Euron ger centralstyre
Jonas Sjöstedt och Ulla Andersson skriver ett debattinlägg i GP med anledning av mötet mellan regeringscheferna inom EU. Striktare regler för EU:s valutaunion står högst på dagordningen föt mötet.
Inom EU pågår ett arbete för att öka unionens möjligheter att styra och bestraffa de medlemsländer som drar på sig stora underskott och som bedöms missköta sin ekonomi. Förhandlingar pågår i ministerrådet och EU-kommissionen har nyligen lagt fram sitt förslag på området. Inriktningen är entydig, hårdare straff som ska verkställas enklare ska får ordning på ekonomin i de många euroländer som idag har stora ekonomiska problem.
Medlemsländernas statsbudgetar ska granskas på central EU-nivå. EU vill ha större möjligheter både att bötfälla länder och att dra in EU-stöd. Men åtgärderna framstår till stor del som önsketänkande. Länder med för stora underskott ska kunna dömas till tiotals miljarder i böter. Hur detta skulle kunna hjälpa redan svårt skuldsatta länder är dock oklart.
Ytterligare neddragningar riskerar att fördjupa den ekonomiska krisen med recession och stigande arbetslöshet som följd. Irland beräknas i år få ett budgetunderskott motsvarande 32 procent av BNP när de irländska skattebetalarna får betala notan för bankernas spekulation och oansvariga utlåning. Det är ett underskott som är tio gånger högre än vad EU:s stabilitetspakt tillåter. Då framstår diskussionen om hårdare straff som ganska akademisk.
Den nuvarande diskussionen visar att eurons kris banar väg för att centralisera mer makt till EU. Finanspolitiken är politikens hjärta, det är med till stor del med statsbudgeten som vi styr politikens innehåll. När EU tar allt mer makt över finanspolitiken sker en avgörande förskjutning av politisk makt från de nationella demokratierna till EU:s institutioner. EU försöker också indirekt påverka lönebildningen i medlemsländerna. Det är ett annat område som vi anser ska förbli nationellt.
Det finns en logik i att euron kräver mer centralstyrning för att kunna fungera i framtiden. Men det finns oroande tecken på att vår regering även är beredd på att ge EU mer makt över finanspolitiken för länder som liksom Sverige står fria från euron. Det är oacceptabelt och oroande. Svenska folket röstade, klokt nog, nej till EU:s valutaunion i en folkomröstning 2003. Ett avgörande argument emot valutaunionen var just att vi inte ville se ett mer centralstyrt EU som får makt över vår finanspolitik. Att ge EU den makten vore att inte respektera folkviljan som den uttrycktes i folkomröstningen.
Ett annat oroande inslag i debatten är viljan att ge EU-kommissionen mer makt på området. EU-kommissionen är ett oberoende tjänstemannaorgan som inte får ta instruktioner av folkvalda. En sådan församling ska inte ges direkt makt över vår ekonomiska politik. EU-kommissionen vill, på oklar juridisk grund, ge sig själva mer makt och göra det enklare att med hjälp av en omvänd kvalificerad majoritet i ministerrådet köra över medlemsländerna när det ska tas beslut om sanktioner.
Eurons kris är fortfarande djup och kan snabbt åter bli akut. Det är högst oklart om Grekland kan undvika statsfinansiell härdsmälta och inställda betalningar. Kostnaderna för att låna för länder som Spanien och Portugal visar att även deras kris snart kan bli akut. Fastlåsta med euron får länderna det svårare att ta sig ur krisen. För några år sedan var situationen den motsatta då länder som Spanien och Irland inte förmådde bekämpa överhettning i ekonomin med en gemensam valutapolitik. Euron skapar ekonomiska problem och obalanser i såväl låg- som högkonjunktur och är en del av problemet, inte av lösningen. I dag förs kostnaderna och riskerna för krisen över till skattebetalarna när euroländerna går in med gigantiska nödlån till de värst utsatta länderna.
Det är dags att politiker inom EU, inklusive vår egen regering, vågar säga det som allt fler ekonomer redan uttalar. Det kan bli nödvändigt för flera länder i euroområdet att lämna den gemensamma valutan. Men EU-prestigen förhindrar den nödvändiga och ärliga diskussionen om att skapa en ordnad utväg ur euron. Det är hög tid att ändra på det.