Inom många kommunala verksamheter i Västerbotten förväntas vårdpersonal vara ombytta och klara när arbetspasset börjar. För vård och omsorg finns det tydliga krav på arbetskläder för att minska smittspridning och skydda både personal och brukare, och personalen får inte komma till arbetsplatsen ombytta.
I praktiken innebär det att personalen förväntas byta om till arbetskläder på sin egen fritid — utan ersättning — men ändå på arbetsplatsen. För många handlar det om upp till 30 minuter per arbetspass.
Det kan låta som en liten sak, men över tid blir det många timmar obetalt arbete. Samtidigt vet vi att vård- och omsorgsyrken redan är pressade. Enligt fackförbundet Kommunal är hållbara arbetstider och möjlighet till återhämtning avgörande för en bra arbetsmiljö. Många inom välfärden arbetar redan under hög belastning, där stress och brist på vila är ett växande problem. När arbetskläder är en förutsättning för att kunna utföra arbetet borde det också vara självklart att ombytet räknas som arbetstid.
Tyvärr möts frågan ofta av argument som: ”vi har alltid gjort så”, ”det handlar om sunt förnuft” eller ”det handlar om att ge och ta”. Men bara för att något alltid har gjorts på ett visst sätt betyder det inte att det är rätt – eller att det ska fortsätta. Och det sunda förnuftet säger att den som utför arbetsuppgifter också ska få ersättning för det.
I dag upplever många inom vården att det mest handlar om att ge, medan väldigt lite kommer tillbaka. Kanske är det dags att ställa en enkel fråga: Vill vi verkligen fortsätta bjuda våra arbetsgivare på vår fritid – utan ersättning och ibland utan ens ett tack?
Vårdpersonalen förtjänar bättre än så.
Daria Mårtensson, facklig-politisk ansvarig Vänsterpartiet Västerbotten
Arvid Lindgren, facklig-politisk ansvarig Vänsterpartiet Västerbotten