på de privata tandklinikerna. De bortprioriterar denna patientgrupp då den anses ge för lite intäkter. Dessutom ansvarar regionerna för att folktandvård ska finnas i hela landet medan privattandläkare själva väljer var de vill etablera sig, vilket i dagsläget ofta är i storstäderna.

Privattandläkarna drar ett stort lass med att behandla den äldre befolkningen, men den obalanserade patientfördelningen är problematisk och rent av orimlig sett till de utmaningar vi gemensamt står inför.

Lösningen på utmaningarna anser vi är att samma krav ska ställas på privattandläkarna som på Folktandvården. Det skulle ge Folktandvården bättre förutsättningar att klara sitt uppdrag och vi skulle även få fler tandläkare att arbeta i inlandet, fler tandläkare att jobba kvar inom Folktandvården och möjlighet att arbeta med olika patientgrupper. Men framför allt skulle fler västerbottningar få tillgång till tandvård och tandhälsan skulle förbättras och bli mer jämlik.

Vi är stolta över tandvårdspersonalen som varje dag sliter för att göra människors tandhälsa bättre i regionen. Vi är stolta över det förebyggande arbete som görs för bättre tandhälsa redan i tidig skolålder. Men vi är långt ifrån nöjda, vi vet att mycket behöver göras och nya arbetssätt hittas för att lösa utmaningarna.

För en god och jämlik vård krävs att alla aktörer med gemensamma krafter arbetar tillsammans och drar åt samma håll, här finns inget vi och dem.

Jonas Karlberg (V), regionråd med ansvar för jämställdhet och jämlikhet

Peter Olofsson (S), regionstyrelsens ordförande

Emma Lindqvist (MP), regionråd med ansvar för miljö, klimat och hållbarhet

Kejsarsnitt genomförs utan bedövning, operationer sker utan rent vatten och katastrofal brist på läkemedel kantar vardagen för Gazas invånare.

Den grymhet som den civila befolkningen tvingas genomlida är ofattbar.

Att detta tillåts fortgå med stöd av den svenska regeringen är bortom all förståelse, skriver 22 sjukvårdspolitiker från Vänsterpartiet i Expressen.

Som sjukvårdspolitiker ser vi med fasa på hur en av de mest grundläggande mänskliga rättigheterna förnekas två miljoner palestinier. De drabbas av Israels kollektiva bestraffning av ett helt folk, som sedan årtionden hållits under ockupation.

På samma sätt som de civila israeler som drabbades av Hamas vedervärdiga terrorangrepp fick högklassig sjukvård, är det lika självklart att oskyldiga palestinier ska ha samma rätt. Det är inte så komplicerat att värna denna rätt för den som omfamnar principen om alla människors lika värde.

Israel, med stöd av bland annat den svenska regeringen, förnekar sjukvården rent vatten, elektricitet och tillgång till läkemedel. Vi befinner oss på en plats som kommer att beskrivas som en mörk episod i framtidens historieböcker.

Vi kräver att Sverige ställer sig bakom FN-resolutionen om att kräva ett omedelbart eld upphör. Vi uppmanar den svenska regeringen att göra allt i sin makt för att säkra tillgången till sjukvård för Gazas befolkning.

Den svenska regeringen måste också göra allt i sin makt för att de kolonner med vatten, mat och läkemedel som står vid Gazas gräns omedelbart släpps in. Att förneka alla dessa människor nödhjälp som redan finns på plats är helt oacceptabelt.

Den dag när Gazas gränser öppnas kommer behovet av sjukvård vara enormt. Samtidigt kommer bristen på sjukhus och resurser vara oerhörd. De tusentals människor som drabbas av krigsskador kommer i många fall vara beroende av omfattande sjukvård och rehabilitering resten av sina liv.

Sverige måste därför förbereda sig för en hållbar och långsiktig hjälp till den palestinska sjukvården som med rätt förutsättningar kan göra väldigt mycket.

Utred svenskt fältsjukhus

Men med ständiga krav på evakuering och hot om bombningar av sjukhus måste vi även se vad vi kan bidra med från Sveriges sida just nu. En fråga som vi menar att regeringen borde utreda är möjligheten att ställa ett fältsjukhus till palestiniernas förfogande.

När vi ser hur den svenska regeringen inte står upp för det som är rätt vill vi passa på att hylla alla de medarbetare i sjukvården runtom i landet som står redo att rycka in och göra hjälteinsatser i organisationer som Läkare utan gränser och Röda korset. Vi vill ge allt stöd till all vårdpersonal som står på de vanliga människornas sida när makthavarna brister så grovt.

Den svenska regeringen har kommit in i denna fråga helt fel. Det finns fortfarande möjlighet att ändra sig och göra om, göra rätt. Sverige måste vara en röst som står upp för alla oskyldiga civila – i alla konflikter.

Av:

Karin Rågsjö (V), hälso- och sjukvårdspolitisk talesperson

Alexandra Thomasson (V), regionråd Skåne

Henrik Holmkvist (V), gruppledare Blekinge

Agnes Hultén (V), gruppledare Halland

Carina Örgård (V), regionråd Västra Götaland

Kerstin Wirén (V), gruppledare Kronoberg

Lena Granath (V), regionråd Kalmar

Mikael Ekvall (V), gruppledare Jönköping

Emil Broberg (V), gruppledare Östergötland

Lotta Back (V), gruppledare Sörmland

Jessica Carlqvist (V), regionråd Örebro

Elisabeth Björk (V), regionråd Värmland

Heidi Maria Wallinder (V), oppositionsråd Västmanland

Saga Carlgren (V), regionråd Gotland

Jonas Lindberg (V), oppositionsregionråd Stockholm

Neil Ormerod (V), regionråd Uppsala

Ulla Andersson (V), regionråd Gävleborg

Patrik Liljeglöd (V), oppositionsråd Dalarna

Nina Orefjärd (V), gruppledare Västernorrland

Elin Hoffner (V), regionråd Jämtland-Härjedalen

Jonas Karlberg (V), regionråd Västerbotten

Linda Jonsson (V), regionråd Norrbotten

Från den 1 november mer än fördubblas lägstalönen för att få arbetstillstånd i Sverige, från 13 000 kr till 27 360 kr. Den nya nivån ligger över flera av de idag avtalade lägstalönerna, bland annat inom välfärdssektorn och berör många anställda i Västerbotten.

I Västerbotten påverkas flertalet verksamheter i såväl kommunerna som regionen när oersättliga människor som bär upp välfärden inte får sina uppehållstillstånd förlängda. I Västerbotten handlar det om flera hundratals personer. Människor som arbetar inom allt från äldreomsorg till social omsorg samt hälso- och sjukvård. Bara i Skellefteå, en kommun som står inför stora utmaningar med kompetensförsörjning, berörs hela 200 personer.

Regeringen och SD motiverar höjningen av försörjningskravet med att de vill komma åt arbetslivskriminaliteten, men i själva verket handlar det om att de vill köra ut invandare från Sverige. Ändringen har mötts av kritik från både näringsliv och flera fackförbund.

Tyvärr är det inte bara de blåbruna som är inne på detta. Under förra året föreslog även Socialdemokraterna ett lönekrav på minst 29 880 kronor för arbetskraftsinvandrare. De kom dock snabbt på andra tankar. Det hoppas vi att de blåbruna ska göra också.

Denna höjning kommer i första hand att drabba människor som bor och arbetar i Sverige sedan länge, som är etablerade här och vars barn går i svenska skolor. De riskerar att behöva lämna landet om deras löner inte kommer upp till lägstanivån. I andra hand drabbas företag, kommuner och regioner som har ett stort behov av just arbetskraftsinvandrare. Och i slutändan drabbas du och jag. Alla vi som bor i Västerbotten.

En av de största utmaningarna Sverige står inför är kompetensförsörjning och för att vi ska klara den är utländsk och invandrad kompetens avgörande. Tyvärr kommer regeringens förslag om ett lönegolv för arbetskraftsinvandrare att kraftigt försvåra rekryteringen.

Norrland står inför en gigantisk befolkningsutmaning. Redan innan den nya gröna industrialiseringsvågen konstaterade man att norra Sverige behöver fler människor och att den annalkande bristen på invånare i förvärvsarbetande ålder slår extra hårt mot samhällets välfärdstjänster.

Enligt SKR, Sveriges kommuner och regioner, kommer de som är över 80 år i befolkningen att öka med nästan 50 procent till år 2031. Det innebär att äldreomsorgen behöver öka antalet anställda med 30 procent. Även hälso- och sjukvården behöver öka bemanningen påtagligt. Samtidigt ökar personer i arbetsför ålder och sysselsatta inte tillräckligt under kommande tio år. Att hitta kompetens är den största utmaningen kommuner och regioner står inför. Att då försvåra för den personal som redan arbetar inom denna sektor är verklighetsfrånvänt. Alla som jobbar är goda resurser och vi behöver bli fler.

Utöver detta vill den blåbruna regeringen även minska antalet uppehållstillstånd och avveckla permanenta tillstånd. De har tillsatt en utredning som ska se över en minskning av de svenska uppehållstillstånden till EU:s miniminivå.

Vi i Vänsterpartiet är skarpt kritiska till höjningen av försörjningskravet då detta är rasistisk politik som kommer att drabba alla oss som bor i Västerbotten.

Daniel Johansson, gruppledare, Vänsterpartiet Storuman
Anna Dahlén, gruppledare, Vänsterpartiet Lycksele
Maria Myrstener, gruppledare, Vänsterpartiet Nordmaling
Joakim Wallström, gruppledare, Vänsterpartiet Skellefteå samt kommunalråd i Skellefteå
Lennart Gustavsson, gruppledare, Vänsterpartiet Malå samt kommunalråd i Malå
Åsa Össbo, gruppledare, Vänsterpartiet Vilhelmina
Viktoria Lapinniemi, gruppledare, Vänsterpartiet Vännäs
Bore Sköld, gruppledare, Vänsterpartiet Umeå
Jonas Karlberg, gruppledare, Vänsterpartiet Region Västerbotten samt regionråd med ansvar för jämlikhet och jämställdhet
Paavo Ruokojärvi, gruppledare, Vänsterpartiet Robertsfors
Wilmer Prentius, ordförande, Vänsterpartiet Västerbotten
Kjell Öjeryd, gruppledare Vänsterpartiet Sorsele samt kommunalråd i Sorsele
Lasse Simonsson, ordförande, Vänsterpartiet Dorotea

Från och med oktober i år kommer lönekravet för arbetskraftsinvandrare att höjas från 13 000 kronor till 26 560 kronor. Den nya nivån ligger över flera av de idag avtalade lägstalönerna, bland annat inom välfärdssektorn och berör många kommunalt och regionalt anställda personer.

Regeringen med sitt samarbetsparti SD motiverar höjningen med att de vill komma åt arbetslivs-kriminaliteten men bakom ligger SD:s vilja att köra ut invandare från Sverige. Ändringen har mötts av kritik från både näringsliv och flera fackförbund.

Den kommer inte att förhindra att oseriösa företag utnyttjar människor i behov av arbeten, istället kan dessa företag fortsätta skriva falska avtal om den nya högre lönenivån men egentligen betala ut lägre löner. Flera fack har därför föreslagit att regeringen istället utökar kontroller och har uppföljning och sanktioner mot de som missbrukar systemet.

Förändringen kommer att drabba människor som bor och arbetar i Sverige sedan länge, som är etablerade här och vars barn går i svenska skolor. De riskerar att behöva lämna landet om deras löner inte kommer upp till lägstanivån. I slutändan drabbas företag, kommuner och regioner som idag och framöver har ett stort behov av just arbetskraftsinvandrare.

Faktum är att Sverige och Norrland står inför en stor befolkningsutmaning. Redan innan den nya gröna industrialiseringsvågen, konstaterades att norra Sverige behöver fler människor och att den annalkande bristen på invånare i förvärvsarbetande ålder slår extra hårt mot samhällets välfärdstjänster.

Andelen av befolkningen över 80 år ökar med 50 procent fram till 2031, samtidigt ökar andelen i förvärvsarbetande ålder bara med 4 procent. Av ökningen i förvärvsarbetande ålder står utrikes födda för 95 procent. Totalt rör det sig om 169 000 individer som förväntas komma in på arbetsmarknaden. Det är långt färre än det personalbehov som finns för offentlig sektor och privat näringsliv. Sveriges kommuner och regioner räknar att äldreomsorgen, omsorg om personer med funktionsnedsättning och hälso- och sjukvården behöver öka antalet anställda med cirka 85 000 till följd av demografin.

Att höja försörjningskravet löser inte situationen med arbetskriminalitet. Det riskerar istället att leda till att människor och familjer rycks upp från en stadgad tillvaro i Sverige och att bristen på personal inom flera branscher, inte minst välfärdens viktiga verksamheter, ökar.

Vänsterpartiet värnar de som idag bor och arbetar i Sverige och som byggt upp sina liv här och vi tar ansvar för att hela landet, även Norrland, ska klara kompetensförsörjningen under kommande år.

Jonas Karlberg (V), regionråd, Region Västerbotten

Nina Orefjärd (V), gruppledare, Region Västernorrland

Glenn Berggård (V), regionråd, Region Norrbotten

Elin Hoffner (V), regionråd, Region Jämtland/Härjedalen

Vi i den rödgröna majoriteten trycker hårt på att hälso- och sjukvård ska vara jämställd och jämlik i Västerbotten och vi håller i stort med i den historiebeskrivning som allianspartierna ger i sin debattartikel den 24 augusti.

Vård ska ges efter behov. Där ser vi att hälsotillstånd eller sjukdomar som drabbar kvinnor i större utsträckning historiskt har prioriterats ner och bort, och att det fortfarande sker. Vi har i Region Västerbotten gjort riktade satsningar för att förbättra kvinnosjukvården, men mer finns att göra. En viktig del som vi arbetar med är att alla beslut ska vara jämställdhetsintegrerade, vilket bidrar till att säkra att framtida beslut om sjukvård är jämställda.

Det ska finnas förlossning och kvinnosjukvård vid alla tre sjukhus. Det är vi överens om. Däremot saknas ofta diskussionen om helheten, fram till och efter förlossningen. Ett av de krav rödgröna majoriteten har haft, men som däremot varit lite av en blind fläck för allianspartierna, är att alla hälsocentraler ska ha tillgång till mödrahälsovård och barnhälsovård, ett villkor som finns i Västerbottens vårdval. Krav som gjort att Västerbotten har haft en relativt god tillgång till barnmorskor i primärvården.

Allianspartierna lyfter som ett exempel endometriosvården och att den behöver förbättras. Vi håller med, men vill vara tydliga med att det inte är ett specifikt problem för Region Västerbotten. Socialstyrelsens genomgång inför införandet av nationella riktlinjer placerade Region Västerbotten över genomsnittet i jämförelse med andra regioner men var också tydlig med att det behövs en förbättring i samtliga regioner. Det är något vi håller med om. Jag hoppas att vi har enighet över blockgränserna när vi nu står inför en svår ekonomisk situation av att väga in jämställdhet i de beslut som kommer behöva tas.

Den rödgröna majoriteten ser också att det finns ett värde i att se över reseersättning till kvinnovård, men ser också att det finns andra lösningar som är viktigare, och som gör att reseersättningen spelar mindre roll. Till exempel mödrahälsovård i alla kommuner och ett ansvar för mödrahälsovård och barnhälsovård på alla hälsocentraler. Regionen har också möjlighet att komma närmare, som med mammografibussen eller möjligheten att beställa hem HPV-test i stället för att ta gynekologiskt cellprov på hälsocentralen.

Slutsatsen hittills är att det blir en stor administrativ kostnad för små belopp i ersättning och få som berörs. Vi ser också att förändringar inom vården kan påverka resandet, och det är en av de frågor vi har med oss när vi diskuterar reseersättnings- och taxesystem.

Vänsterpartiet motionerade om reseersättning för mödravård, mammografi och cellprovtagning i Region Norrbotten 2022. Den dåvarande borgerliga regionstyrelsen avslog med motivet att det skulle strida mot en jämställd vård då reseersättning generellt inte utgår för resor för förebyggande hälso- och sjukvård. Vi kan dock se att det finns starka skäl att göra en annan tolkning.

Jonas Karlberg (V), regionråd med ansvar för jämställdhet och jämlikhet