Det finns tydliga ojämlikheter i folkhälsan beroende på geografi, inkomst, ålder och kön. Den generella folkhälsan är sämre i inlandet än vid kusten. Det finns också skillnader inom de större tätorterna där folkhälsan är sämre i mer socioekonomiskt utsatta områden.

Vi i den rödgröna majoriteten, S, V och MP, vill därför reformera Västerbottens hälsoundersökningar genom att

• kraftigt öka genomförandet av VHU i hela länet
• erbjuda alla invånare en undersökning vid 40, 50 och 60 års ålder
• utveckla verksamheten med riktade hälsoinsatser kopplade till undersökningarnas individuella resultat.

Att skapa förutsättningar för god folkhälsa är den bästa investeringen för att undvika ohälsa och sjukdom. Men för att lyckas göra det behöver regionen bli mer förebyggande, jämlik och hållbar.

Många kroniska sjukdomar kan förhindras eller behandlas med förändrade levnadsvanor – till exempel hjärt-kärlsjukdom, cancer, typ 2-diabetes och karies. Och hälso- och sjukvården har ett uttalat uppdrag att arbeta för att förebygga ohälsa.

Västerbottens hälsoundersökningar, VHU, har erbjudits i länets alla kommuner sedan 1996. Målet är att motivera och stödja hälsosammare levnads- och vardagsvanor och på så sätt minska risken för ohälsa och sjukdom. Ett mycket bra arbete utvecklas nu på flera ställen i länet i och med att VHU riktas tydligt till funktionshindrade inom LSS-boenden.

Västerbottens hälsoundersökningar är i grunden ett mycket bra verktyg, men de senaste åren har vi sett en starkt nedåtgående trend vad gäller antalet genomförda VHU. Under ett antal år har deltagandet minskat och det finns en uppenbar risk att man inte når de som behöver undersökningarna mest. Trenden måste brytas.

Vi vill att alla i åldrarna 40, 50 och 60 år ska bli erbjudna en hälsoundersökning. Men man är långt ifrån det målet idag och Västerbottens hälsocentraler väljer i hög grad bort att genomföra hälsoundersökningarna, till viss del på grund av en pressad situation.

Vi uppfattar att många som arbetar inom sjukvården ser fördelarna av förebyggande insatser och vill jobba mer hälsofrämjande, men har svårt att hitta utrymme för det i praktiken. Därför är det viktigt att vi också skapar förutsättningar för medarbetarna att klara av denna satsning.

Efter genomförd undersökning saknas ofta en fortsättning i form av åtgärder för den som behöver göra en livsstilsförändring. Fler stödjande individuella insatser måste till när undersökningen är gjord. VHU behöver utvecklas till att bli Västerbottens hälsoinsatser, VHI.

Det betyder att vi behöver jobba ordentligt med riktade insatser. Det handlar både om att ge extra stöd till de som behöver det mest och att göra insatser mer inkluderande.
God hälsa är idag en klassfråga, det vill vi förändra!

Jonas Karlberg (V), regionråd med ansvar för jämställdhet och jämlikhet
Peter Olofsson (S), regionstyrelsens ordförande
Emma Lindqvist (MP), regionråd med ansvar för miljö, klimat och hållbarhe

Frågan om uranbrytning i alunskiffer och nya gruvor i inlandet handlar inte bara om mineraler. Den handlar om makt, rättvisa och framtiden för våra lokalsamhällen.

Vi i Vänsterpartiet säger tydligt: uranbrytning ska vara förbjuden. Det kommunala vetot mot gruvdrift ska värnas, stärkas och omfatta all gruvbrytning.

I Västerbottens inland vet vi vad naturen betyder. Den är grunden för rennäring, turism, jakt, fiske och livskvalitet. Uranbrytning i alunskiffer innebär enorma mängder gruvavfall, risk för tungmetaller i vatten och påverkan som kan bestå i generationer. Det är inte en tillfällig störning – det är ett irreversibelt ingrepp i landskapet.

Samtidigt har Sverige en av världens lägsta mineralavgifter. Bolagen betalar 0,2 procent av värdet på det som bryts. Det är anmärkningsvärt lågt. I många fall är det utländska riskkapitalbolag som prospekterar – vinsterna lämnar landet medan miljörisken stannar här.

Förespråkarna talar om europeisk självförsörjning. Men så länge privata bolag bryter och säljer på en global marknad finns inga garantier för att Sverige eller EU får tillgång till mineralerna. Självförsörjning kan inte bygga på att vi säljer ut våra naturresurser till högstbjudande.

I inlandet kämpar kommuner för att behålla skola, äldreomsorg och sjukvård. Vi vet hur svårt det är att upprätthålla kritisk samhällsservice med en krympande befolkning och pressad ekonomi. Då är det inte rimligt att vi samtidigt ska ta miljöriskerna medan värdena förs bort.

Historiskt har Norrland levererat skog, malm och vattenkraft till resten av landet. Ändå är det här många kommuner har det tuffast ekonomiskt. Det är ett mönster vi måste våga bryta.

Därför kräver vi:

• Förbud mot uranbrytning
• Stopp för exploatering av alunskiffer
• Ett starkt och orubbligt kommunalt veto
• En kraftigt höjd mineralavgift
• Säkrad finansiering av infrastruktursatsningar, järnväg och väg

Västerbotten ska inte vara en råvarukoloni. Våra naturresurser ska förvaltas långsiktigt, demokratiskt och med respekt för de som bor här.

Framtiden för inlandet och Västerbotten ska inte avgöras i riskkapitalbolagens styrelserum – den avgörs här.

Daniel Johansson, gruppledare Vänsterpartiet Storuman-Tärnaby

Förslaget om en straffavgift för kommuner och regioner som höjer skatten riskerar att slå hårdast mot glesbygden. Samtidigt försvagar statliga beslut kommunernas skatteunderlag. Resultatet riskerar att bli en välfärd som urholkas.

Förslaget om att införa en straffavgift för kommuner och regioner som höjer skatten framställs som ett sätt att hålla nere skattenivåerna. I verkligheten riskerar det att slå hårdast mot glest befolkade delar av landet – inte minst i norra Sverige.

Kommuner och regioner ansvarar för den samhällsservice som människor är beroende av varje dag: skola, sjukvård, vägar, sophantering och trygg omsorg. Det är verksamheter som generationer före oss har byggt upp och som vi har ett gemensamt ansvar att förvalta. Borgerlighetens politik syftar till att marknaden allt mer ska ta hand om vår välfärd. Detta tror inte vi på. Välfärden ska skötas gemensamt!

När staten minskar statsbidragen och samtidigt begränsar kommunernas möjlighet att använda det verktyg som faktiskt finns, så riskerar konsekvensen att bli nedskärningar i välfärden. För många mindre kommuner är en skattehöjning inte ett förstahandsval, utan en sista utväg när kostnaderna ökar och statens stöd inte räcker.

Samtidigt försvåras situationen ytterligare genom politiska beslut som minskar kommunernas skattebas. När människor som bosatt sig och börjat arbeta i en kommun skickas ut ur landet försvinner också framtida skatteintäkter.

Ekvationen går helt enkelt inte ihop. Man kan inte både begränsa kommunernas och regionernas möjligheter att finansiera välfärden och samtidigt minska deras skatteunderlag.

Ingen vill höja skatten mer än nödvändigt. Men verkligheten ser olika ut i olika delar av landet. När staten lägger nya hinder i vägen är risken uppenbar: det är invånarna som får betala priset i form av sämre skola, sämre vård och sämre samhällsservice.

Det är lätt att tala om skattesänkningar från Stockholm. Betydligt svårare är att förklara för människor varför deras välfärd ska bli sämre.

Lilian Nilsson (V), ledamot i regionala utvecklingsnämnden , Region Västerbotten
Jamshed Molki (V), ersättare i regionala utvecklingsnämnden, Region Västerbotten
Lennart Gustavsson (V), andre vice ordförande i regionala utvecklingsnämnden, Region Västerbotten

Riksdagsledamoten Edward Riedl hävdar i sin debattartikel att Moderaterna är ”det riktiga Norrlandspartiet”. Det är ett påstående som inte bara saknar verklighetsförankring – det är ett försök att dölja det faktum att dagens regering, med Sverigedemokraterna som pådrivande kraft, systematiskt sviker Norrland.

I praktiken används Norrland som skattkista för att balansera regeringens budget. När staten drar undan resurser till välfärden, vägrar kompensera för ökade kostnader och samtidigt prioriterar skattesänkningar för höginkomsttagare, hamnar notan hos regioner och kommuner. I Västerbotten innebär det att vi tvingas kompensera för regeringens politik för att undvika uppsägningar i sjukvården.

Detta sker i ett län där många kommuner redan har hög skatt i relation till den service som faktiskt kan erbjudas. Avstånden är långa, behoven stora och kostnaderna högre än i storstadsregionerna. När regeringen – med Ulf Kristersson i spetsen – väljer att sänka skatten för de rikaste i stället för att finansiera välfärden, då tvingas kommuner i Norrland höja skatten för att klara grundläggande uppdrag. En Kristersson-skatt, där priset betalas av vanligt folk i glesbygd.

Men det mest anmärkningsvärda är Sverigedemokraternas syn på Norrland. I debatten om återvandringsbidrag och statsfinanser framställs hela Norrland närmast som en bidragstagande landsända – som ett problem snarare än en tillgång. Det är ett direkt hån mot verkligheten.

Norrland är inte ett bidragsberoende.
Norrland är Sveriges motor.

Det är här elen produceras som driver industrin.
Det är här skogen skapar exportintäkter.
Det är här malmen bryts som bygger välstånd i hela landet.

Ändå behandlas Norrland som ett område där staten kan dra sig tillbaka, där välfärden kan monteras ned och där människor förväntas acceptera sämre villkor än resten av Sverige. Det är ingen slump – det är ett politiskt val. Ett val där Moderaterna genomför och Sverigedemokraterna sätter riktningen.

Att kalla detta för en politik för Norrland är direkt ohederligt.

Ett verkligt Norrlandsparti ser till att de värden som skapas här också kommer tillbaka hit – i form av sjukvård, infrastruktur, statlig närvaro och fungerande välfärd. Det är därför Vänsterpartiet har lagt fram rapporten Norrland i centrum med 30 konkreta och finansierade förslag och 6 miljarder kronor i riktade satsningar på just Norrland som en framtidsregion. Det handlar om att ta ansvar – inte skriva debattartiklar som låtsas som om problemen inte finns.

Så låt oss vara tydliga:
Det är inte Norrland som lever på staten.
Det är staten som lever på Norrland – och som nu, med SD:s välsignelse, sviker.

Det är hög tid att byta regering och få andra prioriteringar. Prioriteringar som bygger hela landet – inte bara de rikaste delarna av det.

Gudrun Nordborg (V), riksdagsledamot
Lennart Gustavsson (V), andre vice ordförande i regionala utvecklingsnämnden, Region Västerbotten
Daniel Johansson (V), ordförande demokratiberedningen Region Västerbotten och gruppledare i Storumans kommun

Den 6 februari firar vi samernas nationaldag. Det är en dag för stolthet, språk och kultur – men också en dag för eftertanke. För bakom högtidstal och flaggor finns en verklighet där samer i Sverige har sämre hälsa än majoritetsbefolkningen, och där samhället fortfarande inte fullt ut tar sitt ansvar.

I Västerbotten lever en stor del av den samiska befolkningen spridd över hela länet. Forskning och erfarenheter visar att psykisk ohälsa, stressrelaterade sjukdomar och suicid oftare drabbar samer, något som hänger samman med historiska övergrepp, diskriminering, språkförlust och dagens fortsatta konflikter kring mark, naturresurser och rennäring.

Trots detta saknar Sverige fortfarande ett nationellt samiskt kompetenscenter för psykisk hälsa.

Norge har gjort det – Sverige har inte det

I Nordnorge finns SANKS – Samiskt nationellt kompetenscenter för psykisk hälsa och beroendevård. Där erbjuds specialiserad vård som är språkligt och kulturellt anpassad för samer. SANKS kombinerar klinisk verksamhet med forskning, utbildning och stöd till andra vårdgivare.

Sverige saknar en motsvarighet, det vill vi ändra på.

I dag tvingas svenska regioner i praktiken köpa vård från Norge för att samiska patienter ska få den kompetens de har rätt till. Det är ett tydligt misslyckande för ett land som gärna beskriver sig som en föregångare i frågor om mänskliga rättigheter och jämlik vård.

Västerbotten kan och bör gå före

I Vänsterpartiets valplattform för Västerbotten slår vi fast att arbetet för samers hälsa måste växlas upp. De kunskapsnätverk som byggts tillsammans med andra regioner i Sápmi är viktiga – men de räcker inte.

Vi vill ta nästa steg och etablera ett svenskt kompetenscenter för samisk psykisk hälsa, med koppling till Centrum för hälsa i glesbygd. Ett sådant center skulle:

• säkerställa jämlik vård på samiska villkor
• bygga långsiktig nationell kompetens i Sverige
• stärka forskning, utbildning och metodutveckling
• minska beroendet av andra länders vårdsystem

Att placera ett sådant center i Västerbotten är logiskt – här finns både den samiska närvaron, erfarenheten av glesbygdsmedicin och kunskap om de särskilda livsvillkor som präglar Sápmi.

System som inte är byggda för samers livsvillkor

För samer som lever och verkar inom rennäringen är dagens samhällsorganisation ofta ett hinder. Vård, myndighetskontakter och stödinsatser är fortfarande uppbyggda kring en fast bostadsort – trots att många renägare lever ett rörligt liv över stora geografiska områden.

Detta leder till sämre tillgång till vård och samhällsservice, och förstärker den ojämlikhet som redan finns. Ett samiskt kompetenscenter skulle också kunna bidra till att utveckla vårdformer och arbetssätt som faktiskt fungerar för samiska livsvillkor.

En rättighetsfråga – inte ett särintresse

Rätten till vård på lika villkor gäller alla. För samer handlar det dessutom om urfolksrättigheter och om att staten tar ansvar för konsekvenserna av historiska och pågående övergrepp.
På samernas nationaldag vill vi därför vara tydliga:

Sverige måste sluta ligga efter. Det är hög tid att etablera ett svenskt alternativ till SANKS och säkerställa att samer i Sverige får den vård de har rätt till.

Vänsterpartiet i Region Västerbotten är redo att ta det ansvaret.

Jonas Karlberg (V), regionråd med ansvar för jämställdhet och jämlikhet
Margaretha Löfgren (V), ordförande i beredningen för primärvård och tandvård
Daniel Johansson (V), ordförande i demokratiberedningen
Anna Dahlen (V), andre vice ordförande i beredningen för funktionshinder och samverkan
Eva Arvidsson (V), andre vice ordförande i hälso- och sjukvårdsnämnden

När vi i den rödgröna majoriteten gick in i denna mandatperiod var målet tydligt – primärvården behöver utvecklas för att kunna tillgodose västerbottningarnas behov. För att vi ska klara detta måste vi också förbättra förutsättningarna för de som jobbar i primärvården.

Primärvården är den del av hälso- och sjukvården som ska vara närmast invånarna och se till personens hela vårdbehov. I Västerbotten har vi minst en hälsocentral eller sjukstuga i varje kommun, men vi behöver göra mer för att bättre kunna svara upp mot medborgarnas behov och bidra till jämlik hälsa i befolkningen.

Under mandatperioden har vi genomfört en översyn av primärvården och dess uppdrag för att framför allt öka tillgängligheten, och förbättra omställningen till nära vård. Detta har resulterat i att vi från den 1 januari 2026 har ett nytt och uppdaterat uppdrag för primärvården i Västerbotten, med nya regler för ersättning och uppföljning. Senast en större förändring i primärvården gjordes var 2010 när dåvarande Västerbottens läns landsting införde vårdvalet inom primärvården.

Primärvården är finansierad genom en ersättningsmodell som består av en fast och en rörlig del. Från och med januari 2026 kommer den fasta delen bli höjd från 87 procent till 96 procent av den totala ersättningen. Med andra ord kommer hälsocentralerna och sjukstugorna bli mindre beroende av den rörliga ersättningen. Därigenom får de större möjlighet att styra sin verksamhet.

En höjd fast ersättning bygger på tillit och högre grad av tillitsbaserad styrning. Att minska den rörliga ersättningen innebär mindre tid för administration och mer tid för vård. Fokus är att se patienten och dennes behov. Målet är hög tillgänglighet, nöjda patienter och personal som trivs.

Vi satsar på primärvården

I den rödgröna regionbudgeten för 2026 satsar vi ytterligare 40 miljoner på primärvården. 25 miljoner av denna satsning går till att öka den fasta ersättningen för primärvården. För att långsiktigt stärka de ekonomiska förutsättningarna har vi beslutat att varje år öka uppräkningen till primärvården mer än övrig verksamhet. För det kommande året innebär det ytterligare 15 miljoner. Mer pengar till vårdpersonalen på hälsocentralerna och sjukstugorna.

Vi genomför också en förändring så att för en mer jämlik fördelning av resurserna, utifrån att vårdbehovet är olika för olika grupper. Redan idag får hälsocentraler och sjukstugor kompensation om de ligger i glesbygd och har många äldre listade patienter. Dessutom kompenserar man för patienter som löper större risk för ohälsa utifrån socioekonomiska förutsättningar, en ersättning som nu kommer höjas. Kvinnor har i regel ett större behov av vård än män när det gäller primärvården, ett exempel är mödrahälsovården. Utifrån detta har vi nu lagt till kön som en fördelningsgrund. Rent konkret innebär dessa förändringar att länets sjukstugor och hälsocentraler får bättre förutsättningar att bedriva en god och jämlik vård utifrån patienternas behov.

Det är viktigt att invånarna känner sig trygga med att komma i kontakt med vården för att få tid för medicinsk bedömning och behandling. Vi har därför tagit fram en ny uppföljningsplan för primärvårdens verksamheter. Detta för att säkerställa att primärvården klarar sina mål och sitt uppdrag.

Vi lever idag allt längre och primärvården behöver klara av att hantera mer och fler behov hos medborgarna. Dessutom finnas nära där man bor. Med de här förändringarna tar vi nu steg mot att ändra primärvårdens förutsättningar för att möta dagens och morgondagens behov.

Jonas Karlberg (V), regionråd med ansvar för jämställdhet och jämlikhet
Peter Olofsson (S), regionråd samt regionstyrelsens ordförande
Emma Lindqvist (MP), regionråd med ansvar för miljö, klimat och hållbarhet

Regeringen och Sverigedemokraterna avsätter i årets budget omfattande medel för att få människor att lämna Sverige – genom ett så kallat återvändandestöd – trots att flera kommuner inte är intresserade eller anser att det är en bra sak.

Jokkmokks kommun fick en förfrågan från den nationella samordnaren för arbetet med frivillig återvandring. Kommunstyrelsens ordförande var väldigt tydlig i kommunens svar: Tack men nej tack. Och i Västerbotten har större delen av kommunerna och Region Västerbottens rödgröna styre tydligt sagt nej. Västerbotten behöver fler invånare – inte färre!

Sverigedemokraterna är inte så värst nöjda med vad som nu närmast får liknas vid ett nationellt upprop. Att deras respons innehåller ett illa dolt hot mot hur vårt samhälle är uppbyggt är inte heller särskilt förvånande, men väl ett skäl för oro och upprördhet. Särskilt för alla oss som bor norr om Gävle.

SD skriver nämligen: ”Jokkmokk är samtidigt totalt beroende av stöd från staten. Frågan är då enkel: varför ska staten lägga resurser på att stötta en kommun som så öppet avvisar samarbete med landets demokratiskt valda regering?”. Helt enkelt: lyd oss eller bli av med alla statliga stöd.

Att SD tycker att det här med kommunalt självbestämmande är något oviktigt har blivit väldigt tydligt. Det går att utläsa i deras respons till Jokkmokks kommun och det är kanske ännu tydligare när de, tillsammans med övriga regeringspartier, nu avskaffat det kommunala vetot för uranbrytning.

För oss som bor i norra Sverige är det dags att inse att SD är ett utpräglat storstadsparti. Våra naturresurser vill man ha, men ve oss om vi vill behålla människor som kan jobba i vård, skola och omsorg. Elen vi producerar klarar de sig inte utan, Västerbotten är landets tredje största producent av el (enligt SVT Västerbotten), men när vi inte går med på deras politik född ur rasism ska vi straffas och svältas till lydnad.

Vänsterpartiet har lagt ett förslag på riksdagens bord. Att fördela om 1,4 miljarder från återvandringsbidrag till glesbygdskommunerna. Kommunerna behöver fler lärare och vårdanställda, inte färre invånare. Vi behöver en politik som ökar jämlikheten, som håller ihop landet och som stärker välfärden.

Nästa år går Sverige till valurnorna, och kan äntligen byta ut högerregeringens sverigefientliga politik, och sätta Norrlands – snarare än Stockholms – behov i centrum.

Daria Mårtensson (V), ordförande, Malå
Lennart Gustavsson (V), gruppledare, Malå
Anna Dahlén (V), ordförande och gruppledare, Lycksele
Paavo Ruokojärvi (V), ordförande, Robertsfors
Joakim Wallström (V), gruppledare, Skellefteå
Filip Palukka (V), ordförande, Skellefteå
Daniel Johansson (V), gruppledare, Storuman
Linda Glasin (V), ordförande, Storuman
Viktoria Lapinniemi (V), gruppledare, Vännäs
Hanna Lindberg (V), ordförande, Vännäs
Åsa Össbo (V), gruppledare, Vilhelmina
Margaretha Löfgren (V), ordförande, Vilhelmina
Lars Simonsson (V), ordförande, Dorotea
Berit Edvardsson (V), ordförande, Umeå
Bore Sköld (V), gruppledare, Umeå
Isabelle Sjöström (V), ordförande, Nordmaling
Kjell Öjeryd (V), ordförande och gruppledare, Sorsele
Rolf Attmarsson (V), Vindeln
Wilmer Prentius (V), ordförande, Västerbotten
Jonas Karlberg (V), regionråd, Västerbotten
Anny Berglin (V), Jämtland Härjedalen

Sjukvården går på knäna. Det är inte ett slitet uttryck, det är verkligheten för sjuksköterskan som tvingas ta dubbla pass, för ambulanspersonalen som inte hinner äta, för patienten som får vänta i månader på operation. Region efter region tvingas skära ner. Och vad gör regeringen? Jo, står bredvid och applåderar sig själv för “ansvarstagande ekonomi”.

I verkligheten handlar deras “ansvar” om nedskärningar. Om minus i budgeten för de som räddar liv, medan pengar rinner i väg till skattesänkningar för de rikaste. Regeringen snackar om att korta köerna, men driver en politik som förlänger dem. Sedan regeringen tillträdde har 80 000 fler människor väntat olagligt länge på vård, och i dag har bara tre regioner i landet tillräckligt med vårdplatser.

Lågkonjunkturen, som regeringen struntat i att motverka, har gjort att kommuner och regioner tappat 27 miljarder i skatteintäkter sedan 2022. Som lök på laxen utreder regeringen nu hinder för regioner och kommuner att höja skatten, och om det går att lägga straffavgifter på regionerna när tillgänglighetsmålet inte nås. Allt som i grunden är orsakat av brist på personal, utbildningsplatser och ekonomiska resurser i regionerna. Regeringen vill straffa regionerna för att staten inte tar sitt ansvar.

Vården fungerar inte utan personal som orkar, utan pengar till läkemedel och löner, utan trygghet för den som söker hjälp. Därför vill vi satsa, inte skära ner i statsbudgeten. Vi vill att pengarna ska gå till fler vårdplatser, bättre arbetsvillkor och en tillgänglig sjukvård oavsett om du bor i Storuman eller i Stockholm.

Vänsterpartiet satsar tio miljarder på sjukvården i vår skuggbudget. Det gör vi för att beta av de olagligt långa vårdköerna – men också för att förbättra arbetsvillkoren för personalen inom kvinnosjukvården, förlossningsvården, akuten och ambulanssjukvården.

Vi vill dessutom se en särskild satsning på sjukvården i glesbygden, så att människor får tillgång till vård oavsett var i landet de bor. Det innebär att Västerbottens län skulle få 573 miljoner kronor mer om Vänsterpartiet fick bestämma.

Regeringens politik gör Sverige sjukare. Vänsterpartiet vill göra Sverige friskare.

Karin Rågsjö, Vänsterpartiets sjukvårdspolitiska talesperson

Jonas Karlberg (V), regionråd med ansvar för jämställdhet och jämlikhet, Region Västerbotten

Eva Arvidsson (V), andre vice ordförande i hälso- och sjukvårdsnämnden, Region Västerbotten

Daniel Johansson (V), regionpolitiker och gruppledare i Storuman

Margaretha Löfgren (V), ordförande i beredningen primärvård och tandvård, Region Västerbotten

Sorsele kommun går miste om nästan 1000 kronor per invånare varje år. Region Västerbotten förlorar över 100 miljoner. Det är resurser som hade kunnat gå till vård, skola och omsorg. Samtidigt valde regeringen att stoppa förslaget om en rättvisare kostnadsutjämning. Och Tidöpartierna har valt att göra skattesänkningar som gynnar höginkomsttagare, samtidigt som regionerna under förra året gjorde ett samlat underskott på 9,7 miljarder. Det motsvarar budget för en till region. Vänsterpartiet vill minska skatteorättvisan och öka statens ansvar för jämlik kommunal service.

Kostnadsutjämningen är det viktigaste verktyget för att minska skillnaderna mellan olika kommuner och regioner. Systemet omfördelar via statsbidrag för att jämna ut skillnader mellan områden med många äldre eller barn i skolålder och de som har bättre ekonomiska förutsättningar genom en större andel befolkning i arbetsför ålder. Man väger också in andra strukturella faktorer som gör verksamheten dyrare.

Kort efter att Tidöregeringen tillträdde tillsattes en utredning för att se över kostnadsutjämningssystemet. Utredningen kom fram till att det finns orimliga skillnader mellan kommuner och regioner. Med utredningens förslag hade Region Västerbotten haft 522 kr mer per invånare, Sorsele kommun 950 kr mer per invånare och Umeå kommun 122 kr mer per invånare. Det hade inneburit viktiga och stora tillskott i kassan. Förlorarna skulle bli främst höginkomsttagarkommuner runt Stockholm och i Skåne. Utredningen hamnade i byrålådan.

Regeringen hade också gett ett tilläggsuppdrag. Utredarna skulle svara på om det är möjligt att lagstifta om ett förbud mot att höja kommunalskatten. Utredarna svarade att det skulle vara ett alldeles för stort ingrepp i kommunernas och regionernas självstyre.

Självstyret ska bidra till att medborgarna har nära till besluten och att verksamhet och ekonomi ska kunna anpassas utifrån lokala och regionala förutsättningar och behov. Att prata om jämlik skola eller lika vård för alla ekar tomt om det inte finns pengar att anställa personal med.

I dagarna lade Tidöregeringen ett utredningsuppdrag – återigen om att begränsa kommuners och regioners rätt att ta ut skatt. Det ska läggas till att regeringen valt att inte justera utjämningssystemet, konsekvent valt att inte räkna upp de generella statsbidragen för att kompensera att de tappat i värde. Som konsekvens har hela region-Sverige och ett stort antal kommuner drabbats av stora underskott samtidigt som de tvingats göra besparingar. 2024 gjorde regionerna ett samlat underskott på 9,7 miljarder. Det motsvarar budget för en till region. Samtidigt genomförde regeringen stora skattesänkningar på 30 miljarder. Skattesänkningar som särskilt gynnar höginkomsttagare.

Tidö-partierna aviserar nu ett rekordstort reformutrymme, och förbereder nya skattesänkningar. Offentlig sektor och de som jobbar i den får betala. Vi kommer inte sitta still och acceptera. Vi vill ha en annan regering! Det finns politiska förslag att samarbeta kring, som det har funnits bred uppslutning om. Ta fram utjämningsutredningen igen. Ta fram landsbygdsutredningen. Det finns bra förslag som kan genomföras.

Vänsterpartiet har presenterat 30 förslag och 6 miljarder kronor till Norrland för att sätta Norrland i centrum. Vi kommer att fortsätta visa att en annan väg är möjlig!

Maria Broberg (V), kommunfullmäktiges ordförande, Sorsele kommun
Bore Sköld (V), gruppledare, Umeå kommun
Jonas Karlberg (V), regionråd, Region Västerbotten
Gudrun Nordborg (V), riksdagsledamot

Den 22 september presenterar regeringen sitt budgetförslag för kommande år, och finansminister Elisabeth Svantesson har öppnat för att det kan innehålla skattesänkningar för hushållen. Hittills har den största delen av regeringens satsningar denna mandatperiod utgjorts av skattesänkningar för de rika. Medan väldigt lite resurser har gått till att stärka sjukvården, där behoven av satsningar är stora efter att under flera år ha varit hårt pressad av sviterna från pandemin och inflationen.

Statsminister Ulf Kristersson lovade att ingen vårdpersonal skulle behöva sägas upp, men bröt snabbt det löftet genom att inte tillskjuta i närheten av de pengar som behövdes. Konsekvenserna ser vi över hela landet i form av vårdavdelningar som läggs ned, personal som sägs upp, ökande vårdköer och regioner som höjer skatterna.

Inför det kommande valåret är det dock tänkbart att regeringen öppnar plånboken för fler än de rikaste. Men människor behöver mer än en stärkt hushållskassa, de behöver framtidstro. Förstår Tidö-laget att en gemensam välfärd, med fungerande infrastruktur, utbildning och sjukvård är minst lika viktigt? Vågar i så fall sjukvården hoppas på att få ta del av regeringens valbudgetsatsningar?

Hälso- och sjukvården blir ständigt bättre på att förebygga, behandla och bota sjukdomar, vilket är glädjande för oss alla och bra för samhället. Idag får vi mer sjukvård för pengarna, med det finns också fler behandlingar som vi kan och vill ge till de som behöver. Men det leder också till ökade kostnader för skattebetalarna och regionerna att hantera.

I Västerbotten kämpar vi för att alla invånare ska ha tillgång till en god vård som är likvärdig med resten av landet, men också med den kvalitet och spetskompetens som kan förväntas av ett universitetssjukhus. Vi har prioriterat att hålla vårdavdelningar öppna i glesbygd trots ekonomiska utmaningar. Universitetssjukhuset i Umeå ger specialiserad vård till invånarna i de fyra nordligaste länen och nationell högspecialiserad vård inom flera områden. I samverkan med andra aktörer säkrar vi vård, forskning och utbildning för en hel landsända. Mätningar visar att invånarna har högt förtroende för sjukvården i Västerbotten, men vi vet att alla som behöver vård inte kommer i kontakt med vården tillräckligt snabbt och det är ett problem.

Ett glesbefolkat län med stora avstånd innebär särskilda utmaningar. Västerbotten har en femtedel av Skånes befolkning på en fem gånger så stor yta. Det finns ett utjämningssystem som ska kompensera kommuner och regioner för att de har så olika förutsättningar. En utredning med förslag på förändringar av utjämningssystemet presenterades nyligen. Tanken var att förändringen skulle införas 2026 och det skulle ge Region Västerbotten nästan 100 miljoner kronor mer. Men regeringen har dragit ut på arbetet och inte kommit fram med något förslag.

Inte heller har Tidöpartierna valt att räkna upp statsbidragen med hänsyn till inflationen, så som våra partier vill göra. Kanske beror regeringens ointresse för sjukvården på att Kristdemokraterna, som har ansvar för frågorna nationellt, inte är särskilt måna om att regionerna ska lyckas med sitt uppdrag. De har ju varit tydliga med att de vill ta makten över sjukvården från västerbottningarna och ge den till staten. Vad som skulle ske med våra sjukstugor och sjukhus när det första kravet på effektiviseringar sedan kommer vill vi helst slippa få reda på.

Det vore glädjande för alla medborgare om regeringens budget innehåller några goda nyheter för regionerna och sjukvården, men vi vågar inte hoppas på det. Men oavsett vilket besked regeringen ger så kommer vi fortsätta kämpa för att säkerställa att vård ges efter behov och att vi har en likvärdig hälso- och sjukvård i hela Västerbotten, från fjäll till kust.

Peter Olofsson (S), regionstyrelsens ordförande
Jonas Karlberg (V), regionråd med ansvar för jämlikhet och jämställdhet
Emma Lindqvist (MP), regionråd med ansvar för miljö, klimat och hållbarhet