Klassamhället lever vidare och ojämlikheten ökar i Sverige, även i vårt län. Den generella folkhälsan är sämre i inlandet än vid kusten. Det finns också skillnader inom de större tätorterna där folkhälsan är sämre i de områden som är socioekonomiskt utsatta. Vi lever idag längre, men antalet ökade levnadsår är inte jämlikt fördelat. Den ökade ohälsan innebär också ökat behov av medicinering.
Region Västerbotten har legat långt fram i folkhälsoarbetet, och har under många år samlat på sig gedigen kunskap och erfarenhet jämfört med andra regioner. Det är otroligt viktigt att ta tillvara och utveckla den erfarenheten och att resurser prioriteras utifrån där behoven är störst.
Forskning på folkhälsoområdet visar att förebyggande insatser inte enbart leder till bättre och jämlik hälsa utan också är ekonomiskt lönsamt för både individen och samhället. Men också att det är svårt att räkna hem vinsterna för en enskild verksamhet och att effekterna av insatserna är svåra att förutse.
Att skapa förutsättningar för god folkhälsa är den bästa investeringen för att undvika ohälsa och sjukdom. För att göra det behöver regionen byta fokus från att vara diagnosticerande, vård- och sjukhustung till att vara förebyggande, jämlik och hållbar.
Västerbotten har en lång tradition av att arbeta förebyggande med folkhälsa. Västerbottens hälsoundersökningar, VHU, erbjuds i länets samtliga kommuner sedan 1996. För att öka tillgängligheten till VHU görs besöken numera digitalt. Målet är att motivera och stödja hälsosammare levnads- och vardagsvanor och på så sätt minska risken för framtida hjärt- och kärlsjukdomar och diabetes. Under ett antal år har deltagandet i VHU minskat. Det finns en uppenbar risk att VHU inte når dem som behöver det stöd VHU innebär mest. Därför behöver VHU anpassas och förstärkas för att nå alla. Vänsterpartiet vill att VHU används som ett verktyg för att förbättra folkhälsan med ett uttalat syfte att minska ojämlikhet i hälsa.
Västerbotten har en stor samisk befolkning i hela länet. Samer drabbas i högre grad av ohälsa än majoritetsbefolkningen. Under senare år har en del forskning och insatser gjorts, men vi anser att mer behöver göras. De kunskapsnätverk som etablerats i samarbete med våra grannregioner i Sápmi måste fortsätta stärkas och vi bör sträva efter att etablera ett kompetenscenter för samisk psykiska hälsa kopplat till Centrum för hälsa i glesbygd (tidigare Glesbygdsmedicinskt centrum) i Storuman. Vi vill se en motsvarighet till Sanks i Norge.
För de samer som lever och verkar inom rennäringen kan den statliga, regionala och kommunala administrativa organisationen utifrån en fast bostadsort, vara ett hinder för tillgången till samhällstjänster som vård och kontakt med myndigheter.