Inför valet till EU-parlamentet försöker socialdemokraterna lansera sig som ett vänsteralternativ som talar om behovet av ett rödare EU. Om detta mål är vi helt överens. Men i EU-parlamentet gör socialdemokraternas oftast upp direkt med högergruppen, politiken blir därefter.  

Detta sker även i fall där de istället kunde ha skapat progressiva majoriteter i exempelvis miljöpolitiken. I EU är också högern och socialdemokraterna överens om EUs huvudinriktning, att unionen ska få mer makt och att fördraget ska baseras på den fria rörligheten för företagen och deras produkter. Ett exempel på det är att såväl moderater som socialdemokrater, både i EU-parlamentet och i riksdagen, stödjer det Lissabonfördrag som slår fast  unionens marknadsliberala karaktär.

Detta får stor praktisk betydelse för politiken i Sverige och andra EU-länder. När EUs domstol går till upprepade angrepp mot våra fackliga rättigheter i Lavalfallet och i andra rättsfall så grundar sig dessa domar just på fördragets skrivningar om fri rörlighet som överordnas andra mål. 

Socialdemokraterna svek de fackliga rättigheterna när de röstade för Lissabonfördraget utan att vi hade fått förändringar som garanterade att våra kollektivavtal ska följas. Det är bra om de direktiv som reglerar förhållandena på arbetsmarknaden förbättras. Men så länge fördraget inte ändras så riskerar dessa förändringar att bli slag i luften, fördragets text är rättsligt överordnade EUs direktiv. Bägge delar krävs för en verklig förändring. Där skiljer vi oss från socialdemokraterna.

För Vänsterpartiet är lojaliteten med de fackliga rättigheterna och arbetarnas villkor avgörande, inte lojaliteten med EU. Om vi tillåter EU att slår sönder vårt kollektivavtalssystem, som vår borgerliga regering nu passivt gör, så blir priset högt. Löntagare från andra länder som arbetar här kan då utnyttjas till sämre villkor än sina svenska arbetskamrater. På sikt kan villkoren för svenska löntagare pressas tillbaks och seriösa företag som behandlar sina anställda väl missgynnas. Vi ser det som vår huvuduppgift att förändra denna politik. Därför kräver vi grundläggande förändringar av EU och dess fördrag. Det krävs för att en verklig vänsterpolitik ska bli möjlig.

Moderaterna å sin sida hävdar att man ska rösta på dem för att begränsa EU:s makt. Men partiet vill i själva verket att EU ska få möjlighet att styra mer över Sverige. De har konsekvent stött förslaget till nytt fördrag, Lissabonfördraget. Själva kärnan i Lissabonfördraget är just att EU ska få mer makt att styra på fler områden, större inslag av överstatlighet och mindre inflytande för unionens små medlemsländer som Sverige. De vill påtvinga oss det nya fördraget trots att väljarna i Frankrike, Nederländerna och Irland har tackat nej till dess innehåll i folkomröstningar. Det är inte mycket till respekt för den nationella demokratin. 

I EU-parlamentet har jag på nära håll sett hur moderaterna agerar i praktiken. De sitter i en partigrupp som gärna, och ofta i gott samarbete med EU:s socialdemokrater, reglerar stort som smått i EU:s medlemsländer. Någon gång röstar moderaterna nej till nya regler. Men orsaken till det är deras reaktionära grundhållning, inte demokratiska principer. Därför brukar moderaterna ofta rösta nej till förslag som stärker löntagarnas rättigheter, som gynnar jämställdhet eller en bättre miljö. När det gäller regler som gynnar de europeiska storföretagen brukar de inte ha några problem att trycka på ja-knappen.

Jonas Sjöstedt, tidigare EU-parlamentariker (V)

Klicka här för att komma till Jonas blogg.

 

 

 

 

 

Uppdaterades: 21 apr 2009