När regeringen nu säger ja till gruvplanerna i Stekenjokk kör man ännu en gång över både expertmyndigheter, samerna som urfolk och människor som lever och verkar i området.
Bergsstaten bedömde att fyndigheten inte kunde påvisas vara ekonomiskt lönsam. Det var alltså inte miljörörelsen eller någon aktivistgrupp som sade nej. Det var den myndighet som har uppdraget att bedöma om en gruva är realistisk och ekonomiskt hållbar.
Bergsstaten verkar dessutom ha lärt sig något av katastroferna i Blaiken och Svärtträsk, där skattebetalarna fortfarande får stå för saneringen efter kostnader på hundratals miljoner kronor.
Men Tidöregeringen och Sverigedemokraterna väljer ändå att köra över expertmyndighetens bedömning. Det är en farlig väg när regeringen nonchalerar kunskap och kompetens till förmån för sin egen kolonialpolitik.
Samtidigt har riksdagen beslutat att avskaffa det kommunala vetot mot uranbrytning. Det är ytterligare ett steg bort från det lokala självstyret. Människor som ska leva med konsekvenserna får allt mindre inflytande över besluten, samtidigt som makten flyttas längre bort från de samhällen som berörs.
Det säger mycket om hur dagens regering ser på Norrlands inland och fjällvärld. Våra marker och naturresurser ska exploateras snabbt, medan vinsterna försvinner någon annanstans.
I Vänsterpartiets rapport Norrland i centrum beskrivs hur stora värden under lång tid har hämtats från Norrland genom skog, vattenkraft, mineraler och energi, samtidigt som investeringarna tillbaka varit för små. Inland och fjällvärld förväntas gång på gång leverera resurser till resten av landet utan att få rimliga förutsättningar tillbaka. Stekenjokk riskerar att bli ännu ett exempel på det.
Samtidigt lämnas samerna och lokalbefolkningen kvar med konsekvenserna.
Var finns satsningarna på vägarna som ska bära de tunga transporterna? Var finns investeringarna i sjukvård, räddningstjänst och bostäder? Var finns garantierna för att kommunen och regionen faktiskt får del av värdena som tas ur marken?
Om gruvor ska öppnas i våra områden måste det ske på våra villkor, med lokal förankring, verkliga investeringar och ett tydligt värde tillbaka till bygden. Exploateringen måste också vara långsiktigt hållbar och ta hänsyn till naturen, rennäringen och kommande generationer. Kommuner, samer och lokalbefolkning måste ha ett verkligt inflytande över beslut som påverkar deras mark, vatten och framtid, inte bara informeras när besluten redan är fattade.
Ingen sådan plan har presenterats.
Regeringen talar gärna om den gröna omställningen. Men en omställning där inlandet ännu en gång ska leverera råvaror medan vinsterna hamnar hos riskkapitalbolag och i storstäder är inte rättvis. Det är gammal kolonialpolitik i ny förpackning.
När dessutom expertmyndigheten avråder på grund av tveksam lönsamhet ska vi inte starta nya gruvor.
Vi i Vänsterpartiet accepterar inte att inlandet och fjällvärlden behandlas som en råvarukoloni.
Birger Lahti
Energi- och landsbygdspolitisk talesperson, Vänsterpartiet
Jonas Karlberg
Regionråd, Region Västerbotten
Glenn Berggård
Regionråd, Region Norrbotten
Linda Jonsson
Regionråd, Region Norrbotten
Elin Hoffner
Regionråd, Region Jämtland Härjedalen
Daniel Johansson
Gruppledare, Vänsterpartiet Storuman
Margareta Löfgren
Ordförande, Vänsterpartiet Vilhelmina
Marie Svensson
Gruppledare, Vänsterpartiet Region Jämtland Härjedalen
Hans Viklund
Gruppledare, Region Västernorrland
Ulrica Ödebygd
Vice gruppledare, Region Västernorrland