Lösningen som de borgerliga partierna föreslår i sin debattartikel i VK den 30 januari innebär inte mindre administration och kortare led från golv till ledning. Det bäddar däremot för mer administration.

Vi i den politiska majoriteten har en pragmatisk syn på organisation. Vi utgår från de förutsättningar vi har i form av personal, ekonomiska resurser, de behov invånarna i Västerbotten och norra Sveriges sjukvårdsregion har och på vilket sätt organisationen kan vara ett verktyg för att nå dit vi vill.

Västerbotten är en stor region, sett till yta och avstånd, men sett till befolkningsmängden är vi i jämförelse med andra regioner små. Det innebär också att många verksamheter inom Region Västerbotten skulle vara väldigt små om de inte samordnades med andra.

I en region som Västerbotten är värdet av en sammanhållen sjukvårdsorganisation stor och faktiskt något av det som gör oss unika. Vi har talat om det som ett sjukhus på tre orter. Det gör också att vi har kunnat hantera de skillnader i förutsättningar som finns mellan de tre sjukhusen på ett oftast konstruktivt sätt. Västerbotten kan inte ge lika vård vid alla sjukhusen, men det går att öka tillgången till hälso- och sjukvård för alla invånare genom en sammanhållen organisation där alla verksamheter i hela regionen hjälps åt.

Ett exempel. År 2017, då sex nya länskliniker organiserades inom sjukhusvården gjordes det utifrån ett konstaterande att den vård som erbjöds skilde sig åt beroende på var man bodde. Det fanns olika köer vid de tre sjukhusen och samma vård erbjöds inte alla patienter. Regionen erbjöd inte jämlik vård där störst behov går först. För små och sköra enheter leder detta till en ojämlik tillgång till hälso- och sjukvård.

Vi har lyft ut vissa verksamheter från länskliniker när det har gett försämrade konsekvenser och har alltid ett överordnat mål: Vi ska ha en jämlik och jämställd tillgång till hälso- och sjukvård, och de mest behövande ska få vård först. Det är den riktning vi i den rödgröna majoriteten väljer att gå.

Lösningen som de borgerliga partierna föreslår innebär inte, som de själva hävdar, mindre administration och kortare led från golv till ledning. Tvärtom bäddar det för mer administration, och troligtvis ökande konkurrens om resurser, forskningsanslag, studenter och personal mellan sjukhusen. Det är vad vi ser när vi tittar på andra regioner som organiserat sig så.

När man vill att varje sjukhus ska vara en helt egen resultatenhet innebär det en egen budget och eget ansvar för att lösa de problem som uppstår. Allt för ofta innebär det att var och en blir sig själv närmast. När vården blir alltmer avancerad och specialiserad driver utvecklingen på mot en centralisering. Den utvecklingen bryts inte av att dela upp organisationen i fler enheter. Det kommer leda till att stora blir större och de små tynar bort.

Lokal förankring och ett nära ledarskap väger samtidigt mycket tungt. Det är därför vi har olika organisationer för olika verksamheter. Det är därför vi vill att personalen ska ha stort inflytande över hur verksamheten ska bedrivas. Det är också därför vi på samma sätt inte är för ett förstatligande av hälso- och sjukvården.

Jonas Karlberg (V), regionråd med ansvar för jämställdhet och jämlikhet
Peter Olofsson (S), regionstyrelsens ordförande
Emma Lindqvist (MP), regionråd med ansvar för miljö och hållbarhet

Uppdaterades: 15 feb 2023