Det finns en märklig syn på vem som är närande respektive tärande i svensk politik i dag. Norrland bidrar stort till svensk ekonomi, inte minst med el, skog och gruvor, men trots det tvingas våra kommuner och regioner ha Sveriges högsta skatter utan bättre välfärd. När regeringen sänker statliga skatten för höginkomsttagare och kapitalägare, samtidigt som kommuner och regioner tvingas lägga ner akutsjukvård och skolor – trots höga kommunala skatter – blir högerpolitiken smärtsamt tydlig. Och regeringen och företagen vill alltid ha mer av Norrland. Nu finns gruvplaner i Stekenjokk och Vilhelmina, där riskerna och konsekvenserna bärs lokalt men där regeringen inte vill ta hänsyn till vare sig kommunernas, samernas eller lokalbefolkningarnas röster.
Vänsterpartiet vill i stället se en upprustning av välfärd och samhällsservice och en respekt för norrlänningarnas livsvillkor. Vi vill se strukturella förändringar som ger mer tillbaka till de kommuner som bidrar med viktiga naturresurser. Det handlar inte om allmosor, utan om en rättvis betalning för vad norrlänningarna bidrar med. Vi behöver en ny riktning för vår del av Sverige.
I början av 2023 tillsatte Vänsterpartiet projektgruppen Norrland i centrum för att ta fram förslag för en mer rättvis fördelning och mer jämlika resurser. Frågan om rättvisa för Norrland kommer vara en bärande del i Vänsterpartiets politik framöver. Vi vill särskilt peka ut tre frågor:
1. Vinsterna från naturresurser ska stanna lokalt.
För att industriomställningen med fossilfritt stål, batteritillverkning och ökat byggande i trä ska bli möjlig krävs enorma mängder energi – energi som till stor del produceras i Norrland. Vi vill att fastighetsskatten för elproducerande anläggningar ska stanna lokalt och att 5 öre per producerad kWh ska gå till kommunerna och regionerna via energiskatten. Det skulle tillsammans ge över fem miljarder kronor årligen. Även skogen bör beskattas där fastigheten finns, inte där ägarna är skrivna. Det är inte meningen att värdet av skogen i Åsele ska hamna i Göteborg. Mineralavgifter behöver höjas och återinvesteras. Vi ska inte ge bort våra mineralfyndigheter.
2. Akutsjukvård ska garanteras i hela landet.
Ingen ska behöva riskera att dö för att akutmottagningen ligger för långt bort. År av otillräcklig finansiering har lett till underbemanning och kortsiktiga lösningar med dyr hyrpersonal. Ska kommuner och regioner kunna uppfylla sitt ansvar för vård och omsorg krävs ett större statligt ansvar för den grundläggande finansieringen, även i glesbygden. I regeringens budget för 2026 finns inte en enda ny krona till generella statsbidrag som skulle bidra till en jämlikare vård i hela landet.
3. Skatterättvisa mellan stad och land som ger utrymme för sänkt kommunalskatt i Norrland.
Norrlänningarna ska inte behöva betala högre skatt men få mindre tillbaka. Trots att systemet för kommunalekonomisk utjämning har setts över flera gånger betalar norrlänningarna fortfarande 5–6 kronor mer än storstadskommunerna. Dessa skillnader kan inte förklaras av vare sig högre ambitionsnivåer eller bristande effektivitet. Skillnader i strukturella förutsättningar i olika delar av landet ska inte vara avgörande för kvaliteten på äldreomsorg, skola, vård eller barnomsorg. Att lappa och laga i marginalen räcker inte längre. Hela skatteutjämningen behöver ses över med målet att ta bort omotiverade skillnader.
Det är tydligt att regeringen inte är intresserad av vad som händer norr om Dalälven. Symptomatiskt för detta är att statsminister Ulf Kristerssons inte har en enda minister som faktiskt bor norr om Dalälven. Vi behöver ett maktskifte i september – för Norrland och för Sverige.
Caroline Täljeblad (V)
Riksdagskandidat